Strängt personligt

När jag möter Simon på restaurang 4e våningen en solig förmiddag i mitten av mars är det 23 dagar kvar till hemmapremiären. Vi tar det från början. Simon Åström föddes i september 1982 och växte upp i Kumla med sina föräldrar och sina två syskon. Hans syster är tre år yngre och lillebror är sju år yngre.

Hur ofta träffar du dina syskon?
– Brorsan bor i Stockholm så honom träffar jag lite mindre nu. Mina föräldrar och min syster med familj bor kvar i Kumla. Syrran har en dotter som är 2,5 år och det är första barnet i syskonskaran. Det är kul att komma lite närmare dem nu när jag bor i Örebro.

Hur tror du att storebrorsrollen har präglat dig?
– Rent generellt brukar man ju säga att storasyskon blir lite mer ansvarstagande och vill ha ordning och reda. Det stämmer nog rätt bra även för mig.

Har du fått med dig några andra värderingar hemifrån?
– Att vara nyfiken, omtänksam och ödmjuk är viktiga värderingar för mig. Jag har omtänksamma föräldrar som gärna engagerar sig i andra människor så det kommer från dem.

Hur var du i skolan?
– Jag hade ganska lätt för mig i skolan men var inte superambitiös. Jag hade bra betyg men de hade helt klart kunnat vara ännu bättre. Jag gjorde vad som behövdes ungefär. Jag kände att skolan var rolig och bra på många sätt men att jobba ihjäl mig för bra betyg var aldrig någon drivkraft.

Har du blivit mer ambitiös med åren?
– Jag har alltid gått in för saker som jag gör men det beror inte på att jag känt behov av att bevisa eller uppnå något. Jag tycker bara att saker blir mycket roligare om man gör dem helhjärtat.

Du beskriver dig själv som en omtänksam person. Är det svårt att fatta obekväma beslut med den värderingen i bagaget?
– Det var tuffare i början när jag fick mina första ledarjobb men att fatta beslut är något man tränar upp. Min första ledarroll var på en stor kundtjänst och där fick jag tidigt hantera uppsägningar. Vissa beslut kan få negativa ekonomiska konsekvenser för företaget men att göra en annan människa arbetslös är bland det tuffaste man kan göra som ledare.

Vad gör du när du inte jobbar? Har du några fritidsintressen?
– Jag försöker träna en del och annars umgås jag gärna med familj och vänner. Jag flyttade hit som singel och det är jag fortfarande, det har varit väldigt mycket fokus på jobbet det här året.

Är du bra på att stänga av när du inte är på kontoret?
– Jag kan lämna mobilen hemma ett par timmar ibland på någon söndag men jag har i princip alltid koll på telefon och e-post, det ingår i jobbet. Jag är dock bra på att stänga av och vara ”här och nu”. Om jag exempelvis umgås med familj och vänner så är fokus där.

Du nämnde att du är singel. Hur ska man som läsare agera om man vill ha en dejt med dig?
– Ha ha, det bästa är nog att de kommer förbi kontoret så bokar vi upp en tid. Närå, det där lät nog inte så charmigt (skratt). Jag tror på enkelhet och att vara ganska rakt på så det är bara att höra av sig.

Precis som många andra unga killar och tjejer så drömde Simon om att bli fotbollsproffs men han insåg tidigt att talangen inte räckte till. Däremot började han redan som tidig tonåring tänka tanken att han i vuxen ålder skulle bli VD för ÖSK och ta klubben ut i Champions League. I planeringen fanns även att han skulle ta över Chelsea som han varit medlem i sedan barnsben.

Det låter som att du bestämde dig tidigt för att göra karriär. Har du haft en medveten plan hela vägen?
– Inte alls. Det har varit rätt mycket bananskal. Efter gymnasiet jobbade jag som lärare och på en bensinmack. Lärarjobbet var otroligt kul och lärorikt, men jag kände att det var jobb jag inte ville låsa in mig i. Jag ville att det skulle hända något nytt och därför valde jag att plugga ekonomi. Även första jobbet på Skandia var lite bananskal. En tjej i klassen jobbade extra där och tipsade företaget om mig. Jag skrev ihop ett CV i sista minuten och fick jobbet. Sedan blev jag kvar i företaget i sex år. Så har det sett ut. Mycket tillfälligheter. Men jag tror det handlar mycket om att utsätta sig för tillfälligheterna om man kan säga så, och våga prova.

Är du en karriärmänniska eller har du andra drivkrafter?
– Jag skulle inte säga att jag är en karriärmänniska. Jag gillar att hamna i lägen där man utvecklas och får vara med och utveckla. Känna att man hamnar i sammanhang där man kan påverka och göra skillnad. Att få pröva på nya saker och utvecklas är en drivkraft. Om förändringen sedan blir till höger, vänster, uppåt eller nedåt på karriärstegen känns inte lika viktigt.

Var din nuvarande VD-tjänst också ett bananskal?
– Nej. Att jobba med ÖSK har alltid varit en dröm och redan för 7-8 år sedan så kontaktade jag Janne Karlsson och frågade om jag fick hälsa på och se hur det är att jobba som klubbchef. Jag ställde massor av frågor och Janne trodde väl att jag sökte jobb och frågade vad han kunde erbjuda mig. Jag var tydlig med att jag trivdes på mitt dåvarande jobb och att den enda tjänsten som var intressant för mig inom ÖSK var Jannes tjänst (skratt).

Ser du Chelsea som nästa steg?
– Ha ha, ja det skulle ju vara drömmen eftersom det är den klubb i Europa som jag har följt sedan jag var liten. Chelsea känns rätt långt borta nu men jag har verkligen fått mersmak på att jobba inom fotbollen. Den dagen jag inte är kvar i ÖSK så känns det just nu som att jag vill stanna kvar i branschen på något sätt.

Vad skulle du vilja jobba med rent konkret?
– Fotbollen är en fantastisk kraft globalt. Samtidigt är den eftersatt inom många områden och det vore intressant att jobba med professionalisering, kommersialisering och varumärkesarbete.

Du har fått mycket beröm från alla möjliga håll. Är du nöjd med ditt arbete så här långt?
– Absolut. Jag tycker att vi har fattat många viktiga beslut och genomfört många viktiga förändringar. Som du säger har vi fått mycket beröm, men i vissa frågor blir det för mycket fokus på mig. Vi är ett team som brinner för det här och gör ett fantastiskt jobb och har kul tillsammans. Det är egentligen det folk berömmer då, inte enbart mitt jobb.

Du har gjort en del förändringar i organisationen när det gäller arbetssätt. Kan du berätta lite om det?
– Det har varit viktigt för mig att göra vissa förändringar. Jag har försökt att anpassa struktur och kultur till de utmaningar vi har framför oss att hantera de kommande 4-5 åren. I detta är det samtidigt viktigt att ha ett öppet klimat med en hög grad av lekfullhet. Vi ska vara ödmjuka inför att ÖSK i högsta grad är på allvar för väldigt många människor, inklusive oss själva. Men ett lekfullt klimat skapar energi och hjälper till att föda kreativa idéer.

Har du någon förebild när det gäller ledarskap?
– Jag har många förebilder som jag lärt mig mycket av. Ett exempel var min VD på Söderberg & Partners. Han vågade satsa på personer han såg potential i fullt ut, oavsett ålder eller bakgrund. Han bromsade inte när man ville driva frågor han såg att man brann för, utan lät en ta fullt ansvar. Det är något jag försöker ta efter. Kraften du kan få ur medarbetare som förstår sitt bidrag och jobbar med frågor de brinner för är enorm. Om det ibland inte handlar om kärnan i en arbetsbeskrivning kan det vara värt att släppa iväg ändå.

Ser du några skillnader mellan dina tidigare chefs-tjänster och VD-rollen inom ÖSK? Jag kan tänka mig att man exempelvis känner maktlöshet när man som VD inte kan påverka det som händer på planen.
– Det stämmer. Tidigare har jag kunnat kasta kavajen och hjälpa till att lösa problem som uppstår på detaljnivå. Det kan man naturligtvis göra även som klubbchef, men det sker på andra sätt. Det går inte att gå in och peta i fotbollen, utan då blir min roll att hjälpa till med processer och arbetssätt, eller att stötta, ingjuta mod och skapa energi.

Hur pressade var ni förra våren när spelet inte fungerade och förlusterna radade upp sig?
– Det är klart att det var pressat, även om jag kände mig mer lugn än jag hade trott i en sådan situation. Det handlade mycket om att hitta rätt fokus. Det var många i organisationen som var utsatta och jag försökte hjälpa till att lyfta blicken och hålla fokus på det vi faktiskt kunde påverka.
– Det jobbigaste var när man började tänka på vilka konsekvenser det skulle få om vi åker ur. Jag tänker i första hand inte på de ekonomiska aspekterna utan snarare på hur våra medarbetare skulle må och hur det påverkar stan och alla supportrar.

Avtalet med Lagardère Sports känns spännande. Hur fungerar samarbetet i praktiken?
– Jag och Magnus Wikström, vår marknadskoordinator, har kvar en del nyckelkunder men annars har vi outsourcat all partner- och sponsorförsäljning. Säljarna har Lagardère som arbetsgivare men de sitter i våra lokaler, jobbar i våra system och är en naturlig del av vår personal. De är örebroare, och är dessutom profilerade som ÖSK:are ut mot kund med både e-postadresser och visitkort.

Hur stort inflytande har ÖSK över Lagardère?
– Vi fattar alla beslut gemensamt. Magnus ”Munken” Karlsson är försäljningschef för Lagardère i Skandinavien och han är vår kontakt-person, så det har aldrig varit några problem. Munken var klubbdirektör i Norrköping fram till i somras så vi känner varandra väl sedan tidigare. Han och jag har samarbetat under rekryteringen av säljare. Det känns extra tryggt att Munken har en bakgrund som spelare i ÖSK.
– När det gäller paketering av sponsorprodukter och själva arbetet ut mot sponsorer och partners så får inte Lagardère göra något utan att vi har sagt ok. Alla avtal tecknas mellan sponsorn och ÖSK, Lagardère är ingen juridisk part i det.

Vad tror du att outsourcingen kan hjälpa er med förutom att ni kan fokusera mer på kärnverksamheten?
– Genom att vi nu är inne i Lagardères nätverk så ökar våra möjligheter att på sikt komma år sponsorer på nationell nivå och kanske till och med på internationell nivå.

Nu får du chansen att övertala läsarna. Varför ska man besöka Behrn Arena den här säsongen?
– Vi har många spännande profiler i år och har potential att göra någonting stort. Sedan får vi se om det kommer redan på kort sikt eller om det kommer att ta lite längre tid. Vi har också många lokala profiler i laget och det känns som att vi är hela Örebroregionens lag. De som kommer till arenan får uppleva fotboll live och vara med och bygga stämning och gemenskap. Att vara med i den gemenskapen är någonting speciellt.

Vad har du för personliga framtidsdrömmar om vi blickar tio år framåt?
– Det vore kul att ha bott utomlands och testat lite nya miljöer. Jag har förhoppningsvis egen familj med ett par kids samt ett spännande jobb inom fotbollen.

Vad har ÖSK för meriter om tio år?
– Spännande fråga. Om tio år tror jag att vi har vi tagit vår första titel och är en mer etablerad klubb. Vi har flera medaljer i Allsvenskan och mer meriter- av Europaspel. Förväntningarna på oss som klubb är dessutom högre.

Hur stor är klubbens omsättning om tio år?
– Minst det dubbla, men sannolikt mer än så. På tio års sikt kommer det hända mycket med teknikutveckling och hur man konsumerar fotboll. Idag är det live eller TV som gäller men i framtiden kommer det att finnas fler sätt som också kommer skapa nya intäktsmöjligheter.

Kommer klubbens ägarform att vara förändrad om tio år?
– Ja, på något sätt. Någon sorts 51%-regel kommer att finnas men inte riktigt som idag skulle jag tro. Medlemsinflytandet är bra och viktigt men jag tror att det gäller att hitta modernare ägarformer om svensk fotboll ska kunna vara med och konkurrera internationellt.
– Om vi håller fast vid den gamla modellen för hårt så kommer gapet till den nya globala superkommersiella fotbollen att öka. Jag tror inte att vi bara kan skrota nuvarande modell och låta en shejk eller oligark köpa 100% av klubben, men vi måste våga titta på varianter på det. Det är en stor utmaning för oss, för svensk fotboll.

Vad kommer publiksnittet att ligga på när vi summerar Allsvenskan 2016?
– Vi ska helt klart över 8000, det är minimum. Vi har dock potential för betydligt mer än så…

Är du beredd att göra något galet om vi tar SM-guld eller snittar över 10000?
– Ha ha, något kul lovar jag att bjuda på men jag tänker inte springa naken runt Örebro. Har du något förslag? (skratt)

Vi har diskuterat det här på jobbet och min arbets-kollega Robert kom med den bästa idén. I samband med hemmapremiären 2017 så ska du hoppa fallskärm över Behrn Arena och landa i mittcirkeln med matchbollen. Ställer du upp?
– Ha ha, självklart är jag med på detta.

Bra, då har vi en deal. Nu är det upp till tränare, spelare och publik att uppfylla kraven. Jag tror att många känner en enorm längtan efter att få se dig hoppa. Tack för intervjun Simon och lycka till framöver!
– Tack!

Text: Mathias Ekdahl