Hemma för att ha kul

– Det är jättekul att vara tillbaka. Jag hade en bra tid när jag var här senast och jag hoppas att det ska bli lika bra den här gången, säger Michael Almebäck och sätter sig tillrätta i stolen inne på ÖSK-kontoret.

Det är en solig marsdag och mittbacken har precis avslutat förmiddagens träningspass. Fem år har gått sedan han senast kunde titulera Behrn Arena som sin hemmaborg, men nu är ”Micke” tillbaka på bekant mark. Men särskilt mycket likheter mellan då och nu finner han inte. Spelidén är ny, tränarstaben utbytt och i truppen är Nordin, ”Hagge” och Astrit de kvarvarande pusselbitarna. Själv ser dock ”Micke” sig som samma person som lämnade ÖSK.
– Jag är väl mig lik, fast jag blivit bättre. Jag är några år äldre, har varit utomlands och fått lite mer kött på benen. Jag är samma spelare, men har blivit lite bättre på allt, menar han.

De fem år som passerat sedan ”Micke” senast drog på sig ÖSK-tröjan har varit händelserika för mittbacken. Efter succén i ÖSK tog han sommaren 2011 steget till Belgien och anrika Club Brügge. På två säsonger blev det där 41 ligamatcher, samtidigt som han fick chansen i Europa League vid hela 17 tillfällen. Men att spela för en belgisk toppklubb skulle inte visa sig vara det lättaste.
– Efter fyra månader fick tränaren sparken, fast vi låg tvåa i ligan, och ett halvår senare fick de båda sportcheferna som värvat mig sparken. Det kom dit en ny tränare som plockade in nya spelare, berättar ”Micke”.

Karusellen i ledarstaben var dock långtifrån över. Den tuffa kravbilden skördade ytterligare sina offer- och totalt landade Brügge på sex tränare över två säsonger. ”Micke” minns en turbulent tid.
– Det var kaos i princip. Och varje ny huvud-tränare tog in nya spelare som de ville ha. Så det blev att man fick en annan konkurrenssituation än i Allsvenskan, för de svenska klubbarna har inte råd att köpa in ett helt nytt lag i varje övergångsfönster.

Tufft men lärorikt i Danmark: ”Mentalt jobbigt vissa stunder”

I efterhand är ”Micke” ändå nöjd med sin tid i Belgien. Trots oron vid sidan av planen slogs Brügge för ligatiteln, samtidigt som han på det personliga planet fick testa på Europaspel i stor utsträckning. Det sista halvåret blev det däremot tungt och där lämnades ”Micke” utanför truppen, innan han tog klivet till danska Bröndby. Där började äventyret bra, men i takt med att resultaten svek för laget spred sig desperationen runt-om klubben som är känd för sina krävande fans.

Hur är det att spela med den typen av förväntningar på ens lag?
– Det är både och, det är skitkul och jobbigt på samma gång. Gör du en dålig match så kommer du att få höra det och det kommer att skrivas om det, berättar ”Micke” och ger ett tydligt exempel.
– Danskar vill fokusera på vad man gör dåligt och så är det inte i Sverige. När det blir mål här så är det anfallaren som gjort något bra, istället för försvararen som gjort det dåligt. I Danmark är det tvärtom och vid ett mål har försvararen gjort det pissdåligt. Då spelar det ingen roll hur bra anfallaren spelat.

Just den biten upplever ”Micke” att han fick emot sig i Danmark. De svajiga resultaten för laget gjorde att supportrarna vände sig mot den då 25-åriga mittbacken, som flyttades ut på högerkanten i försvaret. Den ovana rollen var svår att anpassa sig till och plötsligt var ”Micke” lämnad utanför truppen. Där blev han även kvar under inledningen av följande säsong och tiden i frysboxen innebar en mental kamp.
– Det är klart att man vill spela matcher, men samtidigt är det få förunnat att vara i den sitsen som vi är i. Oavsett vad var jag tvungen att gå till jobbet varje dag och försöka att ta tillbaka en plats i laget. Självklart var det mentalt jobbigt vissa stunder, men jag försökte att vara så positiv som möjligt. För går man helt ner sig så kommer det att slå en på käften, förklarar ”Micke” som efter en och en halv säsong i Bröndby lånades ut till Esbjerg.

Flytten blev på många sätt ett miljöbyte för ”Micke”. Nu kom han till en mindre klubb där han samtidigt fick ett stort förtroende på planen. För lagets del gick det dock tyngre och Esbjerg säkrade kontraktet först i den näst sista omgång-en, en upplevelse som var ny för ”Micke”.
– Det var första gången man var i en sån situation och det är klart att man lär sig mycket av det. Att gå in till varje match med tanken att ”shit, om vi förlorar idag så kan det gå åt helvete”. Alla erfarenheter är bra och den har jag lärt mig av också, förklarar han och tillägger.
– Överlag var väl Esbjerg en bra period, men en riktig skitstad haha. Det ligger jättefint vid vattnet, men det blåser och regnar och socialt fanns det inte mycket att göra.

Tagit kliv som spelare: ”Framförallt spelet med fötterna”

Lyckligtvis hade Michael vid denna tidpunkt blivit pappa. Tillsammans med sin flickvän, barnet- och hunden fick han tiden i Esbjerg att flyta på, tristessen i staden till trots. Att bilda familj är dessutom något som förändrat karriären på ett väldigt tydligt sätt.
– Det var många som fick barn när jag spelade i Brügge och alla nämnde då att det blir en annan grej. När du kommer hem från en dålig match och har ditt barn där så raderas allt. Man skärmar av fotbollen på ett helt annat sätt, berättar ”Micke” och fortsätter.
– Jag kommer ihåg att i Brügge när jag gjorde en dålig match så kunde jag ligga vaken till fyra-fem. Det är inte så att jag bryr mig mindre nu, men nu kan jag komma hem och slappna av. För man vet att det finns andra saker i livet som är viktigare än fotboll.

Familjen i all ära, men fotbollen är viktig på ett annat sätt och det fick han bevis för i Belgien. ”Micke” minns hur man i Brügge inför säsongsstarten arrangerade en dag med fansen. 30000 besökare dök upp och skapade en galen hype. Att stå där inför alla passionerade supportrar var häftigt, men för ”Micke” har stjärnstatusen samtidigt varit enkel att vänja sig vid.
– Jag har heller inte varit någon som vill stå i centrum utåt i media. Egentligen så behöver jag inte vara med i någon tidning, jag behöver inte det för mitt ego och jag trivs bra med att bara spela fotboll. Så för mig var det lugnt. Det är kul att folk bryr sig, men hypen och allt det där runt omkring var inget som jag fokuserade på.

Tiden ute i Europa har blandat och gett för Michael, som nu är tillbaka där karriären tog riktig fart. Med sig hem till Örebro tar han många sociala lärdomar. Att komma till en ny klubb, ett nytt land och spela med andra nationaliteter har fått ”Micke” att våga ta för sig mera. Dessutom anser han sig ha tagit stora kliv som spelare.
– Framförallt spelet med fötterna, positionsspelet och att man tar ett större ansvar. Det känner jag nu när jag kommit tillbaka hit att folk vill att jag ska ta ett större ansvar. Tränarteamet förväntar sig det och det är något som jag vill och kan göra nu.

Det europeiska proffsäventyret är för den här gången till ända. Men ”Micke” håller dörrarna öppna för en ny vända, även om allt fokus just nu ligger på ÖSK.
– Nu har jag kommit hit för att starta om på ny kula och bygga upp självförtroendet. Sen får vi se hur långt det bär. Självklart vill jag komma ut igen, oavsett om det är Europa eller USA för ett sista äventyr. Men det är så långt fram i tiden så det tänker jag inte på. Jag måste fokusera på här och nu, det andra tar vi senare.

Om ”Iron Mike”: ”Alvbåge började hålla på”

ÖSK är med andra ord det enda som gäller för ”Micke” just nu. Återkomsten blev klar tidigare under vintern, då utlåningen till Esbjerg gick ut. Men det hade mycket väl kunnat bli en flytt till ÖSK redan förra vintern. Alexander Axén besökte då ”Micke” i Köpenhamn för att locka hem honom och duon hade ett bra snack. Av flera anledningar gick det inte att lösa någon affär då, men när möjligheten nu öppnade sig tvekade inte Micke”.
– Jag känner till staden, jag känner till laget och det blir inte någon lång inkörningsperiod. Det här kändes bara rätt och då ville jag köra på det, berättar han själv.

Minnena från hans förra sejour i klubben är båda starka och glada. ÖSK var då inne i en fin period, med en tredjeplats och Europa League-spel som främsta resultat. ”Micke” pekar ut de faktorer som lyfte svartvitt till de höga höjderna.
– Dels hade vi bra fotbollsspelare, även om vi kanske inte hade en topp 5-trupp för Allsvenskan. Men vi var ett riktigt lag, vi hjälpte varandra och vi hade kul ihop när vi spelade. Det känner jag att vi har nu också. Dessutom har vi kvalitetsmässigt bättre spelare nu än när jag var här senast och jag har alla förhoppningar för att det ska bli bra.

Som redan nämnts är majoriteten av spelartruppen- utbytt sedan ”Micke” senast spelade för ÖSK och även spelidén är förändrad. Mittbacken märker av skillnaderna mellan Sixten Boströms 4-3-3-system och ”Alecs” 4-4-2, där Sixten förespråkade ett mer passningsorienterat spel. Idag är ÖSK ett lag som attackerar rakare och med högre fart menar ”Micke”.

Själv var han en central byggsten i Sixtens framgångsrika lagbygge. Med ett stabilt mittbacksspel tog han sig såväl till landslaget som till ÖSK-supportrarnas hjärtan, som gav honom smeknamnet ”Iron Mike”. Det hårdknackade namnet har så klart sin speciella historia.
– John Alvbåge, det var ju oväntat att det var han, kom på det. Vi körde fystester, jag vann allt och han började hålla på med sitt ”Iron Mike” och det bet sig fast. Jag har inga problem med det, ler ”Micke”.

Vinner du fortfarande allt på fystesterna då?
– Jag vet inte riktigt, ”Crespo” är ju ett monster haha. Men jag borde ligga i topp.

”Det är kul att komma till träningen igen”

Den nya Allsvenska säsongen närmar sig med stormsteg och snart står vi där vid premiären. Djurgården väntar hemma på Behrn Arena, en match som ”Micke” ser fram emot väldigt mycket-. Biljettrycket har varit enormt och det blåser sköna vindar genom hela Örebro inför fotbollsåret 2016.
– Om alla får vara friska och om vi får ihop det kan det bli riktigt bra. Sen handlar det om att få en bra start, konstaterar ”Micke” som är medveten om ÖSK:s två senaste tuffa vårar.
– Jag tror att det är bättre att bara ignorera det. Det är en ny säsong, nya matcher och vi kommer att möta nya spelare så det är bara att köra på. Sen självklart underlättar en bra start, för man får en positiv feeling i truppen.

Sedan året i Esbjerg har ”Micke” erfarenhet från att stå mitt i elden och slåss för kontraktet. Samtidigt vet han även hur det känns när segrarna bara avlöser varandra. Precis så var fallet för ÖSK förra hösten, en formtopp som hemvändaren vet smittar av sig på hela atmosfären i laget.
– Det blir ett ”flow” bara. Som när Broberg och Astrit kom och de drar in ett skott från 30 meter, det är sådana mål som man inte måste jobba för. Man känner att man har stolpe in, men för att få stolpe in måste man jobba sig till det. Jag tror inte att tur bara kommer, du måste göra dig förtjänt av den, förklarar ”Micke”.

Den här våren fyller mittbacken 28 år och på sitt CV finns redan gott om rutin. Genombrottet i ÖSK, landslagsspel och åren ute i Europa har gett honom en ordentlig smak på proffslivet. När karriären nu går in i nästa fas med en återkomst till ÖSK är det inga drömmar som driver ”Micke”. Istället är det kärleken till fotbollen som han vill hitta tillbaka till.
– Nu vill jag spela fotboll och ha roligt. För det har kanske inte har varit superkul de senaste åren i Danmark. Det har varit lite ”ups and downs” och jag vill hitta självförtroendet igen. Det känner jag att jag redan börjat göra och idag är det kul att komma till träningen igen.