Hagges Portugalblogg, del 1

Matchläger i Portugal, Atlantic cup. Tre matcher på nio dagar. Någon dag dubbelpass, någon dag singelpass. En dag ledig.
Jobbigt? Hårt? Krävande?
Inte alls.

Resan mot Portugal och längtan efter att spela matcher på gräs, utan långkalsonger och med alldelles färska, nya, skinande skor med anskrämliga färger (bildbevis kommer) började redan dagarna innan.

Före matcher, borta som hemma, har vi alltid på musik. Nu hade våran bärbara högtalare gått sönder. Uppladdning utan musik är otänkbart, tänk er följande situation. 18 spelare sitter 90 minuter före matchstart och laddar för match. Det är långtifrån knäpptyst. Från ena hållet hörs det ett mumlande från några som diskuterar veckans Paradise Hotel. Ska Jesper åka ut? Vad tänkte Aina med? Vem ska välja vem? Redan där börjar jag bli smått irriterad. Är Aina inte slang för polis? Är det någon som heter så? Skakar bort tankarna och drar på mig strumporna. Från andra hållet hör man att någon släpper av en riktig rökare. Nu har irritationen bytts mot en mildare grad av ilska.
Jag stoppar där, det som är klart är att vi behöver en högtalare, nu. Oftast är det Ahmed som hinner först att plugga in telefonen, vilket betyder en blandning av musik jag själv aldrig skulle lyssna på, och musik som faktiskt hjälper en att komma i rätt sinnesstämning. 

I Pumas sortiment har vi följande att välja på. 9 av 10 har i dagsläget dom till vänster.
Var är dom svarta skorna?

En timma före avresa mot Arlanda och flyget till Lissabon och Portugal, åker jag, Kalle, Rinne Jr och Holmberg den äldre till Siba för att hitta våran nya kärlek. En ny högtalare alltså.
Det är inte bara att köpa en ny, det krävs att man är noga med vad man köper. Man måste ha en som kan spela tillräckligt högt för ändamålet, men inte för högt. Den måste också klara av att låta hyfsat rent och inte spricka ljudmässigt på högsta volym. (eftersom vissa har en tendens att oupphörligt höja max).
 
Väl framme vid Siba finner vi snabbt rätt avdelning. Jag har en plan som går ut på att jag ska slippa betala. Planen fungerar utmärkt och efter några överstegare hamnar Kalle ensam vid kassan. Jag ler nöjt och går ut ur affären. Valet blev en Vit Harman Kardon. Kalle blev tre tusen kronor fattigare, för tillfället iallafall. 

"Godaste äpple jag ätit i hela mitt liv. Kan bli en del äpplen den här resan, godare än godis ju". /Christoffer Wiktorsson

Väl vid fantastiska Behrn trycker jag ner kärleken i väskan, packar ner de anskrämliga skorna och går in i bussen.
Dajje sitter på min plats. Jag ställer mig en meter ifrån och bara tittar på honom, han fattar (om än lite väl sent) att han sitter på min plats, en plats framför hans egen.
Vi har alla våra speciella platser i bussen, varför vet jag inte, det bara är så. Tänk tanken att man skulle vara tvungen att sitta på en annan men ändå exakt likadan plats, fruktansvärt. 
 
Nu sitter jag i rummet på vårat hotell. Kapten ligger i sängen bredvid, med datorn i famnen. Jag frågar vad han kollar på, och får med en markant antydan till irritation svaret, en dålig jävla film. Jag vågar inte ställa några följdfrågor.
 
Hotellet har än så länge bjudit på riktigt bra mat (fantastisk fisk) och bra rum.
En speciell detalj är att ha glas som val av vägg in till toaletten.

Vy från sängen in mot badrum. Mysigt!

Vi har en spelare som provspelar med oss också. Han har visat upp en snudd på lysande vänsterfot och det ska bli väldigt roligt att se honom i en riktig match. Om han inte är helt introvert så kanske jag bjuder på en "intervju" med honom efter den första matchen.
 
Vi höres!
 
Och ni, högtalaren var nog ett utmärkt val. Den återger Ed Sheerhan´s I See Fire på ett alldelles enastående sätt.

Patrik Haginge