Vi hälsar Helsingborg välkommet

Får vi se Henrik Larssons sista framträdande på Behrn Arena måndag kväll? Det finns nog ingen i hela världen som kan svara på den frågan, inte ens huvudpersonen själv. I höst fyller ”gubben” 38 år och när han avslutade sin internationella karriär för några år sedan trodde nog ingen att han fortfarande 2009 skulle spela i Allsvenskan. Och dessutom vara bäst!

Hur som helst är han på väg att bli ett unikum inom svensk fotboll. Visst, det har funnits andra äldre utespelare förr i Allsvenskan. Den då 38-årige Roffe Zetterlund fick till och med Guldbollen 1980 för sitt fina spel med Brage, ett lag som han var spelande tränare för, men han var aldrig landslagsman. Men det har Henke varit från och till, mest till som tur är och vi har alla varit evigt tacksamma varje gång han ändrat sig och fortsatt sin landslagskarriär.

Eleven och läromästaren.

Nu håller Henke på att ”skola” in en ny talang, en spelare som kan komma att få sitt stora genombrott under 2009. Rasmus Jönsson heter det 19-åriga stjärnskottet som redan ifjol fick göra 18 matcher och lyckades näta fyra gånger, plus fem assist. Trots åldersskillnaden på 19 år så fungerar samspelet bra. Det kan bli årets radarpar och Henke öser lovord över sin ”adept”. Ja, han går faktiskt fortfarande i skolan, en fyra-årig naturvetenskaplig gymnasieutbildning. Inte att förringa skolarbetet, men man kan bara gissa vad han tycker är roligast just nu.

Det är inte många som har förmånen med Henrik Larsson som läromästare och med sin längd på 192 centimeter över havet kan Rasmus bli en ny storspelare. Detta mått för tankarna till en annan skåning som faktiskt är lika lång och som numera spelar i Inter. Men däremot skiljer det 20 kilo i vikt på herrarna, så Rasmus får nog lägga på sig lite muskler om han ska komma i närheten av Zlatans kaliber.

Helsingborg har haft en flygande start på årets Allsvenska, den bästa på år och dag. Ja, inte ens guldåret 1999 började man bättre. Det året vann man mot ÖSK med 1-0 på Eyravallen och följde upp med en 2-0-seger året efter. Men sedan har det blivit frossa vid mötena med Sportklubben, men HIF har ändå bjudit upp till sevärd fotbollsunderhållning. Det har oftast varit målrika tillställningar, som de tre senaste drabbningarna 3-1, 4-3 och 3-1.

Skåneregionen dominerar.

Skåne ligger före både Stockholm och Göteborg i inledningen på årets Allsvenska och visst är det kul att ha ytterligare ett topplag här på besök. Men hur ska vi kunna stoppa dem? Det är en fråga som inte bara Sixten Boström ställt sig. Vi kan inte bara förlita oss till statistiken, det gick ju inget vidare mot Elfsborg. Helsingborg bygger sitt spel på en aggressiv och tuff press på bollhållaren, för att sedan omsätta bollvinsten i snabba kontringar. Försvaret som tidigare år har varit Helsingborgs akilleshäl verkar vara tätt som ett allvädersställ, trots orutinerade ungdomar. För vad sägs som Joel Ekstrand 20, Marcus Nilsson 21 och nye målvakten Pär Hansson 22. Men så har de också hörnfarlige Christoffer Andersson på hela 30 bast.

”Man ska inte ändra på ett vinnande lag” är en klassisk devis och tränar-Sixten ändrade inte ens på ett förlorande lag. Han liksom många andra ÖSK:are såg lagets potential efter de bägge inledande förlusterna och det måste kännas tryggt för alla att få fortsatt förtroende. Om man ska vara petig så kan man väl tycka att det inte bara räcker med att vara snabb på kanterna, det är trots allt fotboll och inte fri idrott det handlar om. Men vi har tålamod och rimligtvis borde både Bassombeng och Porokaras målgenombrott komma när som helst. Det är bara det där lilla extra som saknats.

Mot Örgryte hade ÖSK det flyt som saknats tidigare och det är sådant som brukar jämna ut sig. Fortfarande har vi alltså svårt med målskyttet och det såg också ut som ett Örgryte-självmål i torsdags, men tydligen var Kims tå sist på bollen. Men även om det varit trögt framåt så är det inte lätt att göra mål på oss. Tänk på det du Henke Larsson!