Tredje raka segern!

Svartvitt fortsätter att imponera i allsvenskan. På söndagen slogs de regerande mästarna tillbaka med 3-1 på bortaplan vilket innebar ÖSK:s tredje raka seger.

Det är lika bra att få det ur sig direkt. Kalmar var det bättre laget och med normal utdelning hade man vunnit den här matchen då ÖSK:s försvarsspel var oroväckande naivt. Samtidigt tänker jag inte be om ursäkt för den här vinsten då fotboll, fortfarande, går ut på att göra mål. Som om någon nu inte visste det.

Kim Olsen var tillbaka i startelvan och ersatte Adriano. Dessutom fick Kihlberg ta plats på mitten igen då Nordin Gerzic var avstängd. Inga överraskningar i startelvan såldes. Matchupptakten var dock allt annat än bra från svartvitt håll. Det var frapperande många enkla misstag och Kalmar hade rejäl vittring på ett tidigt mål. En skänk från ovan kom dock av Joakim Lantz som ohotad nickade ut en harmlös tjongboll till ÖSK-hörna. Samuel Wowoah hittade en omarkerad (!) Olsen-bomber vid första stolpen och vips så ledde sportklubben matchen.

Sedan följde en lång period av ställningskrig och bollbytande mellan lagen. Kalmar hade lite halvchanser och det kändes som att ÖSK-ben alltid dök upp i sista sekunden och förhindrade hemmalaget att få de där riktigt hundraprocentiga chanserna. Sportklubben var inte helt oävna framåt och hotade, främst vid fasta situationer, hemmalaget. Efter en knapp halvtimmes spel var det dags för Kim Olsen igen. Ett långskott från Roni Porokara, en klantigt släppt retur av Wastå och en Olsen skallning senare hade ÖSK dubblat sin ledning.

Ett mål som tycktes skapa ett rejält energiläckage hos de rödskrudade hemmaspelarna. Minsann, hade inte ÖSK tagit i taktpinnen borta mot de regerande mästarna. Tyvärr fick dock KFF en livlina in i matchen efter en snabb omställning. Alvbåge räddade det första friläget från Dauda men returen studsade perfekt till Santos som på sitt andra skottläge kunde reducera. Inte på något sätt oförtjänt men målet tillkom, precis som ÖSK:s 1-0, lite ologiskt sett till rådande matchbild. Kalmar hade bud på något mål till innan paus men kubanernas ramsa om att "vi har Sveriges bäste målvakt" sjungs inte utan anledning.

Den andra halvleken fortsatte med rejält tryck från hemmalaget och bollen dansade stundtals obehagligt inne i straffområdet. Men dessbättre fanns marginalerna på vår sida. Alvbåge fortsatte att storspela och även om han "bara" tvingades göra ett par riktigt kvalificerade räddningar (bland annat ett nytt Dauda-friläge) så utstrålar landslagskeepern pondus och spelar ett härligt offensivt målvaktsspel. Dessutom hjälptes sportklubben av att KFF:s anfallstrojka tycktes ha kalibrerat siktena mot hörnflaggorna snarare än målet.

Med knappt 20 minuter kvar att spela punkterade så ÖSK matchen efter en trippelchans. Wastå gjorde tre riktigt vassa räddningar på skott från Adriano, Bedoya och Astvald. Mackan var dock påpasslig och snappade upp sin egen retur och placerade in den högt bakom en, äntligen, chanslös hemmamålis. Stort jubel bland de skönsjungande(?) kubanerna på plats och tvåmålsförsprång för ÖSK igen. Målet blev Mackans sista spark i matchen då han direkt efter måljublet ersattes av Per Johansson.

Ett byte som signalerade att defensiven skulle tätas och att nu skulle klockan få göra jobbet. Det gjorde den. Visserligen hade Kalmar ett par hörnor och frisparkar men riktigt farligt kändes det inte förrän Santos sköt ett skott i stolpens utsida långt in på stopptid. I stället såg ÖSK:s omställningar farliga ut och ett 1-4 mål hängde lika mycket i luften som en reducering under slutkvarten. Bägge målen hölls dock fria från ytterligare påhälsning resten av matchen och svartvitts tredje raka seger var ett faktum.

Segern var kanske inte den vackraste men att slå de regerande mästarna på bortaplan och göra tre mål utan sin kanske mest kreativa spelare är riktigt imponerande. Faktum är att ÖSK gjort mål i samtliga matcher efter sommarens U21-EM (är det något mer lag i allsvenskan som kan stoltsera med den statistiken?). Riktigt kul också att två hörnor omsätts till mål. Det kan bli ett bra vapen under slutspurten av säsongen. Och ja, snart måste väl kontraktet vara säkrat även i praktiken?

Tycker, som sagt, att John Alvbåge gör en fantastisk match. Målet var inget han kunde gjort något åt men att vi har seriens bästa målvakt står bortom allt tvivel. Kim Olsen var också riktigt pigg och det var synd att der Bomers hattrickjakt blev avbruten tidigt i andra halvlek efte en snedtrampning och ett framtvingat byte. Roni Porokara visar gryende form men den klantiga varningen i slutet drar ned betyget för den hårfagre finnen. Bedoya och Nordback sliter föredömligt på mitten och Wikström är på nytt en jätte i backlinjen.

Kalmar FF-ÖSK 1-3 (1-2)

0-1 (9) Kim Olsen (ass. Samuel Wowoah)

0-2 (24) Kim Olsen

1-2 (32) Ricardo Santos

1-3 (70) Marcus Astvald

Varning Kalmar:

Abiola Dauda

Varningar ÖSK:

Per Johansson och Roni Porokara

Domare:

Michael Lerjeus

Publik:

4678

ÖSK

(4-3-3): John Alvbåge - Tommy Wirtanen, Michael Almebäck, Magnus Wikström, Samuel Wowoah - Fredrik Nordback, Magnus Kihlberg, Alejandro Bedoya - Marcus Astvald (Per Johansson, 71), Kim Olsen (Adriano, 55), Roni Porokara (Glenn Holgersson, 88)

Marcus Avenbrand