"Örebro SK har alltid tusen saker att spela för"

Foto: Bildbyrån / Tobias Sterner

Italienska Serie A består av tjugo lag. Endast max två har en verklig och ärlig chans att vinna ligan. En del säger att Juventus är DET ENDA laget som kan vinna.

Vad ska de andra 18 lagen ägna sin säsong åt då? Gnälla över rådande förutsättningar? Lägga sig ner och dö? Ställa sig framför sina fans och suckande konstatera: ”Vi har aldrig vunnit något och vi kommer nog inte vinna ligan i år heller så vi har beslutat oss för att inte ens spela den här säsongen.”

Givetvis inte.

I går, i Florens, fylldes läktarna av fans som gladdes i sina passionerade hjärtan över att deras Fiorentina vann över Udinese med 1-0 och klättrade ännu några snäpp i tabellen.

Alla vet att Fiorentina inte kommer vinna ligan, antagligen inte heller ens vara i närheten av att ta en Europa-plats. Trots spelare som Frank Ribery och Federico Chiesa.

Men publiken går för att se sin stads stolthet därför att de älskar sitt lag som man älskar sitt hjärtas ambassadörer.

Samma sak med Roma, Udinese, Lecce eller vilket annat lag som inte heller kommer vinna ligan i år.

Jag tror vi har en del att lära här.

Varje idrottsutövare för två strider. Minst. Den ena är den som syns, i tabeller, i pokal-skåp, i uppräkning av medaljer. Men det finns en annan kamp också. Den mot sig själv. Den om att uppnå sina mål och vara bättre än förra matchen, förra tävlingen, förra gången.

Det finns också en stolthet att visa sina fans och sin stad att det alltid finns anledningar att vara en stolt supporter.

Man har en kamp med och mot sig själv. Man har mål man själv satt upp. Man har en utveckling att följa, en väg, en vision, ett mål.

Inför säsongen hade många ”experter” Örebro SK som ett definitivt bottenlag. Jag fick en hel del sneda leenden när jag satte dem som sjua inför säsongen.

Att överbevisa expertisen kan ju vara ett mål i sig.

Fotboll är både en säreget komplicerad och suveränt banal sport. Varje lag är en knutpunkt av starka egon och viljor. Varje spelare vill stråla på egen hand men är också underordnad kollektivet. Ett tränarteam har som sin kanske viktigaste uppgift att få dessa egon att spela för andra, för laget, för kollektivet.

Allsvenskan har visat flera prov på lag som varit bättre som kollektiv än varje enskild spelare är. Italien vann VM i fotboll 2006 med just den ekvationen. Underskatta aldrig kollektivet. Underskatta aldrig den mentala drivkraften i att alltid vilja bli bättre som grupp.

Så lägg ner snacket om att det inte finns något att spela för.

Örebro SK har alltid tusen saker att spela för.

Jag träffade Kubanernas ordförande Elias Tinfors i förra veckans avsnitt av ÖSK-PODDEN och han nämnde också att grunden till höstens och vinterns mörka timmar av stenhård träning läggs just nu, i oktober och november.

Örebros supportrar har alltid anledning att stödja sitt lag. Man behöver inte leta efter anledning. Man behöver inte sucka över tabellen eller skaka på huvudet åt motståndarna eller snegla upp mot himlen för att se om det ska regna eller inte.

Bara att staden Örebro har en anrik klubb i den finaste svenska fotbollsserien, bara det faktum att laget har suveräna fanbärare (Nordin Gerzics totala hängivenhet till staden Örebro borde vara varje ÖSK-supporters enda anledning att gå på varenda hemmamatch) som varje dag i veckan gör exakt allting för att bringa ära till Örebro, är värt varje supporters gensvar och hängivelse.

Staden Örebro har något oändligt värdefullt i Örebro SK. Jag hoppas alla som läser detta inser att det värdet är konstant, oavsett om laget ligger sjua, åtta eller nia.

Stoltheten tar ingen hänsyn till omständigheter som ekonomi och andra lag.

Stolthet är en varsam känsla som stiger som som solen varje morgon.

Marcus Birro.

© Örebro sportklubb Stolthet, hjärta och passion sedan 1908