Marcus Birro: "För att få ut det mesta och bästa av varje spelare behöver LAGET vara i harmoni"

Foto: Bildbyåran/Johan Bernström

I avsaknad av en rival på elitnivå i den egna staden har IFK Norrköping kommit att bli Örebros derby-granne. På lördag är det dags för en av årets höjdpunkter, bortamatch mot Norrköping. Den inleder en period av tre matcher på tio dagar, en period som mycket väl kan kom att definiera hela säsongen 2019.

Jag bodde i Norrköping mellan 2004 och 2011. Det var en tid i mitt eget liv när många stormar stillades och jag fick ordning på mitt liv. Jag arbetade hårt och fick uppleva många framgångar. Under de flesta av mina år i Norrköping harvade fotbollslaget i Superettan och det präglade hela staden.

Snoka blev Sloka… Det var ett väldigt hängande med många huvuden för att uttrycka det krasst.

En fotbollsklubbs betydelse för en stad går verkligen inte att underskatta. Ibland kan det vara svårt avgöra vilket som kom först, en stads expandering och framtidstro eller klubbens framgångar.

Norrköping är arbetarstaden som fått jobba rätt hårt med sin egen självbild. Under mina år där upplevde jag ofta att stadens invånare nästan skämdes över sin egen stad. ”Inte ska vi väl tro att vi är något” var en slags ande som vilade över hela staden.

På flera sätt stärks derby-rivaliteten mellan Norrköping och Örebro av att städerna påminner om varandra.

Jag talade med manager Axel Kjäll om det finns något att lära av IFK Norrköping och han konstaterade helt riktigt att IFK Norrköping har en väldigt segerrik historia, ett arv av segrar, som ÖSK ännu inte har och att det i sin tur skapar en speciell miljö att arbeta i.

Under de tunga åren tror jag det arvet mest var en belastning. Det är inte roligt att som ung spelare i ett lag ideligen få höra om framgångar som hände fyrtio eller femtio år tidigare. Men samtidigt finns det där svårbeskrivna och outtalade, det där som lite slentrianmässigt brukar benämnas som att ”det sitter i väggarna.” Det kan vara enklare att vinna i en klubb som faktiskt redan vunnit.

Samtidigt står Örebro SK i ett annat, och just väldigt spännande läge. Det är som en författare som får sitta med en ny, stor och väldig roman i hjärtat och se markören blinka lystet i ena hörnet. Framtiden som ett skrivet blad, men drömmen solen vass och innerlig penna mot det där bladet.

För Örebro SK gör väldigt mycket rätt just nu. När jag min vana trogen håller örat mot marken i fotbolls-Sverige så hör jag en ny ton i många röster när det talas eller skrivs om ÖSK hösten 2019. Det är med en större nyfikenhet och respekt man nu talar om tränarteamet, spelet och förmågan att få ut det allra bästa ur varje spelare.

Att Carlos Strandberg, som kom en aning tilltufsad från Malmö i vintras, stänker fler mål än både Markus Rosenberg och Marcus Antonsson (som ju bildar anfallspar i MFF) handlar väldigt mycket om LAGET ÖSK, om gruppdynamik, om trivsel, om sätt att handskas med olika sorters människor.

Om ledaregenskaper kort sagt. För att få ut det mesta och bästa av varje spelare behöver LAGET vara i harmoni.

Nu handlar det om tre viktiga matcher under tio dagar, med start på lördag och den här hösten är inte bara en radda matcher som ska spelas av för att se på vilken plats i mitten som laget hamnar, detta är första steget mot den vision som klubben har och som säger att man ska vara med och tävla med de allra bästa om några år.

Man kan garva åt den visionen. Man kan skaka på huvudet och himla med ögonen.
Men alla framgångar, stora som små, börjar alltid med en vision, börjar alltid med en dröm.

Det finns inget annat sätt att nå en framgång än att först drömma om den.

Att göra den verklig är sedan vad allting handlar om.

Och den resan har redan börjat.

Den fortsätter på lördag, i Norrköping.

/Marcus Birro

© Örebro sportklubb Stolthet, hjärta och passion sedan 1908