"Visst vore det fullständigt episkt att se ÖSK spela ännu en final om en stor titel"

Foto: Bildbyrån / Michael Erichsen

Två steg fram och ett steg tillbaka heter det ju. I så fall var väl matchen i söndags möjligen ett steg tillbaks. Eller kanske ”dans på stället” som min farsa brukar säga.

Jag var nere på träningen i fredags, två dagar före match. Det small rätt rejält och bitvis var det ett högt och bra tempo i det mesta. Stämningen i omklädningsrummet efter var god, lite skön fredagskänsla på kontoret.

Orolig blev jag endast när Oscar Jansson kom fram och berättade om att han fått en kniv på foten när han öppnade diskmaskinen hemma.

Det var mycket blod, konstaterade den gode Jansson och log samtidigt lite åt sin bisarra skada.

Av skadan märktes inget under matchen mot Häcken. Oscar var grym som vanligt.

Agon Mehmeti åkte på en smäll under träning (”Det var Nordin som ville markera vem som styr” garvade Agon med en blinkning) och låg som vanligt och skrek på italienska när han hörde att jag var i omklädningsrummet.

”Du börjar bli gammal Birro.”

Sedan surrade jag med en suveränt tillbakalutad Jake Larsson i ÖSK-PODDEN och jag blev uppriktigt glad över hans mognad och inte minst över att han bett sin agent att inte ens bry sig om bud från Belgien.

Bra val, Jake.

Det belgiska mörkret har svalt och glömt alldeles för många talanger de senaste åren.

Det går en sylvass linje rakt igenom den allsvenska tabellen. Det skiljer nästan 10 poäng mellan sjuan och åttan. Örebro är i toppen av denna ”nedre version” av Allsvenskan. Jag minns att jag fick rätt mycket skit av andra så kallade ”experter” för att jag, inför säsongen, hade Örebro som sjua, men nu har klagokören tystnat.

Samtidigt kommer inte den brutala uppdelningen innebära zombie-spel i ingenmansland eftersom väldigt många lag på den nedre halvan är indragna i bottenstriden.

Det man kan säga om Örebros lagbygge är att skador och avstängningar på nyckelspelare blir väldigt kännbara. Filip Rogic och Martin Broberg är fundamentala för det kreativa spelet framåt.

Men imorgon är det en viktig match igen och dags för revansch när återigen Nyköping står på andra planhalvan i Svenska Cupen.

Man ska inte göra misstaget att garva bort Svenska Cupen. Lilla AFC Eskilstuna lyckades stjälpa halva fotbolls-Sverige över ända när man bland annat slog ut AIK på Friends och tog sig hela vägen till final i cupen i våras.

Just söndagens motståndare BK Häcken vann ju cupen i våras.

Jag tror det var Björn Wesström, sportchef i AIK som sa till mig i ett annat sammanhang: ”Det delas ut två pokaler varje säsong, en av dem är för Svenska Cupen.”

För en klubb som ÖSK borde Svenska Cupen ligga som handen i handsken. Det är onekligen en väg som kan leda hela vägen ut i Europa och till en efterlängtad seger, en eftertraktad triumf.

Det är bara lite drygt fyra år sedan som Örebro SK stod i en final i Svenska Cupen, den gången blev det en knapp förlust mot IFK Göteborg. Visst vore det fullständigt episkt att se ÖSK spela ännu en final om en stor titel.

Imorgon väntar Nyköping och ÖSK har ju sylvass och suverän revansch att kräva efter den snöpliga förlusten under vårvinterns gruppspel…

När jag talade med Daniel Bäckström och Jimmy Högberg i Podden nyligen nämnde de att detta ständigt återkommande crescendo, denna hela tiden återkommande högtid, matchdagen, gör arbetet under veckorna så stimulerande.

Det är examen hela tiden.

Nästa klimax är alltså Nyköping i Svenska Cupen och underskatta inte längtan efter en seger i den turneringen. Vägen dit går via matchen mot Nyköping på Rosvalla IP imorgon…

Marcus Birro

© Örebro sportklubb Stolthet, hjärta och passion sedan 1908