Marcus Birro: "ÖSK har en bra bit kvar men man är något på spåren här"
Foto: Bildbyrån / Ludvig Thunman
Man tänker att man kanske ska ta tag i sitt liv, fortsätta på den där romanen man börjat på, plantera om lite blommor, kanske dammsuga under soffan. För att inte tala om att tvätta fönstren. Det är trots allsvenskt uppehåll… men så kommer man plötsligt att tänka på Jake Larsson.
Man minns att han blev uttagen till U21-landslaget och man hamnar där man är född att hamna, framför ännu en fotbollsmatch och den här gången är platsen Olympia i Helsingborg och det är Sverige mot Norge och det är Jake Larsson från start och jag minns hans suveränt klara blick när jag intervjuade honom för ÖSK-Podden. Hans beslutsamma, vackra självklarhet, hans obändiga, men hela tiden inkluderande tro på sig själv och på laget.
Nu står han där i svensk landslagströja och man tänker kanske att det är ett ganska stort steg men är det ett stort steg så är han gjord för ännu större för han är inte bara med, han dominerar, han vågar, han tar plats, samtidigt som han underordnar sig både tanke och spelidé.
Det ser nästan skrämmande klart och färdigt ut.
Efter en halvtimme fintar han bort halva den norska backlinjen hela vägen till Helsingör och skjuter ett skott som sedan studsar på spillrorna av backlinjen in till 1-0 för Sverige.
Det slutar inte där. I den andra halvleken spelar han med en beslutsamhet som är få förunnat i den där åldern. Han är motorn i laget och är också framspelaren fram till Sveriges 2-1.
”Jag ska bli bäst i världen” sade Jake Larsson till mig i vintras. Det är sådant som unga, lovande spelare säger. Men nästan ingen som säger det vågar ha kvar blicken så länge som Jake Larsson.
TV4 och Fotbollskanalen kallar honom ”ÖSK-sensationen” och äntligen börjar även riksmedia fokusera sin blick på honom.
I lördags travade jag mest runt i min lägenhet och väntade in Grekland-Italien. Plötsligt slår det mig att Finland möter Bosnien i samma grupp och jag klickar fram matchen på min skärm.
Där ser jag ännu en ”ÖSK-sensation” Albin Granlund, dominera sin kant i första halvlek mot Bosnien. Han tvingas utgå strax före pausvilan på grund av en skada men fram till dess är han detta nyväckta Finlands bästa spelare. Italien toppar den här gruppen men Finland är tvåa, före både Grekland och Bosnien som man hysteriskt enkelt dammar av med 2-0.
Det har skrattas en del åt ÖSK och de stora drömmarna som klubben presenterat.
Jag tror att allt fler av dem slutat skratta nu. ÖSK har en bra bit kvar men man är något på spåren här. Det finns kvalité i laget som går under den mediala och fotbollsmässiga radarn i Sverige och det är med både spänning och glädje jag ser fram emot att säsongen drar igång igen om några veckor.
Marcus Birro.