Marcus Birro: "Episkt när Carlos Strandberg anländer i sista stund"

Foto: Erik Wärlegård

Hur mycket vackert sker inte i ”sista stund.” Ett helt dygn, en hel vecka, en månad eller ett helt halvår kan förbytas i ett rosa skimmer om det man drömt om sätter in sin sko i glipan mellan natt och gryning. Plötsligt ser man världen på ett nytt sätt. Det fina med det som känns som ”sista stunden” är ju att det är början på nästa resa. Vi är alltid precis i början på nästa resa.

Det kan det vara det mest trösterika med det här livet. Hur mycket gyttja vi än trampar runt i, hur besvärliga våra liv än kan te sig, och hur tufft det än ser ut för laget vi älskar, så randas en ny dag, så glöder solen över taken ännu en gryning, så kommer det där trädet på innergården att slå ut sina blad i år också.

Det är aldrig försent.

För någonting.

Det är sagolikt vackert att vara vid liv och känna hur livet startar om och om igen.

Nu är det hemmapremiär för ÖSK. Djurgården, med nytt tränarteam, väntar. De fick 2-2 hemma mot Sundsvall i första matchen.

Siste man in i ”IL Mister” Axel Kjälls lagbygge är Malmö FF:s Carlos Strandberg.

Jag bor ju i Stockholm och jag önskar jag hade räknat alla par hysteriskt höjda ögonbryn som nyheten om att ÖSK lånar Carlos genererade i fredags.

ÖSK är punk i det ordets vackraste betydelse. Man bara kör. Man inte bara drömmer stort och mäktigt. När man är vaken arbetar man stenhårt på alla fronter för att få drömmarna att slå in.

Med Carlos Strandberg får ÖSK en suveränt tung anfallare som löper både smart och gärna i djupled, som kommer skapa och avsluta målchanser såväl på egen hand som för sina medspelare. Han har mycket att visa, både för sig själv, för publiken i Örebro och för MFF. Men han har inget att bevisa. Alla vet vilken klasspelare det är.

Något av det vackraste i årets allsvenska är de något mindre lagens suveränt kaxiga inställning. GIF Sundsvall slog MFF i helgen och skäms inte ett dugg längre. BK Häcken är Göteborgs minsta klubb men utmanar om guldet i år.

Det finns fler exempel. Det är i denna gryning som även ÖSK rör sig. Det är något storslaget och modigt i att drömma stort.

Det som sker just nu är att de drömmarna håller på att omsättas i praktisk verklighet.

Att Carlos Strandberg spelar för Örebro SK ända fram till juli är ett bevis på att det går att rubba cirklarna. Det går att erbjuda ett alternativ till de stora klubbarnas stålar och planer. Det finns vägar att gå. Det finns möjligheter för mindre lag att locka med andra saker. Ett grymt tränarteam, en spännande trupp, en vacker stad, en familjär känsla.

Underskatta aldrig de egenskaperna.

Men en sak behöver ÖSK visa Sverige. Uppslutningen bakom laget.

Kom till arenan nu på måndag. Vänta inte med att gå på matcherna tills laget börja vinna, se till att de vinner genom att gå på matcherna...

Jag har under de tre åren som jag arbetat dagligen med den allsvenska fotbollen träffat över tvåhundra spelare, ledare, sportchefer och klubbchefer.

Alla, utan undantag, har vittnat om publikens betydelse.

Du är oändligt viktig. Du är av sagolik betydelse.

Det handlar inte om någon vill tjäna pengar på din passion. Det handlar om att alla klubbar bygger sin framgång på sina supportrars hängivenhet. Fansen är inte ett smycke att hänga på sig då och då. Supportrarna är själva navet, anledningen, meningen med varför lag krigar och tränar flera timmar varje dag.

Det finns inget vi eller dem.

Det finns inget ”laget” och ”fansen”.

Det är samma organism, samma rörelse, samma gryning. De som spelar är våra ambassadörer. Vi behöver varandra. Vi är grenar på samma träd.

Imorgon är det hemmapremiär mot Djurgården. Låt din passion blomma. Låt ditt hjärta leda dig till Behrn Arena och var med och spela matchen mot Djurgården.

Exakt den betydelsen har du som supporter.

Tack för att du finns.

För Sportklubben,
Marcus Birro.

© ÖSK Elitfotboll AB Stolthet, hjärta och passion sedan 1908