Anders Karlsson - målvakten

Anders Karlsson representerade ÖSK som spelare mellan 1984 och 2002. Det blev hela 413 matcher för Anders. Något som ingen annan spelare har kommit upp i. Här berättar Anders om sin tid i ÖSK i en intervju med Christer Blohm från Boken om Örebro SK Fotboll 1908-1998.

Anders Karlsson kom till ÖSK från Morö/Bergsbyn SK inför säsongen 1984. Han var då inlånad från sin moderklubb Byske. Sedan dess har Anders vari klubben trogen och vaktat målet i inte mindre än 319 matcher, varav 200 av dessa i Allsvenskan.

Egentligen är det ingen slump att Anders hamnade just i Örebro och Örebro SK.
– I Byske hade vi varje sommar en cup som av någon anledning alltid sammanföll med Orvar Bergmarks semester där uppe. Han var prisutdelare. Orvar såg mig spela och var väl den som först gjorde ÖSK uppmärksam på mig. 1983 såg Roy Hodgson mig spela med Morö mot Skellefteå AIK. Under vintern tog ÖSK kontakt med mig och det slutade med att Helene och jag packade Toyotan full med blommor, kläder och det allra nödvändigaste och i full snöstorm körde de 90 milen ner till Örebro. Det var ett äventyr. Jag fick arbete och siktade på att komma in på GIH. Helene kom in på sin utbildning.

Anders började sin karriär som idrottsman hemma på Parkvägen i Byske. Grabbarna på gatan samlades för att åka skidor, hoppalängdhopp, höjdhopp och naturligtvis spela fotboll. Byske var allt sedan Orvar Bergmarks tid, och hans sagolika karriär, en fotbollsmetropol, så av tradition var fotbollen bland det viktigaste. Men visst fanns det idoler som han såg upp till redan då.
– I Byske fanns en målvakt som hette Sven-Axel Mikaelson. Han hjälpte till på träningarna och var intresserad. Under VM 1974, då jag var 11 år gammal var det Ronnie Hellström framförallt. Sven-Gunnar finns i ett samlaralbum hemma, men jag har aldrig sett honom spela. Det sägs att vi är lika i spelstil, bra på närspelet och att möta spelare man mot man.

Så småningom blev det organiserad fotboll för Anders och för att få ihop lag gällde det att killarna i byn var med och lirade. Sommaren 1979 blev båda målvakterna i A-laget skadade och på jobbet fick Anders meddelandet att ”Du ska stå i mål!”. Sexton år gammal fick han göra debut i Byskes A-lag. Vägen därifrån fram till att bli en av Sveriges bästa målvakter var naturligtvis lång.
– Det är viktigt att man som ung håller på med många olika idrotter, att inte specialisera sig för tidigt, risken finns då att man tröttnar. Men visst, lite tjurig och envis måste man också vara och inte ge upp bara för att man inte hamnar i pojklandslaget vid 15 års ålder. Många av spelarna i dagens ÖSK och landslaget kommer ju från mindre klubbar där fotbollen bara var en del av ett bredare idrottsutövande. Samtidigt tror jag på den satsningen som görs inom ÖSK Ungdom idag. Realistiska mål och en god spelarutbildning kan leda fram till att en storklubb som ÖSK får fram egna produkter.

Anders har sedan 1984 varit trogen klubben och har därmed hunnit uppleva en hel del.
– Det roligaste är att avsluta en lång säsong med serieseger, så den gången vi tog oss upp i Allsvenskan i och med segern mot Vasalund på Skytteholm är väl det jag kommer att minnas. Cupfinalen mot Norrköping 1988 var också en upplevelse. Visserligen vann vi inte. Men en cupfinal är något stort för oss spelare även om det i media och publikt aldrig blivit någon succé. De internationella matcherna jag fått gjort med ÖSK mot Ajax och Mechelen är också något speciellt naturligtvis. I synnerhet matchen mot Ajax borta i Düsseldorf, med nästan 20.000 på läktarna. Ett öronbedövande dån så det slog lock för öronen mötte oss – inspirerande.

Som idrottsman på högsta nivå är det också viktigt att kunna ta motgångar även om de etsar sig fast under lång tid. Anders minns några av dem.
– Kvalmissen mot Mjällby 1984 vill jag helst glömma, förväntningarna var stora inför hemmamatchen, vi skulle i princip bara springa hem den, men det började helt snett och en av de där minkfarmarbröderna Johansson petade in ett skitmål. Sedan har förlusten mot Djurgården borta 1991 varit svår att glömma. Jag hade i princip spelat helt felfritt under hela våren och en del hade börjat prata om landslaget. Men så gjorde jag tveksamma ingripande på alla mål, fyra riktiga grodor, därtill på nationalarenan, och det hela kändes kört. När man förlorar på det sättet är det tungt och då funderar man ibland över vad man håller på med. Det värsta var väl när jag själv gjorde något misstag, då kan det vara svårt att sova och tungt att stiga upp på morgonen. Helene och barnen har det inte så lätt de första timmarna en sådan morgon. Samtidigt är jag lika uppåt när vi vinner – så det jämnar ut sig. Det finns ju också andra värden än fotboll här i livet. Efter många år i Allsvenskan känner jag ju också mina svagheter och det går naturligtvis alltid att försöka träna bort, men hårda inlägg från kanten är väl min svagaste sida. Jag analyserar alltid matcherna efteråt. Då hittar man lösningar på allt, men det gäller att göra rätt när man står där.

Som allsvensk målvakt i 9 år och med 319 A-lagsmatcher i ÖSK-tröjan har Anders stött på ett stort antal svåra och bra motståndare och bland de han fruktade mest nämner han några;
– Janne Hellström och Niclas Kindvall i Norrköping, två ”äckliga” måltjuvar som dök upp när det egentligen inte var någon målchans. Kenneth Anderssons skott var svåra och fruktansvärt hårda, men som tur var sköt han ofta snett och vint också.
– Stefan Rehn, när han var som bäst. Hans inlägg och framspelningar mellan mig och backlinjen gjorde det alltid svårt med bedömningen. Att bestämma sig för det rätta alternativet inom en tiondels- eller hundradels sekund är aldrig lätt.
– Brian Roy och Aron Winter i Ajax. Deras inlägg från kanten var stenhårda och mycket svåra att bedöma.
– Torbjörn Nilsson var en härlig lirare som höll bollen nära sig och var mycket svår att komma åt. Det var ingen som riskerade att gå på honom, de visste att han smekte bollen förbi dem.’

Men en hel rad medspelare har han också fått uppleva, kvar i laget sedan debuten i ÖSK är endast Tommy Ståhl. Några av spelarna framhåller Anders lite extra.
– Peter Nilsson, en spelare som i stort sett inte behövde mycket mer än mittcirkeln på sig för att därifrån styra spelet och öppna motståndarnas försvar med sin fantastiska speluppfattning.
– Sven Dahlkvist, som utifrån sina förutsättningar fick ut mest av sitt spel, en mycket intelligent spelares som alltid läste spelet före och alltid var på rätt ställe.
– Arnor Gudjohnsen, gudabenådad envägsspelare. Fantastisk med boll framåt, samtidigt som resten av laget måste inordna sig efter han spel.
– Miroslaw Kubisztal, fruktansvärt bra på det han ska vara bra på – att göra mål.
– Magnus Erlingmark, enastående på att gå in i situationerna och vinna boll, täcka boll och spela vidare enkelt och rätt.

Anders har också fått erfara några av landets mest namnkunniga tränare.
– Ja, ibland dem är ju Roy Hodgson den som gått längst och till och med blivit förbundskapten. Zetterlund är den som varit mest konsekvent, coachningen och träningen var i princip den samma under alla år han tränade oss. Hans motto var att göra det enkla rätt, det fanns inte något större utrymme till några utsvävningar. Sven-Gunnar känner mig väl. Vi pratar igenom matcherna efteråt och diskuterar olika lösningar på de situationer som uppstått. Han har framförallt tillfört mig en ytterligare dimension i mitt spel när det gäller förhållandet mellan utespelarna och mig som målvakt.

Att hålla sig i toppen under så lång tid är naturligtvis påfrestande både fysiskt och socialt även fast det brukar heta att en målvakt har sin bästa period mellan 30 och 40 år.
– Jag har alltid tagit ett år i taget, så vi får se när säsongen är slut. Än så länge är det fortfarande roligt och det är klart att UEFA-slutspel är, när vi lyckas ta oss dit alltid är en extra morot för att orka fortsätta. Under min tid i ÖSK har ju laget i stort sett bara blivit bättre och bättre och jag har varit här under klubbens mest framgångsrika period i fotboll, så det har inte varit så svårt att motivera sig. Jag håller väl på så länge jag och min fru Helene orkar, sedan bär det nog iväg hem till Byske eller däromkring. Då får väl någon av de yngre förmågorna ta över.

Anders Karlsson

Debuterade för ÖSK den 23 april 1984, i en match mot Brommapojkarna i Division 2 Norra som slutade med en 2–1 vinst.

Debut: 1984-04-23

Sista år: 2002

Matcher: 413

© Örebro sportklubb Stolthet, hjärta och passion sedan 1908