Gästkrönika:
”Jag var där”
Det är nu det händer. Klubbens första titel är inom räckhåll. Närkingar reser i stora antal till västkusten för att se landskapets stolthet ta det där efterlängtade guldet. Spänningen är elektrisk. Nervositeten och förväntningen går nästan att ta på. Idag är dagen vi skriver historia.
Så nära, men ändå så långt borta. Domaren sätter pipan i munnen och blåser av. ÖSK slutar tvåa i Allsvenskan, endast två poäng bakom IFK Göteborg i en avgörande slutomgång om guldet. Dagen är 23 oktober 1994. ÖSK spelar klubbens viktigaste match någonsin borta mot Landskrona. Laget gör sitt och vinner den viktiga matchen. Men, IFK vinner även sin match i en dramatisk bortamatch mot Malmö.
Jag var vid den tidpunkten endast 4 år gammal. Jag visste knappt vad fotboll var och hade inte fått upp ögonen för vare sig fotboll eller ÖSK. 21 år senare definierar jag mig själv som en sann supporter, till världens vackraste sportklubb. En fanatisk åskådare som åker land och rike för att se mitt kära ÖSK. I medgång, såväl som motgång. I 15 år har Eyravallen varit mitt andra hem. Det har varit en plats för kärlek, glädje och sorg. En plats för stolthet, hjärta och passion.
Den 23 oktober 1994 var jag inte på plats på Landskronas IP. Jag var inte där när klubben kunde ha tagit sitt första guld. Jag var ovetandes om hur nära laget i mitt hjärta var att vinna den där åtråvärda titeln. Hade jag varit medveten om vad som hände då, för 21 år sedan, hade jag aldrig förlåtit mig själv om jag inte hade varit på plats. Tanken på att vara där, när klubben vinner sin första titel.
Tänk om ytterligare 21 år. Då är jag 46.
Jag vet att matchen den 17 maj kommer bli en otroligt svår sådan. Men när domaren stoppar pipan i munnen står det 0-0. 90 minuter senare kan de elva svartvita spelarna ha skrivit in sig i historieböckerna. Det är då det händer. Ja, det är då vi blir legender. Om 21 år kommer jag kunna säga:
”Jag var där. Jag var på plats när vi tog vårt första guld!”
/B