Hagges Portugalblogg, del 5

Kapten, Oscar och jag går en promenad på stranden. Lång, bred och väldigt fin ljus strand. Solen ligger på men vinden gör att det känns betydligt svalare än det faktiskt är. Vi går ett tiotal meter från vattnet som hela tiden pumpar upp på stranden. Det är väldigt rogivande. Det är nästan som att världen runt omkring en bara försvinner. 

Vi går förbi en äldre man som har tre stycken enorma kastspön. Han ska precis kasta iväg och det ser ut som han har en mask på kroken. Det sitter fast en tyngd 2 meter ovanför masken som måste väga närmre halvkilot. Kastet är långt, jag skulle gissa på en 50-60 meter. Jag måste erkänna att jag blir smått imponerad.

Nu börjar restaurangerna dyka upp. Det är inte mycket folk men det är några stycken på varje. När det är säsong är det nog ett väldigt populärt ställe att vara på. Restaurangerna ligger på en kulle 5-6 meter ovanför övriga stranden. Det är nog en fantastisk utsikt där.

Vi stöter på Boris och Mo på stranden.
– Hey Bros, whassup are you chillin, ropar jag samtidigt som jag gör (vad jag tror) en gangstahälsning.
Boris garvar och kommenterar att han älskar mitt försök.
Älskar mitt försök? Alltså gör jag det inte rätt. Fan!
Boris och Lippo gav mig en lektion i förortsslang innan vi åkte. Jag har glömt bort det mesta men jag gör mitt bästa för att ta fram det då och då.

Efter promenaden går vi upp till rummet. Där i soffan sitter Ilir som på nålar, ser nästan lite känslosam ut. Jag frågar vad han gör.
– Efter 25 års väntan är det äntligen dags!
Jag förstår vad han pratar om. Kosovo ska spela mot Haiti. Det är mer än tio minuter kvar till matchen börjar och Ilir har rysningar. Han pekar på sitt ben och säger.
– Titta, håret står upp!
Trots ihällande regn är det fullsatt. Över 20000 på läktaren. Samtidigt som de visar bilder över arenan så är det fullt av fyrverkerier, blå rök och ännu mer fyrverkerier som skjuts upp i luften! Det är faktiskt ganska mäktigt.
Jag tittar lika mycket på Ilir som på skärmen. Det är ett stort leende som pryder hans ansikte. Att det betyder en hel del för honom går inte att missta sig på. Kosovo har äntligen blivit accepterat av Fifa. I alla fall till den grad att de får spela vänskapsmatcher.

In kommer unga killar som bär på flaggor där det står FIFA – For the game, for the world och Uefa fair play. Man kan inte misslyckas att se vad det betyder för dem. En av killarna tittar upp i luften samtidigt som han skrattar. En annan stirrar på flaggan han bär på. Vad dem tänker nu skulle jag gärna vilja veta. Tårarna är inte långt borta.
Spelarna går in på planen. Jag känner igen en hel del. Kapten Anel Raskaj, en före detta Halmstad spelare. Ardian Gashi spelar i Helsingborg. Loret Sadiku spelar där också. Sist men inte minst vår egen Shpetim Hasani.
Dessutom är ju Tord Grip assisterande och Albert Bunjaki förbundskapten.

Efter en misslyckad avspark så blåser domaren i pipan och en väntan på 25 år är över. Ljudet är till en början öronbedövande men lägger sig ganska snart. Nästan omgående när matchen startar får vi problem med nätet. Oräkneliga svordomar senare får vi bild igen. I minut 16 spelar ena mittbacken i Haiti till den andra, men det kraftiga regnet har gjort att det bildats stora vattenpölar och bollen stannar i en av dem. Albert Bunjaki (en forward, inte förbundskapten) är på väg att bli helt fri men stoppas i sista sekund.

Shpetim spelar som högermittfältare. Han är med i nästan alla Kosovos farligheter. Klockan har vandrat upp till matchminut 22. Shpetim driver upp bollen efter en kontring, han dribblar sin ytterback men får samtidigt en armbåge och får frispark i farligt läge. Dock resultatslös.
Fem minuter senare blir Shpetim helt fri till höger om mål. Men istället för att skjuta väljer han att spela in den till vänster där en Haitiback bryter precis innan Bunjaki ska slå in bollen.
Lite senare kontrar Kosovo på vänstersidan. Inlägget blir lågt och går förbi alla tills Shpetim dyker upp bakom bakre stolpen. Han slår en passning snett bakåt till en medspelare som har öppet mål. Han ska bara lägga in den men mirakulöst hinner en Haitiback emellan och styr till hörna.

Jag får en stark känsla av att det är Shpetim som ska fixa det. Kosovos första mål, i sin första erkända träningsmatch.
Vi får återigen internetstrul och missar det mesta på första halvlek. Inte heller i andra halvlek får vi se så mycket. Vi ser snuttar här och där och det verkar vara Kosovo som är det starkare laget. Shpetim tycks ha blivit uppflyttad som anfallare.

I matchminut 69 får Shpetim på ett farligt skott från en ganska dålig vinkel, men bollen går i burgaveln. Det verkar bli 0-0 och Shpetim ska dessvärre bli utbytt minuterna innan slutsignalen. Fem minuter före slutsignalen får han ett sista jätteläge. Han smiter före sin försvarare på ett inlägg och slänger sig hänsynslöst efter bollen. Han får på en liten touch men styrningen blir för liten och bollen går utanför.

Shpetim blir utbytt och matchen slutar 0-0. Detta i Kosovos första officiella vänskapsmatch, någonsin.

Imorgon kommer del 1 av Dr. Hokuspokus. Missa den inte!

Mannen med de enorma kasten.

Tisdagskvällen avslutades med frågesport. Hur det gick förtäljer inte historien.

Patrik Haginge