Krönika: Tankar inför premiären
Det mesta är nu klart. Återstår endast ett par träningspass innan måndagens seriepremiär mot IFK Värnamo i superettan. Det ska bli riktigt kul och det ser onekligen bra ut för ÖSK.
Tränarträffen på Conventum gav ett entydigt svar. Det blir ÖSK och Hammarby som tar direktplatserna till allsvenskan och de utmanas främst av Sundsvall. Vackert så! Det enda som oroar är att dessa tränartips inte alltid stämmer i slutänden.
ÖSK passade också på att förstärka strax före deadline med Erik Lund från IFK Göteborg. Enligt egen utsago är Erik i första hand högerback, men kan också användas på vänsterkanten. ÖSK är lite tunna antalsmässigt i backlinjen, men den innehåller bra kvalité. Att Daniel Bamberg skulle försvinna var väntat och på sätt och vis ganska skönt. En spelare som inte vill vara med tillför naturligtvis inget.
Jag besökte torsdagsträningen. Jag vet inte hur många timmar jag lagt ner på att titta på olika fotbollsträningar. Det beror naturligtvis på att jag är den fotbollsnörd jag är, men tanken finns också att stjäla idéer till min egen verksamhet. Genom åren har jag studerat tränare som Bosse Johansson, Conny Karlsson och Nanne Bergstrand i Kalmar FF, ”Dala” Dahlqvist, Mats Jingblad, Stefan Lundin, Sixten Boström i ÖSK, Tom Prahl i Malmö FF, Pia Sundhage i KIF och så vidare. Många gånger har jag tänkt att det inte är så mycket som skiljer de olika tränarna åt. Övningarna känns igen. Gemensamt för dem har bland annat varit att det mesta har snurrat kring huvudtränaren. Men i ÖSK av modell 2013 är det lite annorlunda. Här kan man se hur Alexander Axén drillar forwards i en av avslutningsövning, Axel Käll jobbar med mittbackarna, Peo Ljung tränar innermittfältarnas uppspel och Jimmy Högberg kör ett fyspass med en fjärde grupp. Detta måste utveckla spelarna på sikt. Jag har sagt det tidigare, går det inte bra för ÖSK i år beror det knappast på träningen. Samtidigt vet man att framgång i fotboll är av mycket skör natur. Det är mycket som ska stämma och händelser som en tränarkvartett inte alltid råder över.
Genrepet är överstökat. Finländska Inter besegrades med 2-0 i en kylslagen tillställning på Behrn Arena. Faktum är att spelet inte värmde speciellt mycket heller. Mycket felpassningar och slarv. Jag är dock inte förvånad. Det brukar se ut precis så här helgen innan premiären. Seger mot ett finskt topplag är ändå bra.
Matchens utropstecken fanns i försvarsspelet. Ilir Berisha är tillbaka och det betyder naturligtvis mycket. I man mot man spelet är Berisha mycket svårpasserad och han visade återigen sin styrka på fasta situationer när han tryckte in 1-0 målet. Även Patrik Haginge var på alerten och deltog i offensiven när tillfälle gavs. Både har dessutom ett fighterhjärta av guld. Nkili ersatte Wowoah på slutet och visade än en gång att han är en bra spelare. Det vill till för övriga i backlinjen att hålla i hatten annars tar sydafrikanen deras plats. Han kan ju både spela mittback och ytterback.
Framåt handlar det mycket om "Crespo". Han löper och gör sig spelbar i alla lägen men kanske gjorde det väl svårt ibland. Hur som helst, en frisk fläkt är han och ett ständigt hot.
Det delvis nya mittfältsspelet måste ges tid att blomma ut. Man kan inte kräva att det ska sitta som en smäck direkt. Om jag har förstått det hela rätt ska yttermittfältarna ta ett steg in i banan när ytterbackarna breddar. Det ställer också lite andra krav på yttermittfältarna. I det här spelsättet måste yttermittfältaren ha en väl utvecklad speluppfattning då det inte bara handlar om att slicka linjen och gå i djupet. Hur som helst. Det ger ett utmärkt stöd i anfallsspelet när det fungerar fullt ut. Det återstår att se hur mittfältspositioner ska fördelas. Både Kalle Holmberg och Marcus Astvald har setts bättre än i matchen mot Inter. Ahmed Yasin och Emil Berger gjorde inhopp och klappar närmast på porten.
Träningsmatcherna har gett blandade resultat, tack och lov. Visst, man vill vinna alla matcher man spelar. Men jag tycker att förlusten mot Falkenberg var en bra påminnelse om hur svårt det blir i superettan. Det är inte bara att gå ut och diska av det ena laget efter det andra.
Till sist: Ett stort grattis Örebro Hockey! Peter och grabbarna har gjort en fantastisk prestation. Många undrar nu om det kan finnas plats för två lag i högsta serien i vårt nationella seriesystem. Jag är så naiv så att jag tror det. Det är som Rolf Zetterlund sa på sin tid. Man måste jobba lite hårdare än alla andra! På alla nivåer.
Roland Andersson
Innehållet i krönikorna behöver nödvändigtvis inte stämma med ÖSK Fotbolls officiella åsikt.