Marcus Birro: "Få klubbar anlitar tränare med auktoritära drag"
Foto: Bildbyrån / Peter Holgersson
Det är fantastiskt att se vilken utveckling som skett på tränarsidan i svensk fotboll de senaste åren. Det är en förändring som sker på flera områden samtidigt. Det är så klart en rent teknisk förbättring som skett. Dagens unga tränare är nördiga på en närmast halsbrytande nivå. Jag anser mig ha någorlunda god insikt i fotbollens väsen, men att sitta ner med exempelvis Axel Kjäll under en timme öppnar ändå upp nya dörrar i skallen.
De nya, unga tränarna SER fotboll på ett annat sätt.
En annan stor skillnad mot förr är den oerhörda omsorgen av detaljerna.
Förra veckan gästade Oscar Jansson och målvaktstränare Jonas Bohlin ÖSK-PODDEN och då fick jag bland annat lära mig att de tränar målvaktens offensiva (!) spel mer än att rädda bollar.
Oscar Jansson uttryckte det väl: ”Rädda bollar kan jag. Det är anfallsspelet vi tränar mest på nu.”
Det där var helt nytt för mig, att höra en målvakt berätta att de tränar anfallsspel!
Det handlar även om en helt annan nivå av ledarskap. Få klubbar anlitar tränare med auktoritära drag. Nu handlar ledarskapet istället om både stora och något mindre penseldrag, både om visioner inför framtiden och detaljerade tekniska finesser som det arbetas med dagligen.
De nya tränarna har också en betydligt varmare och inkluderande ledarstil. Detta går även igen i spelargrupperna, där pennalism och ibland ganska obehagliga hierarkier inte längre ses som något positivt för gruppdynamiken.
Det personliga ansvaret, lusten att rannsaka sig själv, ökar ju när en ledare talar till en från samma nivå. När man blir respekterad och tilltalad, sedd och bekräftad även som ung och prövad, växer man som människa.
I lördags var jag i Norrköping och fick chansen att tala lite om mitt arbetet med ÖSK och svensk fotboll inför företagsgästerna i restaurangen.
Ute föll en sådan där perfekt höstdag med sensommarens sista sol.
Den skarpa linjen i svensk fotboll går just poängmässigt mellan just IFK Norrköping och Örebro SK.
ÖSK är bäst av lagen på den nedre halvan och stod emot riktigt bra i fyrtio minuter.
Norrköping har en hög högstanivå och efter de där sena målen i första halvlek handlade det mesta om att blicka framåt för ÖSK.
Så fint att få vara på plats och se Hussein Ali göra sin allsvenska debut! Killen är bara 17 år.
När jag var sjutton år stod jag svår i ett hörn och skrev dikter på servetter.
Så olika falla ödets lott…
Roligt också att Niclas Bergmark fick göra allsvensk debut.
För en hysteriskt uppbokad småbarnsfarsa är det faktiskt en stor synd att inte komma iväg oftare på live-fotboll. Det är som att öppna Pandoras ask. Det är som att se sporten på nytt igen. Att följa enskilda spelare med blicken, att se strukturer, tankar bli verklighet, träda fram, bilda mönster.
När man sitter där i solen är det inte svårt att förstå vad det är som driver en fotbollstränare. Man inser också det komplexa och svåra i uppgiften att få en närmast synsk överblick på ett händelseförlopp, samtidigt som man ska vara delaktig i ett ständigt skiftande nu.
Jag tror att framtidens viktigaste egenskaper kommer vara kärlek, empati och inblick. Även, och kanske särskilt, för ledare och tränare.
Att se en människa är att upphöja henne, lyfta henne tillbaka till sig själv. På det sättet kan, tror jag, även en fotbollstränare få ut absolut max (och ibland även lite till) av sina spelare.
Flera fina matcher återstår. Redan nu på onsdag (!) klockan 19:00 kommer Östersund på besök till Behrn Arena.
”Framtiden är oskriven” sjöng Joe Strummer i The Clash.
Det är sant.
Men det är också sant att vi skriver framtiden, hur den kommer bli, genom våra val här och nu.
Marcus Birro.