Marcus Birro: "Extra glad blev jag av att se Albin Granlund starta för Finland"
Livet behöver sina uppehåll, sina små parkeringsfickor av eftertanke och återhämtning. Så när Allsvenskan bromsar in för landslagsuppehåll tänkte jag mig några dagar utan fotboll. Ni kan ju ganska enkelt lista ut hur det gick med den saken.
Först är det sonen som ska spela match. Han är 10 år och hinner både med att rädda ett friläge som målvakt, agera framspelare som anfallare och spela högerback under samma match. Efter det möter Italien Armenien och Sverige dammar av Färöarna. Numera har de ju delat upp EM-kvalmatcherna så att man kan se en massa härlig fotboll varenda dag flera dagar i sträck.
Det som skulle bli några dagars frist från fotbollen blev istället ett helt nytt nöjesfält av häftiga kvalmatcher där Hollands seger över Tyskland onekligen sticker ut. Riktigt starkt gjort att vända ett underläge på bortaplan, i Hamburg, mot Tyskland.
Jag är tillräckligt gammal för att minnas Hollands EM-guld 1988 och även hur Milan dominerade världsfotbollen med hjälp av tre holländare under första halva av nittiotalet så mitt hjärta har några programmerade slag för varje holländskt landslag.
Det är intressant och fint att se vilken oerhört stark enhet det holländska landslaget blivit. Detta för att knyta an till förra krönikan jag skrev, om LAGET Örebro SK och hur jag tror att laganda, kollektiv styrka, komma bli ännu mer betydelsefullt i framtiden.
I söndags var det så dags för två skärmar samtidigt. Dels Sverige-Norge och så ett fantastiskt Finland, som verkligen tagit gigantiska steg de sista två åren, mot mitt Italien.
Extra glad blev jag av att se ÖSK:s Albin Granlund starta för Finland inför en närmast extatisk och gungande hemmapublik i Tammerfors. Finland ligger inför matchen på en kvalificerande andraplats efter att ha slagit Grekland hemma med 1-0 tidigare i veckan.
Det är fint att sitta hemma i soffan och se Albin Granlund spela för sitt landslag och möta världsstjärnorna i Italien. Och som Finland spelar. Framförallt, och det som är helt nytt, är att respekten för de stora nationerna tycks vara som bortblåst.
Även efter att Italien tagit ledningen fortsätter Finland att med både stil och finess skaka Gli Azzurri och Finland kvitterar också på en straff som Teemu Pukki iskallt slår in. Italien vinner till sist med 2-1 (efter en tveksamt dömd straff) men Finland har trots förlusten en superchans att ta sig till landets första mästerskap någonsin.
I Italien (och många andra länder) talas det numer om finsk landslagsfotboll med stor respekt. Det har verkligen gått snabbt. Det är mäktigt att se Albin Granlund vara en betydande del av denna magnifika utveckling. Han är en del av sitt lands största framgång någonsin!
Trots det allsvenska uppehållet har jag varit i Örebro i veckan. Jag smög runt på Norr för att reka lite inför romanen jag skriver där två av huvudpersonerna bor i radhusområdet nedanför vattentornet.
En dag när jag tankande bilen på bensinmacken i närheten stod jag och drömde med blicken och då slog det mig att romanen till stora delar ska utspelas i Örebro. Dessutom går killen i boken rätt ofta på Behrn Arena för att se ÖSK spela.
Det är fint att få skildra Örebro i romanform.
På lördag väntar ett vilt kämpande GIF Sundsvall på hemmaplan för ÖSK. Sundsvall tappade inför säsongen Ferran Sibila till IFK Göteborg. Ferran är i mina ögon en av svensk fotbolls allra mest inflytelserika doldisar. Linus Hallenius (tidigare bland annat Genoa, Hammarby och Sundsvall, nu proffs) sade så här om den spanske andretränaren: ” Han har fått mig att återupptäcka fotbollen.”
Det säger en del om spanjorens betydelse.
Numera är Sibila andretränare i IFK Göteborg, kanske det laget som överraskat mest positivet av alla i år…
Nyligen bytte även Sundsvall tränare när Joel Cedergren fick gå och Tony Gustavsson (tidigare bland annat coach för USA:s damlag) har tagit över.
Det finns inget ”ingenmansland” i en allsvensk tabell. Varenda poäng är betydelsefull, varenda seger gjuter den anrika historien, varenda en av er som kommer och ser ÖSK spela fotboll live på Behrn Arena är en del av både den kortsiktiga och långsiktiga drömmen, om att en dag (i en inte allt för avlägsen framtid) bli en av Sveriges bästa fotbollsklubbar.
Det känns som premiären var häromdagen. Men vi är faktiskt redan på upploppet av den här säsongen. Kom och stötta ÖSK på plats nu på lördag!
Marcus Birro.