Birro: "Under hela mitt eget liv har jag haft en enda kompass – ETT HJÄRTA"
När jag var yngre tänkte jag att det skulle lugna ner sig med åldern. Jag hade fel. Min kärlek till fotbollen har bara blivit ännu värre. All tid jag lägger på att se matcher, läsa om matcher, längta efter matcher, gråta efter matcher skulle säkert kunna fylla en hel ocean. Ändå känns det inte som om någon tid alls har gått. Jag är fri från tidens tyranni. Passionen leder oss till de där gläntorna av frid, av sorg, av stolthet och glädje.
Passionen har alltid två sidor. Vi glömmer det ibland. Men att älska ohämmat är en urkraft som inte låter sig tyglas. Ibland blir vi desperata, skräckslagna, förtvivlade. Men vi slutar aldrig älska. Passionen har oss i sitt grepp.
På många sätt är vi välsignade med, och dömda till, denna kärlek. Vi lever med vårt lag tätt intill, varje dag om året.
För oss är det alltid säsong. Vi låter våra liv filtreras genom lagets prestationer och därför mår vi som laget mår. Spelarna i sina tröjor blir våra ställföreträdare riddare. Spelarna blir våra ambassadörer. När de vinner är det också vi som vinner. Och vår stad. Våra färger. Vi sätter oss själva på kartan. Vi växer som människor. Vi blir några gram bättre människor än vi kanske egentligen är.
Det är både rörande, storslaget och väldigt vackert.
Några av de allra vackraste tillfällen jag fått vara med om i mitt liv har med fotboll att göra. Exakt så viktigt är det för många av oss. Låt oss ta den passionen på allvar. Låt oss inte vifta bort den. Låt oss inte hemfalla åt hånfulla markeringar om ”elva män som jagar en boll.”
Ingen skulle komma på tanken att bara vifta bort en roman, en teaterföreställning eller en klassisk pianokonsert med orden ”men det är ju bara en snurrig gubbe som suttit vid sitt piano några timmar för länge.”
Bra känslor är på riktigt. Vår passion är verklig. Vårt lag betyder extremt mycket för oss i våra liv. Låt oss ställa i ordning våra hjärtan för denna kärlek.
Att växa som människa handlar om att vara stolt över vem man är, varifrån man kommer, vart man ska. Att bo och leva i Örebro och räta på ryggen och fylla blicken med svartvit stolthet när man ramlar av tåget i Norrköping, i Göteborg, i Stockholm eller Malmö. Att inse att man själv, precis som spelarna, är en ambassadör för staden man kommer ifrån.
Den stoltheten är svårslagen.
Örebro SK är en av Sveriges vackraste, mest anrika föreningar. Det finns hundra år av episk historia att vårda, att värna och ta spjärn emot. Det finns tusen anledningar att gå rak genom vilka ösregn som helst.
Dessutom är Örebro en svårt underskattad stad. När man snirklar sig över vägen från tågstationen och in bland gränderna och gatorna faller en besynnerlig men njutbar känsla av hemkomst över en. Slottet är som en varm kyss i smällkalla vintern, Stortorget doftar Siena lång väg och tar man sedan sikte mot Behrn Arena är det som att närma sig sambandscentralen för hela staden.
Örebro har enormt mycket att vara stolta över.
Ibland kan det vara svårt att själv se sin egen stads förtjänster. Man blir klassiskt hemmablind. Man borrar ner skallen mellan axlarna och stretar på i snålblåsten. En vacker hemstad blir till en iskall och isig gågata mitt i ingenstans. Man tappar den där blicken…
Men Örebro överraskar. Örebro är en vacker stad. På sina ställen till och med väldigt vacker stad.
Er stolthet ligger precis under ytan. Det är som varmt blod precis under kall hud. Den stoltheten ska ni vårda och värna. Jag hoppas kunna hjälpa er med det.
Att vara stolt över laget man älskar, över staden man kommer ifrån, är ett privilegium. Det är en ynnest, en hederssak.
Under hela mitt eget liv har jag haft en enda kompass, en enda ledsagare, en enda guide som jag alltid lyssnat till. Ett hjärta. Det har lett mig rätt vilse ibland. Men det har också tagit mig till platser som jag aldrig skulle kommit i närheten av att besöka om jag alltid haft intellekt i förarsätet.
Jag sätter en ära i att vara en hjärtats utsände i den här världen.
”Stolthet, hjärta & passion”.
Tre ord. Tre förhållningssätt till världen. Tre styrkor som ingen i hela världen kan ta ifrån dig.
Jag är stolt, hedrad och ödmjuk inför den här uppgiften. Jag är inte här för att härja loss och sno medialt ljus eller uppmärksamhet. Jag har gjort mina varv i den besynnerliga offentligheten. Jag är med Örebro SK för att jag älskar fotboll, för att jag älskar fans och en klubb som brinner för sin kärlek och jag rättar vänligt in mig i det led av människor som byggt och skapat ÖSK till att bli och vara en av Sveriges viktigaste, mest anrika och stoltaste föreningar.
Jag är här för att förvalta ÖSK och få er som pantsatt era hjärtan i den här klubbens namn att trivas med rapporteringen som rör klubben.
Jag lovar att göra allt jag kan för fler ska få upp ögonen för Örebro SK och för att ni som älskar laget, staden och den här klubben ska känna den stolthet ni är värda att få känna.
Det är ett förvaltande, ett förtroende som jag inte tar lätt på.
Jag är stolt och hedrad över att få göra detta med er.
Tillsammans ska vi fortsätta känna suverän stolthet, visa våra varma och solidariska hjärtan och passionerat älska och följa laget i våra hjärtan.
- Marcus Birro