Hagges Portugalblogg, matchdag
Lägret börjar gå mot sitt slut. Men innan vi ska göra oss redo för resan hem ska vi göra det som är allra roligast. Det som varje vecka är
höjdpunkten för en fotbollsspelare. Matchen.
I Sverige är matchstart oftast klockan 19. För mig är det alldeles för sent. Dagarna blir för långa och det är därför jag gillar när matcherna är på helgerna. Avsparken är oftast mycket tidigare då.
På matchdagar har jag ofta dåligt tålamod och är aningen vresig. Jag vill inte diskutera om dagistider eller vad vi ska äta till middag dagen därpå. Jag brukar få dåligt samvete för att jag bara vill sitta hemma och inte hitta på något med familjen. Men dom har nog vant sig nu. Att få besök är ännu värre. Då måste man försöka vara lite social i alla fall. Jag försöker undvika att träffa folk matchdag.
Det lustiga är att sekunden jag kliver in i omklädningsrummet, en och en halv timma före match, är allt det som bortblåst. Då blir jag direkt glad och lugn. Det är ju dags för match!
Det var i den fjortonde omgången i fjol. Vi spelade mot Ljungskile hemma. När vi hade spelat dryga kvarten får en Ljungskileback bollen felvänd i eget straffområde. Jag ser att jag har en liten chans att kunna nå bollen med en glidtackling och samtidigt kunna få med mig bollen, nästan helt fri mot deras mål. Jag tar kanske fyra, fem snabba steg innan jag satsar för fullt och slänger mig med fötterna först i syfte att ta bollen. Ljungskilebacken får syn på mig i sista stund och hinner peta bort bollen innan han blir kapad. Jag fick min tredje varning och blev avstängd i första matchen efter sommaruppehållet.
Den 27 juli 2013 skulle vi möta Jönköping södra borta. Jag var avstängd och var tvingad att följa matchen hemma via tvn. Jag skulle få besök av några vänner som ville se matchen och dessutom hade den goda smaken att köpa med mat vi skulle grilla. När jag inte spelar så är jag inte alls lika vresig som om jag skulle ha spelat. Dagen flyter på som vanligt och jag har trevligt med mina vänner.
Det är bara några minuter innan matchen ska sätta igång och jag står och vänder hamburgare på grillen.
– Någon annan får ta över här, jag måste gå in och kolla matchen.
Jag går in i vardagsrummet och känner direkt nervositeten sätta igång. Spelet flyter inte på som vanligt, vi har problem med allt. Vi lyckas inte spela oss igenom deras press och vi kommer inte till avslut. När domaren blåser för halvtid ligger vi under med 1-0.
I halvtid passar jag på att ta lite mat samtidigt som jag känner att jag är lite otrevlig och knappt svarar på tilltal. Jag leker lite med min dotter för att försöka glömma bort matchen för en stund. Innan andra halvlek startar känner jag mig tvungen att be om ursäkt och berätta varför jag är otrevlig.
Andra halvlek blir inte bättre. Vi förlorar med 2-0 och jag sitter och önskar att jag inte borde ha satsat så hårt på att nå bollen i matchen innan. Då hade jag kanske spelat och hade kunnat påverka resultatet.
Nu är det snart dags att åka hem. Det kommer bli härligt att få träffa familjen igen. Jag har snart inte träffat min dotter på två veckor och att ringa hem via Facetime och höra henne ropa pappa tiotals gånger gör saknaden bara värre.
Tack för att ni har läst bloggen, hoppas vi ses på Behrn arena!
Patrik Haginge