Hagges Portugalblogg, del 6

Under lägret har tränarna startat en poängtävling. Det är många olika
tävlingar och den som har flest poäng efter alla tävlingar har vunnit. Priset ska tydligen vara enormt fint. Det har tränartrion lovat. Att de varken har haft koll på regler eller hur många poäng man får vid varje tävling är en annan femma.

Första poängtävlingen var matchspel 7 mot 7. Att dom inte berättade att det var poängtävling förrän efter är pinsamt. I alla fall nu när jag förlorade. Annars hade det varit helt ok. Matchen slutade 1-1. Straffar fick avgöra och Rinne räddade straffen som jag slog. Förlusten var ett faktum.

Tävling nummer två var ett quiz. Det var frågor inom musik, film och tv-serier. På förhand kände jag att jag hade hamnat i ett starkt lag med Lippo och Pode. Även om Pode försöker övertyga mig om att han inte levererar bra under press, så har han gått från klarhet till klarhet i omklädningsrummet när han briljerat med sin musikkunskap. Lippo kan nog ny musik bra, där har jag en av flera svagheter.
Det som inte fick hända var precis det som hände. Axel hade valt alldeles för mycket hiphop. Lite för många artister som jag aldrig skulle identifiera. Pode visar att han talat sanning, han levererar inte alls det jag vet han skulle kunna. Jag är inte bättre och glömmer bort namn jag annars kan direkt. Lippo är på samma nivå. Vi är lika dåliga alla tre, fan.
Musiken gick åt fanders. (Förövrigt ett av Boris favoritord) Filmerna satte vi men årtalen var lite senare än vi trodde.
Jag är väldigt besviken på min insats. Pinsamt dålig. Att vi inte kom sist är en föga tröst. Kalle, Emil och Mensah var betydligt sämre. Tror det slutade med att Oscar, Moberg och Mo vann. Mo grym på musiken, Oscar och Moberg grym på det andra. Starkt jobbat.

Det blev nederlag i quizet för Hagge, Pode och Lippo.

Vi har också haft en klassisk fotbollstennistävling. Axén hade komponerat fram fyra stycken planer. Häckar fick föreställa nät. Axén förklarade att vi själva fick välja lag, tre stycken i varje. Emil gick snabbt fram till mig och ville bilda lag, direkt efter gick frågan till Wikström. Efter en helt horribel start på första matchen så vände vi och vann. Vi blev efter det en maskin som plöjde genom allt. Vi vann sex raka matcher och slutade uppenbart etta. Vem som leder poängtävlingen vet nog ingen. Inte ens tävlingsledarna.

Det florerar också starka rykten om att en FIFA-turnering ligger i planeringsstadiet. Sett till träningstimmar borde Crespo vara en favorit. Han slutar bara spela vid mat, träning eller sömn. Jag ser framför mig en mat-, träning- och sömnklocka som ringer varje gång han ska byta aktivitet. Ni vet en sådan som Skalman har.

Crespo med konsollen.

Jag tänkte också berätta en sann historia från mitt andra år i Djurgården. Svenska fotbollsförbundet hade anställt en man för att ta reda på varför Spanien var bäst i världen och inte Sverige. Jag kallar den mannen för Dr. Hokuspokus framöver, helt enkelt för att han enligt utsaga kan bota alla möjliga och omöjliga skador.

Dr. Hokuspokus Del 1.
Dr. Hokuspokus är någon form av naprapat eller kiropraktor. Om han har någon erfarenhet eller utbildning inom fotbollen låter jag vara osagt. Hade man kunnat satsa pengar på det hade jag satsat allt på nej, varför jag hade gjort det förstår ni kanske när ni läst klart.

Det var under mitt andra år i Djurgården, vi satt i matrummet på kaknäs och väntade på att ha ett teoripass innan själva träningen. Teoripasset skulle ledas av någon från svenska fotbollsförbundet. In kommer Dr. Hokuspokus, medellång, kraftig och med en nästan haltande gångstil. Han var klädd i svarta mjukisbyxor, hade halvlångt brunt hår och såg faktiskt aningen ovårdad ut. Han berättar hur han för några månader sedan blivit anställd av svenska fotbollsförbudet för att ta reda på varför Spanien är bäst i världen och inte Sverige. Han säger sig ha två anledningar till varför det är så.

Teknik? Snabbhet? Taktik? Passningskvalité? Nja, inte riktigt. Dr. Hokuspokus berättar att den första anledningen är att Spaniens spelare alltid har bollen mellan fötterna när man driver bollen. Inte som svenska spelare som alltid har bollen framför sig. Redan där har Dr. Hokuspokus tappat mitt förtroende. Man kan ju för helvete inte driva bollen framåt och aldrig låta bollen vara framför fötterna på en? Hur ska man kunna göra det? Är det detta som gör att man blir världsmästare i fotboll? Jag måste ha missuppfattat vad han sa. Man kan väl inte ha forskat och sökt i flera månader och komma fram till den slutsatsen? Jag måste ha missuppfattat allt han sagt. Men nej, jag hade hört rätt. Han berättar vidare att vi efteråt kommer träna på just detta och att vi kommer förstå varför det är sådan skillnad.

Den andra anledningen är balans. Spanska spelare har tydligen bättre balans än svenska.
Varför? Första anledningen (enligt Dr. Hokuspokus) är att svenska spelare står med fötterna bredvid varandra. Vilket resulterar i en stödyta som helt enkelt går mellan båda fötterna. Men lyssna nu! Spanska spelare står med ena foten framför den andra och har därför (enligt Dr Hokuspokus) en stödyta som blir dubbelt så stor!

Vänta nu tänker jag. Stödytan borde väl bli precis lika stor! Man har ju bara vridit den x antal grader? Du får ju inte ett extraben bara för att du har fötterna framför och bakom varandra mot att ha dem på vänster och höger sida. Du kanske har bättre balans framåt och bakåt. Men å andra sidan får du ju sämre balans åt sidorna.
Jag får krypningar i benen. Vet inte vart jag ska ta vägen. Vad babblar killen om? Jag tittar till vänster om mig, där sitter Mattias Jonson. Jag söker ögonkontakt för att se vad han tycker. Han ser lite fundersam ut men sitter koncentrerat och tittar på Dr. Hokuspokus. Jag letar efter Daniel Sjölund istället, han måste väl ändå förstå att snubben som föreläser är helt snett ute? Men nej, han verkar oberörd. Köper tränarna detta? Är det dem som tagit hit honom? Jag vill bara ställa mig upp och fråga vad fan han snackar om, men biter mig i läppen och sitter fortsatt tyst.

Anledning nummer två till att spanska spelare har bättre balans heter diafragman. För er som inte vet vad en diafragma är så är det vad jag förstått en muskel som sitter någonstans mellan magen och bröstet. Tydligen en enormt viktig muskel för andning och för att hokuspokus ska fungera så bra som möjligt. Dr. Hokuspokus berättar att svenska spelare inte har för vana att alltid ha diafragman spänd. Skillnaden är enormt stor (återigen enligt Dr. Hokuspokus) om den är avslappnad eller spänd. Han berättar att man tappar tiondelar vid varje riktningsförändring, vid varje närkamp. Ja, nästan allt du gör.

Detta ska vi tydligen också praktisera under nästa träning. Hur mitt livs sämsta och sjukaste träningspass gick till får ni veta i del två.

Patrik Haginge

© Örebro sportklubb Stolthet, hjärta och passion sedan 1908