Hagges Portugalblogg, del 4

Klockan har precis slagit 00.00. Jag står vid min dotters säng och lyssnar på när hon andas. Hon hinner nästan ta två andetag innan jag hinner ta ett.

Jag går och lägger mig i min säng och ställer alarmet på 02.16. 02.20 har Kalle bestämt att jag ska bli hämtad.

När klockan slår över till 02.16 och alarmet sätter igång får jag som vanligt hjärtat i halsen och kastar mig på telefonen. Jag vet inte varför alarmet stressar mig så, kanske är det för att min sambo inte ska vakna, eller kanske för att när väl dottern sover, då gör man allt för att hon ska fortsätta sova. Antalet gånger hon sovit en hel natt utan att vakna är lätträknade.

När jag lämnar mitt hem 02.20 står Kalles Toyota där och lyser i mörkret. Man kan lita på den där killen. När vi anländer till omklädningsrummet är stämningen oväntat hög. Musiken är igång (Dvbbs - tsunami) och Emil står och skrattar med Ilir i ett hörn. Boris muttrar något om hur man kan lyssna på sådan där musik den här tiden på dygnet.

Börjar tänka på vad han skulle ha valt för musik? Celine Dion? Loa Falkman? Ler lite för mig själv innan kapten avbryter.
– Vad har du med dig? Känns det inte som att du har glömt något?
– Allt du behöver är tandborste, pass, pengar, mobil och dator, svarar jag.
– Förutom alla fotbollsgrejor förstås.
– Det känns som jag har glömt något, säger Mange.

När bussen börjar rulla tar det inte ens fem minuter innan det nästan ä kolsvart. Det är bara jag och någon längst bak som inte har släckt lampan än. Jag läser en bok som jag har lånat av Pode, som i sin tur lånat den av Axen. Vad killen där bak gör vet jag inte. Jag hinner läsa några få sidor innan DG framför mig säger något ohörbart.
– Vad sa du, frågar jag.
– Ska du sova, fräser han aningen vresigt tillbaka.
– Du vill att jag ska släcka antar jag?

En kort stund efter jag släckt min lampa släcks även den där bak. Kanske fick även han skäll för att lampan är tänd halv fyra. Vad för pucko sitter med lampan tänd då? Jaja, det är nog bäst att sova ändå.

Att sova i en buss är ju lite av ett pussel, ständiga problem om hur man sitter eller rentav ligger minst oskönt. För min del brukar det sluta med att jag ligger i en ställning som liknar fosterställning, över ett dubbelsäte med bälteslåset ständigt tryckande på höften. Jag har blivit smått galen på det där sabla låset. Till en bortamatch för något år sedan tog jag med en skiftnyckel och en polygrip för att helt enkelt montera ner låset. Det var inte populärt, inte populärt alls faktiskt.

Istället tog jag en gammal skummadrass och klippte av den på samma bredd som gången mellan sätena är. Det blev två stycken, en till mig och en till Sammy.  Och sedan ligger jag helt sonika och sover i gången. Återstår att se vem som tar Sammys halva i år.

Efter två långa bussresor och två flygturer har vi landat i Portugal och Faro. Vi har bara spenderat några timmar här men vi kan redan nu konstatera att hotellet är bra. Snudd på riktigt bra kanske. 

På återseende!

Kalle hämtar mig 02.20.

”Man behöver inte lägga några krafter alls om man hittar den perfekta balansen på väskan”. Säger Jimmy innan han börjar balansera väskan i första nerförsbacken. Det hela slutar med att både väskan och Jimmy nästan ramlar omkull. Varpå Jimmy säger ”Du ser jag behöver inte lägga någon ansträngning alls”.

"Jag är inte ens trött", säger Jacob Rinne.

Fem minuter senare.

Stålis och Axel spelar pingis mot Urban och Anders.

Utsikt från hotellrummet.

Varför har dom Jacuzzi och inte vi? Fan vad orättvist!

Jag delar rum med Mange, här är vårt vardagsrum.

Patrik Haginge