Per Å Knutsson 1944-2013

En grå eminens med ÖSK-passion

Per Å Knutsson visade stort ÖSK-engagemang genom åren, inte minst som mångårig ordförande i ÖSK-alliansen. Per Å somnade in i tisdags morse i förra veckan. Idag minns vi honom genom en text som Dixie Ericson skrev till tidningen ÖSKaren för ett antal år sedan.

– Jag bodde på Sturegatan och såg Eyravallen från ett av våra vardagsrumsfönster, säger Per Å Knutsson ordförande för ÖSK Alliansstyrelse. Det föll sig därför naturligt att bli ÖSK-are.

De första kontakterna med klubben hade han och tvillingbrorsan Nils som knattespelare i bandy och fotboll. Medlem blev han 1957.

Å:et i hans namn är att betrakta som en hjälpbokstav som han lade till namnet för för att skilja ut sig från andra Per Knutssöner i Uppsala universitetskatalog 1965.

Per prövade fotboll, bandy och ishockey. Som många knoppande ÖSK-are lotsades han in i klubben av Sten "Kula" Törnkvist. Så växte då stadsträdgårdsmästarens son in i ÖSK. Han var ett tag också med i en annan viktig idrottslig Örebro-institution som fostrat och utvecklat många talanger till kroppskontroll, nämligen AGF:s pojkelit.

Tennissomrar i Båstad
– Jag höll på med allt, bordtennis i Safir och tennis i ÖSK. När jag var elva hyrde våra föräldrar en våning i Båstad över sommaren. Vi tillbringade sedan ett antal somrar där fram till jag var sjutton. Det gick nästan inte att undvika att jag började spela tennis och intresset lever fortfarande.

Det här var på Sven Davidsons tid, berättar han. Den förste svensk som vann en singeltitel i en Grand Slam-turnering. Det gjorde han i Paris 1957. Året därpå vann Davidson sin andra titel genom att tillsammans med Ulf Schmidt vinna herrdubbeln i Wimbledon.

Under gymnasietiden representerade han också Karolinska läroverkets bandylag i finalspelet i Kronprinsens pokal. Han var yngste man i ett lag som innehöll storheter som Benny Lennartsson. Kronprinsens pokal var en utslagningstävling i de stora bollsporterna för landets läroverk där Karro hade framgångar. Turneringen var stor på sin tid och fick utrymme också på de stora tidningarnas sportsidor.

Dags att hjälpa till
Per Å Knutsson fick som junior tillfälle att vara med att träna med A-laget både i bandy och ishockey.

– Jag har tränat med de stora kanonerna som "Fisken" och Orvar. Jag tyckte inte att det var så intressant att träna – och sedan blev det tjejer och pilsner, säger han med en ironisk krumbukt.

Men det innebar inte slutet på hans ÖSK-liv som skulle ta en annan inriktning efter studieåren i Uppsala.

– ÖSK var mitt favoritlag. Det var det som gällde. Medlemsmärket var så snyggt, jag var stolt över det när jag var tretton. Det är klart man vill hjälpa till. Duger man inte som spelare får man göra något annat för klubben.

"Du måste hjälpa till", var just vad Orvar Bergmark sa till honom. Det hade tyngd. Dessutom kände han många ÖSK-are och Örebro-profiler som Gösta Klingberg, Nisse Hedman, Gunnar Gunnarsson och Eric Fallenius. Per Å Knutsson gick med i tioårsföreningen som återvändare.

1981 blev han ordförande i ÖSKs Idégrupp på inrådan från Orvar Bergmark.

Mångsidig ledargärning
– Det var starten på det som sedan blev sponsorer och byggde på de supporterklubbar som startat tidigare. Där var medlemmarna med kommunens starke man Harald Aronsson i spetsen i regel rika företagare som skänkte pengar till klubben. Det kanske var lite lättare förr, säger han.

Det var nu bärande idéer, som han var med om att utveckla, växte fram. Det var också det första steget i en mångfacetterad ledarbana.

Per Å Knutsson är något av en grå eminens i den svartvita klubben. Sedan 2002 är han ordförande i ÖSK Alliansstyrelse. Därtill som klippt och skuren. Han har ett mer än femtioårigt medlemskap att falla tillbaka på, hans ÖSK-kontaktnät är omfattande och hans kunskaper om klubbens historia djupa och breda.

Medlemsvården är oerhört viktig. En förening ska följa och uppmärksamma sina medlemmars och spelares liv. Inte minst är det viktigt att ÖSK är representerat när någon bemärkt medlem eller spelare går bort. Och att det uppmärksammas i lokala medier. Detsamma gäller också födelsedagar och andra viktiga tilldragelser i medlemmarnas liv.

Att det skapas ett gemensamt vi och en känsla av historisk kontinuitet är viktigt i en ideell förening.

Per är sedan 1994 också ansvarig redaktör för klubbtidskriften ÖSKaren som utkommer två gånger om året. Det är ingen sinekur utan kräver förmågan att entusiasmera ideellt arbetande skribenter och se till att finansieringen fungerar. Förutom att behärska det svåra hantverket att fysiskt åstadkomma en tidning.

Låg profil på hög verksamhetsnivå
Per Å Knutsson finns inte porträtterad i jubileumsboken "Örebro Sportklubb – 100 år av människor, möten och matcher".  Detta trots en flitig medverkan som skribent och att den var hans skötebarn som projektledare. Ändå är han sakligt sett en av de ledande profilerna i klubbens moderna historia som inte bara stått för en uthållig vardaglig ledargärning utan spelat en avgörande roll till exempel i tider av kris för klubben.

I det sammanhanget  lyfter han fram de tunga kommunpolitikerna Axel Gisslén och Erik Johansson som han i sitt nära samarbete med lärt sig mycket av.

Rollen som grå eminens är i högsta grad självvald. Per Å Knutsson vill verkligen inte synas i offentligheten. Wallenbergarnas motto passar in på hans sätt att vara: Att verka men inte synas. Väl att märka är det inte fråga om något omvänt koketteri eller effektsökeri. Per Å Knutsson verkar nästan må fysiskt illa av medial uppmärksamhet och skyr fototillfällen och utåtvändheten för egen del.

Och verkat har Per Å gjort, och verkar gör han fortfarande både för Örebro Sportklubb och staden Örebro. Som vd för Gustavsvik har han utvecklat både campinganläggningen och badet till en riksattraktion. Här slår hans lidelsefullhet ut i blom, liksom när han tillsammans med livskamraten och medredaktören Inger Hjelm skapar ett nytt nummer av ÖSKaren.

Estet på flera plan
Per Å Knutsson är också estet. Det syns på jubileumsboken där han engagerat sig på detaljnivå för att skapa en skön bok. Det gäller också språket. Han är lyhörd, uppmuntrande och noggrann som textredigerare.

Klarheten är en dygd för honom.

"Jag tycker att det är för mycket talspråk", kan han säga. Eller: "Vad menar du med den där formuleringen". Eller: "Vi har några små frågetecken".

Han har själv en skrivarådra åt det sakliga hållet, som utvecklas hela tiden. Inte för inte har han också arbetat i medievärlden ett tag som vd för Örebro-Kuriren. Han är intresserad av journalistik.

Bra designlösningar han fått till när det gäller miljöer på Gustavsvik gör honom på gott berättarhumör. Enkelhet, kvalitet och omsorg om detaljerna är ledstjärnor för honom.

Esteten visar sig också i hans dyra tröjor och att han väljer accessoarer som pennor med omsorg. Samtidigt betonar han att han inte bär upp sina dyra plagg särskilt väl.

Otålig och passionerad.

Per är långt ifrån lagom. Hans rätt osvenska lidelsefullhet – parad med en intellektuell otålighet som avspeglar sig i ett kroppsspråk som är rena bullshitdetektorn – går inte hem hos alla. Han har svårt för svammel, klichéer och abstrakt dösnack. Men han vill gärna provocera, diskutera och vända och vrida perspektiv. Han verkar behöva och uppskattar verbala mothugg för att pröva sina ståndpunkter.

Per Å Knutsson är dynamisk och har den sällsynta förmågan att föra tunga projekt i hamn. Också på den knappa fritid som blir över när hans Gustavsvik fått sitt. ÖSK-jubileet med dess många delar bär syn för sägen.

Osentimental realist
Han vrider sig både kroppsligt och själsligt under intervjun och vill gärna prata om annat än sig själv. Vi cirklar avslutningsvis kring ÖSK-minnen och framtiden.

– De bästa ÖSK-minnen jag har är bandyns SM-guld. Jag kommer svagt ihåg 1955, men allra tydligast minns jag nog 1957 och 1958. Och visst stod jag i kö som andra karropiltar för att få tag i biljetter till ÖSK-handbollens fantastiska hemmamatcher under 1950-talets senare del.

Han är osentimental inför framtiden. Kommersialiseringen kommer att fortsätta. Han vill förnya och föryngra. Inte minst är han inne på att ÖSK måste få in fler kvinnor. Den punkten fanns med i hans tal vid jubileumsfesten. ÖSK ska inte var en gubbklubb.

– Bestämmelserna om att den ideella föreningen ska ha 51 procent av rösterna kommer att försvinna. Det är oundvikligt. Det kommer nog inte att finnas kvar ideella tjänster, som betalas i samhället i övrigt, inom idrotten. Det är väl också bra på sätt och vis eftersom mycket av det som i dag är amatörmässigt skött då försvinner. Hängivenheten och idealiteten kommer förstås att finnas kvar hos supportrarna.

Själv vill jag bara tillägga efter år av samarbete med honom: Han är förbannat kul och inspirerande att jobba med.   


Kortfakta – Per Å Knutsson (1944-2013) och ÖSK

Medlem i Örebro Sportklubb 1957. Knattespel i fotboll och bandy. Gymnastik i AGF:s pojkelit. Finalspel i Kronprinsens Pokal i bandy för Karolinska Läroverket. Tennis i ÖSK 1958-61.

Ordförande i ÖSK:s Idégrupp 1981. En av två "generaler" för Mittlandsmässan 1983-85. Fotbollssektionens styrelse 1983-88.

Matchledare på Eyravallen 1982-86, Jubileumsansvarig 1988-2008. Ledamot i Handbollens styrelse 1995-99 och Alliansstyrelsen från 1996-2010; styrelseordförande från 2002.

Ansvarig redaktör för Klubbskriften ÖSKaren från 1994. ÖSK:s högsta utmärkelse, guldmedaljen, 2003. En av nyckelpersonerna i rekonstruktionen av ÖSK Fotboll 2004-2005.

Huvudansvarig för aktiviteterna i samband med 100-årsjubileet 2008, bland annat projektledare för boken "Örebro Sportklubb – 100 år av människor, möten och matcher.


Dixie Ericson

© Örebro sportklubb Stolthet, hjärta och passion sedan 1908