Historia

representerat örebro sedan 1908

HISTORIA

Örebro SK bildades den 28 oktober 1908 på Café National vid Rudbecksgatan, vilket innebär att klubben firade 100 år 2008. Under dessa 100 år har klubben skrivit in sig i de idrottsliga historieböckerna, bland annat genom 47 säsonger i allsvenskan och spel i UEFA-cupen.

1908

Efter en konflikt inom IFK Örebro beslutar sig 79 ynglingar att bilda en ny klubb i stan. Initiativtagare var Pelle Molin och Karl Graflund. Klubben föreslogs först få namnet Örebro Idrottsförening, sedan Örebro Allmänna Idrottsklubb, och till sist enades man om Örebro Sportklubb. Man beslutade att klubbdräkten skulle bli helsvart.

1909

ÖSK tar sin första titel. DM i bandy. Samma killar spelar också klubbens första fotbollsmatch på våren detta år.

1911

ÖSK anmälde för första gången ett lag till seriespel i fotboll, Örebroserien.

1913

Sportklubben tog sin första serieseger i Örebroserien. Laget deltog också i DM.

1917

En mer omfattande satsning på fotboll gav en andraplats i Västmanland-Närkeserien.
ÖSK nådde också semifinal i DM. 

1919

Fotbollssektionen var på väg att läggas ned efter ett "fullständigt förfall" inom laget. En kommitté tillsattes för ett vidare utbyte med bättre lag från Stockholm. Resultatet blev ett nytt intresse för fotbollen inom klubben.

1920

ÖSK engagerade för första gången en fotbollstränare, Hjalmar Bergman (!). För första gången deltog klubben i cupen för SM. ÖSK blev utslaget i tredje omgången av IFK Uddevalla. ÖSK deltog också för första gången i nationellt seriespel, mellansvenskan division 2. Första internationella matchen mot B 93 Köpenhamn spelades.

1922

ÖSK började spela i vita tröjor.

1923

ÖSK 15-årsjubilerade. Eyravallen invigdes.

1925

Sportklubben hamnade näst sist i mellansvenskan, men fick behålla sin plats i division 2 på grund av att klubben var planägare.

1926

ÖSK kvalade till svenska serien division 1 mot Westermalms IF. Första matchen slutade oavgjort. Returen på Stockholms stadion förlorade man med 0-4.

1928

Efter den nya serieindelningen, med allsvenskan i topp, degraderades ÖSK efter en medelmåttig säsong till division 3. 20-årsjubileum.

1930

Sportklubben blev seriesegrare och fick kvala till tvåan. I en avgörande match mot Mariehovs IF på Stockholm Stadion förlorade laget med 2-3.

1933

ÖSK flyttades upp i tvåan efter serieseger.

1934

Laget hamnade på andra plats i serien efter Brage. Eyravallen byggdes ut med en ståplatsläktare.

1936

ÖSK degraderades till trean.

1939

Den ungerska tränaren Konrad Kalman anställdes av ÖSK. Fritjof "Tjoffe" Olsson blev klubbens första landslagsman i fotboll.

1940

Sportklubben gick obesegrade genom trean och efter kvalseger mot IF Rune säkrade man spel i division 2.

1941

ÖSK kom tvåa i division 2 östra. Gösta Lindh debuterade i ÖSK-dressen. 

1946

Den nya tränaren Löwenthal från Tyskland tog ÖSK till allsvenskt kval. I en avgörande kvalmatch på Råsunda besegrades Surahammar med 2-1. Junioren Olle Sääw debuterade under året. 

1947

Fotbollslaget fick lämna allsvenskan efter en säsong.

1948

ÖSK vann serien efter en dramatisk uppgörelse med Karlstad BoIK och gick åter upp i högsta serien. 40-årsjubileum. 

1949

Inte heller detta år kunde laget hålla sig kvar i det fina sällskapet, utan degraderades på nytt till tvåan. Orvar Bergmark gjorde debut i ÖSK, som center.

1950

Efter ha besegrat Surahammar i sista seriematchen blev ÖSK allsvenskt för tredje gången.

1951

Genom att i sista omgången besegra Elfsborg med 2-0 klarade sig Sportklubben för första gången kvar i allsvenskan. Gösta Lindh var bofast i landslaget och Orvar Bergmark fick göra debut i A-landslaget.

1952

ÖSK gjorde sin dittills bästa säsong och hamnade på åttonde plats i allsvenskan. ÖSK:arna Yngve Brodd och Gösta Lindh blev bronsmedaljörer vid OS i Helsingfors.

1953

Sportklubben blev näst sist i den allsvenska serien och fick stiga ned i tvåan.

1954

Orvar Bergmark lämnade klubben. Laget blev tvåa i serien.

1958

ÖSK blev tredjelag efter Hammarby och Degerfors i serien, som var rekordlång på grund av serieomläggningen. Orvar Bergmark, som nu åter var ÖSK:are, blev silvermedaljör i VM och uttagen i världslaget. Eyravallen var VM-arena. Efter 48 års ordförandeskap och två år som sekreterare avgick en av klubbens grundare Karl Graflund på grund av sjukdom. 50-årsjubileum.

1960

Under den spelande tränaren Orvar Bergmarks ledning gick laget obesegrade genom serien. I kvalet besegrades IFK Kristianstad och IFK Luleå. Tillsammans med IF Elfsborg gick ÖSK upp i allsvenskan. ÖSK sålde Eyravallen till Örebro stad.

1961

ÖSK tog sina första medaljer. Efter en fjärdeplacering tilldelades laget bronset. I derbyt mot Degerfors räknades 20.066 åskådare in på Eyravallen, vilket fortfarande gäller som publikrekord. 

1962

ÖSK sexa i allsvenskan. Sven-Gunnar Larsson, värvad som bandyspelare, gjorde debut. Orvar Bergmark proffs i AS Roma.

1963

Sportklubben slutade på en åttonde plats efter uselt spel på hemmaplan. Bättre utdelning, 14 poäng, blev det i bortamatcherna.

1964

Åter en åttonde plats i allsvenskan, trots att Orvar var tillbaka i laget.

1965

ÖSK blev sexa i allsvenskan efter rekordet på 13 oavgjorda matcher under säsongen. Orvar Bergmark blev fotbollslandslagets förbundskapten. Sven-Gunnar Larsson blev landslagsmålvakt. Thomas Nordahl blev ÖSK:are.

1966

Genom en sjundeplats visade ÖSK på nytt att man blivit ett etablerat allsvenskt lag.

1967

En fjärdeplacering betydde att ÖSK tog sin andra uppsättning bronsmedaljer. Lennart Samuelsson blev ny tränare. Nordahl debuterade i landslaget.

1968

ÖSK gjorde en utomordentligt fin vårsäsong och var obesegrade efter sju omgångar. Därefter kom svårigheterna. Sven-Gunnar skadades svårt. Göran Kummelstedt var också borta ur laget pga skada. Benny Lennartsson provade på spel i England. Thomas Nordahl blev proffs. Trots detta lyckades man klara en femteplats i allsvenskan.

1969

Det blev på nytt en femteplats efter en dramatisk sista omgång, där ÖSK hade chans på stora silvret. Yngve Hindrikes var lagets stora målskytt och trea i skytteligan.

1970

Efter flera år som topplag hotades nu ÖSK av nedflyttning. Avgörandet kom i sista matchen mot svenska mästarna IFK Göteborg. Efter kravaller på Eyravallen och matchavbrott kunde matchen ändå slutspelas. ÖSK vann med 1-0 och Göteborg hamnade i tvåan. Sven-Gunnar Larsson och Leif Eriksson med i VM i Mexico.

1971

Orvar Bergmark blev ny tränare. Thomas Nordahl kom hem från proffslivet. Laget blev åtta.

1972

Sportklubben tog sig fram till en hedersam femteplats och var på nytt nära medaljer, men saknade det lilla extra för att nå den absoluta toppen.

1973

ÖSK hamnade på 11:e plats, men eftersom allsvenskan nu omfattade fjorton lag klarade sig ÖSK kvar trots sin placering. Tongivande spelare under året var Thomas Nordahl, Tore Lennartsson och Janne Mossberg.

1974

Tord Grip blev ny tränare. Två nya ungdomar, Hasse Borg och Glenn Holm, etablerade sig i laget. I tabellen slutade ÖSK på 10:e plats. Eyravallens gamla ståplatsläktare fick lämna plats för en ny sittplatsläktare. Sven-Gunnar VM-målvakt.

1975

Med ett par nya förstärkningar nådde ÖSK detta år en lite bättre placering i allsvenskan och hamnade på en sjunde plats. Sven-Gunnar gjorde sin sista säsong som aktiv i ÖSK.

1976

Benny Lennartsson återvände från sina proffsår i Schweiz och blev tränare. Hasse Borg fick sitt genombrott och etablerade sig i landslaget. Blev proffs under hösten. Laget tog åter ett par kliv upp i tabellen och slutade som femma.

1977

ÖSK halkade efter redan under våren, men i slutspurten blev läget kritiskt och nedflyttning hotade. Det var först i sista omgången som kontraktet för en ny allsvensk säsong blev klart.

1978

ÖSK fick inte ordning på sitt spel under någon del av säsongen. Redan i inledningen av allsvenskan blev man fast rotad i botten och kunde som bäst nå upp till en 11:e placering. I slutskedet lämnade Benny Lennartsson sin post som tränare. I sista omgången blev nedflyttningen till division 2 ett faktum efter arton raka säsonger i allsvenskan. Thomas Nordahl gjorde sin sista match i ÖSK-tröjan.

1979

Tord Grip kom tillbaka som tränare och skulle försöka ta tillbaka ÖSK direkt till allsvenskan. Trots flera spelarförluster var ÖSK nära att återta sin allsvenska status, man blev till slut tvåa efter Brage.

1980

Även det andra försöket att komma tillbaka slutade med en andraplats, denna gång efter AIK. 

1981

Den nye tränaren Kenneth Rosén misslyckades ta ÖSK till allsvenskan. Åter blev man tvåa.

1982

Inför denna säsong slutade många av de rutinerade spelarna. ÖSK saknade nu kvalitéer och kunde inte blanda sig i toppstriden. Det slutade med den sämsta placeringen sedan fyrtiotalet.

1983

ÖSK-ledningen storsatsade. Roy Hodgson blev ny tränare. Två engelsmän värvades. Det blev en förbättring, men Norrköping och Djurgården var starkare. ÖSK hamnade trea.

1984

Med en ny målvakt, Anders Karlsson, bröderna Ståhl och en ny engelsman i laget lyckades ÖSK äntligen bli etta i serien, men nu gällde kvalspel och man ställdes i två matcher mot Mjällby. Båda matcherna förlorades.

1985

Stuart Baxter blev spelande tränare. ÖSK hamnade på en fjärdeplats.

1986

ÖSK var nära katastrofen. I sista omgången räddade Västerås SK kontraktet åt ÖSK genom att besegra Enköping.

1987

Med den nye tränaren Rolf Zetterlund gjorde ledningen en ny storsatsning, men spelarmaterialet var ännu för tunt. ÖSK klarade en tredje plats.

1988

Rolf Zetterlund förstärkte truppen med flera etablerade spelare. Sven Dahlkvist och Peter Nilsson blev stommen i laget. I näst sista omgången mot Vasalund på Skytteholm säkrade ÖSK seriesegern och avancemanget till allsvenskan. 80-års jubileum. ÖSK Fotboll blev en egen klubb.

1989

Med förstärkningar som Per Blohm, Magnus Erlingmark och Magnus Sköldmark blev ÖSK ett topplag i allsvenskan. I semifinalen mot Norrköping förlorade man den avgörande matchen på Idrottsparken.

1990

fter en tredjeplacering i allsvenskan blev det på nytt semifinal, denna gång mot IFK Göteborg. Efter övertygande spel hemma och där göteborgarna med tur klarade oavgjort fick ÖSK se sig besegrade i bortamatchen.

1991

Med två nya tunga förstärkningar, Hasse Holmquist och Miroslaw Kubisztal etablerade sig laget i toppen. ÖSK hamnade på andra plats efter Göteborg i grundserien, men gjorde en något sämre insats i Mästerskapsserien. ÖSK slutade trea och fick en ny uppsättning medaljer. I UEFA-cupspelet gjorde laget en strålande insats mot Ajax.

1992

Säsongen blev ett bakslag för Sportklubben. Laget hamnade i kvalsvenskan utan chans på guld. ÖSK klarade sig emellertid bra och slutade tvåa. I UEFA-cupen ställdes ÖSK mot Mechelen. Trots strålande insatser i båda matcherna blev ÖSK utslaget. Rolf Zetterlund slutade som tränare. Magnus Erlingmark lämnade klubben för spel i Göteborg.

1993

Kent Karlsson blev ny tränare, men tvingades under säsongen lämna sitt uppdrag pga privata skäl. Sven Dahlkvist tog över och blev räddaren i nöden. ÖSK hamnade på kvalplats och ställdes mot Vasalund. Efter 2-2 borta räckte det med oavgjort hemma. ÖSK klarade 0-0 och blev kvar i allsvenskan. Ett mål från degradering.

1994

Sven Dahlkvist blev "ordinarie" tränare. Arnor Gudjohnsen blev ÖSK:s enda nyförvärv. ÖSK startade starkt och fortsatte i samma offensiva stil hela säsongen. I sista matchen gällde det guld. Men man hade inte avgörandet i egna händer. Sportklubben vann sin match, men det gjorde också konkurrenten Göteborg. Ett mål från guld. ÖSK tog stora silvret. ÖSK gjorde flest mål och blev det första lag som gjort mål i samtliga matcher i en fjortonlagsallsvenska. Kubisztal blev tvåa i skytteligan.

1995

Förväntningarna inför säsongen var stora efter den framgångsrika säsongen innan, men det visade sig snart att ÖSK hade svårt att övertyga på bortaplan. I slutet var man ändå med och nosade på medaljer och avancemang till Europa, men föll på mållinjen.

1996

Dan Sahlin, Daniel Tjernström och Sigurdur Jonsson blev årets stora nyförvärv, som åter skulle sätta fart på ÖSK och ge klubben en plats i den absoluta toppen. Det blev ingen omedelbar succé för dessa tre och laget var inledningsvis fast förankrat i botten av tabellen. Men när det till hösten lossnade för nyförvärven och några unga lovande spelare fick chansen kom hela ÖSK igång. Det slutade med en femteplats.

1997

Säsongen 1997 präglas av mycket bra insatser blandat med en del bottennapp. Laget blev ett stabilt mittenlag. Året avslutades med en fantastisk spurt. En ny uppsättning medaljer i form av brons blev facit. ÖSK deltog också i UEFA-cup spel men slogs ut av Rotor Volgograd.

1998

ÖSK inledde allsvenskan mycket svagt, och efter sex omgångar låg laget sist. Därefter skedde en storartad uppryckning; efter 12 omgångar var man tvåa i tabellen. Trots att man förlorade Dan Sahlin och Arnor Gudjohnsen under sommaren höll man sig hela tiden i toppen. Det var först i slutomgångarna som det stod klart att ÖSK inte kunde nå ända fram till guld. Man slutade på en sjätteplats. Örebro Sportklubb firade 90 år och i samband med det utkom Boken om Örebro SK 1908-1998.

1999

I de första omgångarna såg laget ut att bli ett riktigt bottenlag. Men det dåliga spelet var som bortblåst när sommaren närmade sig och ÖSK avancerade snabbt i tabellen. Att laget förlorat spelare som Tjernström, Rasck och Birgisson tycktes i detta läge inte spela någon roll. Men under hösten vände lyckan igen. Dala deklarerade sin avgång - men han skulle stanna säsongen ut. Det hela avslutades med kvalspel mot Assyriska FF. I andra matchens förlängning kunde ÖSK säkra nytt allsvenskt kontrakt. Anders Karlsson blev meste ÖSK:are genom tiderna, nu med 373 serie-, kval- och slutspelsmatcher.
Tillbaka till toppen

2000

Ny tränare, en skyttekung och en ganska oprövad avslutare skulle sätta ny fart på ÖSK efter Dalas långa och framgångsrika karriär i klubben. Mats Jingblad, med gedigen erfarenhet både som spelare och tränare; Niklas Skoog, skytteligavinnare och exproffs; och Johan Paulsson var namnen på ÖSK:s tillskott inför år 2000. Visst gick det framåt och intresset ökade. När ÖSK i mitten på augusti slog Elfsborg i en kanonmatch på Eyravallen och avancerade till 3:e plats såg det hoppfullt ut, men som "vanligt" blandade laget framgångarna med en del plattmatcher och till slut hamnade man på en tiondeplats i tabellen. Att laget slog AIK två gånger under samma säsong hjälpte inte. Målvaktsveteranen Karlsson, med 379 matcher för klubben, byttes under säsongen ut mot den allsvenske debutanten Westman i buren.

2001

Offensivt och roligt, eller "vill du se mål gå och se ÖSK". Ja, så kan man sammanfatta säsongen. ÖSK gjorde själv hela 48 mål, men släppte tyvärr in 44 stycken. När Niklas Skoog lämnade klubben mitt under brinnande säsong klev en ny skyttekung, Johan Paulsson, fram. Med sina 13 pytsar under säsongen vann han nära nog den allsvenska skytteligan. God hjälp fick han av tränare Jingblads fynd i USA, kenyanerna Maruti och Oyuga. Året kännetecknades i övrigt av god med instabil fotboll, främst minns man ÖSK:s oförmåga att hålla tätt bakåt i slutet av matcherna, då några välbehövliga vinster förvandlades till oavgjorda enpoängare. Målvaktsveteranen Anders Karlsson tog tillbaka sin plats i målet. Han blev också rekordman, då han passerade S-G Larsson i flest antal allsvenska matcher för ÖSK genom tiderna.

 
2002

Tredje och sista säsongen för tränaren Mats Jingblad i ÖSK. Vänsterbacken Mikael Danielsson, en spelare med mycket karaktär och åsikter, värvades från Trelleborgs FF och blev snabbt en publikfavorit. Ove Lindqvist tog i mars över ordförandeklubban efter närmare 20 år i grannklubben BK Forward. ÖSK var en bit in på sommaren med i toppskiktet av tabellen men dalade sedan i oroväckande takt. Målskyttet från föregående säsong var som bortblåst och den kenyanska duon som tidigare stått för den varan hade i och med en skada på Boniventure Maruti splittrats. 32 mål framåt och 39 mål bakåt blev det till slut. En minnesvärd friskpark av Mirza Jelecak i näst sista omgången gav 2-2 borta mot Norrköping och en försäkran om spel i allsvenskan 2003. ÖSK slutade sjua i tabellen.
Eyravallen genomgick stora förändringar direkt efter säsongen 2002. Fotbollsplanens gräsmatta revs upp och beredde plats för en ny typ av underlag; tredje generationens konstgräs. Därmed blev ÖSK första allsvenska lag med detta underlag. Den gamla norra läktaren "Gamla trä" revs och en ny sittplatsläktare med plats för ca 3.000 skulle stå färdig till kommande säsong.

 
2003

En ny arena med en totalkapacitet på 13.000 och ett nytt underlag skulle öka intresset för ÖSK säsongen 2003. Stefan Lundin blev ny tränare efter Mats Jingblad. Bland nyförvärven utmärkte sig särskilt den unge lovande U21 målvakten John Alvbåge och den danska mittfältaren Lars Larsen. Den första halvan av säsongen började, precis som föregående år, ganska bra. I juli låg man på en fjärdeplats innan en period av svårlöst måltorka tog sin början. Efter sex raka matcher utan mål spräcktes sviten av Per Gawelin då ÖSK besegrade Helsingborg på Eyravallen med 2-1. Det var tydligt att ÖSK behövde förstärka anfallet och två Brasilianska spelare, Ricardo Costa och Eduardo Pincelli, kontrakterades i augusti. Trots lite sämre resultat under sensommaren och hösten så blev det allsvenska kontraktet aldrig riktigt hotat. ÖSK slutade på åttonde plats.

2004

Tränaren Stefan Lundins andra säsong i klubben. Två norska anfallare, Christan Johnsen och Petter Furuseth-Olsen, skulle utgöra en ny anfallsduo. Men den duon fick Örebroarna inte se värst mycket av. Johnsen blev aldrig fri från en efterhängsen hälseneskada och bidrog endast med två allsvenska inhopp innan han vände hem till Norge igen. Furuseth-Olsen spelade visserligen, men lämnade ÖSK för fortsatt spel i Hammarby under sensommaren. Han hade dessförinnan gjort stor succé med tre mål på de tre inledande matcherna. Säsongen som helhet blev tung och när serien gick mot sitt slut så var ÖSK rejält inblandade i bottenstriden. Bortamatchen mot bottenkollegan AIK fick epitetet "ödesmatch" och blev en dramatisk tillställning som ÖSK vände och vann med 2-1. Det blev början till en heroisk slutspurt med fyra raka vinster och en slutlig åttonde plats.
Säsongen var dramatisk även utanför fotbollsplanen. Det stod på våren klart att ÖSK hade akuta ekonomiska problem. Ove Lindkvist ställde sin plats till förfogande i mars och Christer Liljenberg övertog ordförandeklubban. Rose Marie Frebran tillsattes som vice ordförande. När elitlicensnämnden i maj underkände den handlingsplan som ÖSK upprättat så startade en insamlingskampanj som både sponsorer och supportrar ställde sig bakom. Kampanjen genererade i slutändan ett mångmiljonbelopp till klubben. Även ett spelarbolag, Örebro spelarinvest, uppstartades. Dessa åtgärder till trots så underkände elitlicensnämnden även kontrollbalansräkningen på hösten. Därmed förlorade ÖSK sin allsvenska status och tvångsdegraderades till Superettan. ÖSK överklagade till Appellationsnämnden men fick även där ett negativt besked. Hoppet om allsvenskt spel levde dock fortfarande i slutet på året då man hoppades att Riksidrottsnämnden skulle bevilja fallet prövning.

2005

Beslutet att degradera klubben stod fast. Örebro SK Fotboll rustade för att göra sejouren i Superettan kort. Men konkurrensen var tuff, här fanns storlag som AIK, IFK Norrköping, GAIS, Åtvidaberg och Trelleborg.  Patrick Walker hade redan under hösten accepterat erbjudandet att bli huvudtränare för laget. Han fick förlita sig på en stomme av nyckelspelare med rutin som trots degraderingen stannade i klubben. Ett par förluster betecknades som kännbara, det var målvakten John Alvbåge och mittfältsmotorn Robert Mambo-Mumba. Början av säsongen såg hyfsat bra ut, men en skada på speluppbyggaren och nyckelspelaren Lars Larsen strax före seriestarten fick konsekvenser.
Visserligen vann man premiären, men sedan gick det trögt och efter en riktig smäll mot AIK hemma var laget nere på nedflyttningsplats. Ledningen letade lösningar på den internationella spelarmarknaden och så småningom gjorde man klart med en bulgar och en nordirländare. Ingen av dem gjorde succé. Trots detta lyckades laget långsamt kravla sig upp i tabellen och slutade på en femteplats.

2006

Förutsättningarna för att ta sig till allsvenskan förbättrades inför säsongen 2006. Klubben fick ett arbetande fotbollsutskott som såg till att tillsammans med tränaren och sportchefen förstärka truppen. ÖSK värvade den välmeriterade Sebastian Henriksson med 163 allsvenska matcher i bagaget och han kom att tillsammans med Lars Larsen utgöra navet i Walkers spelsystem. Det blev succé och man tog snabbt ett fast grepp om förstaplatsen i serien, trots detta kom inte avgörandet förrän i sista omgången och faktiskt inte förrän under de sista tio minuterna av säsongen. ÖSK och Assyriska FF ställdes mot varandra. Nu gällde det en allsvensk plats för ÖSK och en plats i Superettan för AFF.
På Behrn Arena rådde stor spänning bland spelarna och de 8.100 som var på plats för att se upplösningen av detta drama. Eftersom ÖSK aldrig tidigare tagit stryk av Assyriska, kändes inte motståndet alltför hotfullt. Å andra sidan spelade ju Södertäljeklubben för sin existens i Superettan. Före avspark avtackades och hyllades ÖSK:s mittback Thomas Andersson av klubben och publiken. Efter 380 serie- och kvalmatcher i den svartvita dressen hade Thomas tagit sitt beslut att avsluta sin aktiva karriär inom elitfotbollen. Av dessa matcher var 312 allsvenska, vilket var rekord för klubben. Fortfarande mot slutet av första halvlek stod det 0-0. En ÖSK-vinst var nödvändig. En minut före halvtidsvilan jublet visste inga gränser då Sebastian Henriksson frispelade Nedim Halilovic och som kallt rullade in 1-0 förbi den utrusande målvakten.
I det här läget var ÖSK i allsvenskan, men en bit på andra halvlek förändrades läget, då Göran Marklund såg till att kvittera. ÖSK hade uppenbara problem med att ta sig till några riktigt bra avslut. Klockan tickade på och det såg länge ut som ÖSK skulle missa chansen. Thomas Andersson lyftes upp i anfallet och i den 83:e minuten nådde han högst i en nickduell i straffområdet. Bollen hamnade hos Henriksson, som serverade Nedim Halilovic. Han gjorde inget misstag, utan rullade in 2-1. Sedan blev det kamp in i det sista. Kapten Andersson blödde ymnigt och tvingades utgå de sista minuterna. Trots fyra minuters övertid höll de svartvita undan och platsen i allsvenskan var ett faktum. Stort jubel och stort firande utbröt på läktarna och bland spelarna.

2007

ÖSK var tillbaka där man hör hemma och återigen var det förväntan i luften. Nu gällde Malmö FF, Elfsborg och Djurgården och på nytt lät Qviding, Mjällby och Falkenberg behagligt långt borta. Intresset var stort bland stadens fotbollsälskare, bland företagen och i media. Klubben stod nu rustad för högsta serien med ny arena, god ekonomi och några nya spelare och bland dem en av skyttekungarna i Superettan.
Seriespelet inleddes hyfsat och efter fyra omgångar låg laget på en sjätteplats och hade ännu inte förlorat någon match. Efter en storförlust mot IFK Göteborg blev det trögt och på sensommaren var ÖSK i ett utsatt läge och sist i allsvenskan. Ledningen letade förstärkningar och förändringar. Efter det att AIK sänkt ÖSK hemma med 4-1 fick tränaren Patrik Walker lämna sitt uppdrag. Laget förstärktes med Örebrosonen Abgar Barsom.
Det blev en kamp till slutet för att behålla den allsvenskan platsen, avgörandet för ÖSK:s del kom i näst sista omgången, borta mot Elfsborg. Sedan 1962 hade ÖSK bara vunnit en enda gång i Borås, det var säsongen 1998 då Johan Wallinder tofflat in matchens enda mål. ÖSK hade inte vunnit en enda bortamatch så här långt under säsongen och bara skrapat ihop ynka fyra poäng totalt på bortaplan. Ännu en sak talade emot en ÖSK-vinst. Elfsborg hade inte för vana att släppa ifrån sig några trepoängare på sin hemmaplan, på 25 allsvenska matcher hade man bara förlorat två gånger. Egentligen talade bara en enda sak för ÖSK, det var att arenan inte längre var Ryavallen utan Borås Arena och där spelade man på plastgräs. ÖSK vann med 2-0 och kontraktet var klart eftersom bara ett lag fick lämna allsvenskan denna säsong.

2008

Inför fotbollssäsongen 2008 ställdes styrelserna i ÖSK, samt sportchefen, inför uppgiften att knyta nya tränare till klubben och relativt sent stort det klart att finländaren Sixten Boström och örebroaren Alexander Axén skulle leda laget. När man premiärspelade mot Trelleborg hemma visade det sig att de båda tränarna helt och fullt ut satsade på det för ÖSK något ovanliga 4-3-3-systemet. Premiären, som spelades redan i mars, slutade med seger och med i laget fanns tre av årets nyförvärv; Samuel Wowoah som vänsterback, Magnus Kihlberg centralt på mitten samt Boströms landsman Roni Porokara som vänsterforward. Matchens enda mål gjordes av den egna produkten Nordin Gerzic, hans första i allsvenskan.
Efter denna vinst gick det tungt och mot guldfavoriterna Göteborg, Kalmar, Elfsborg och Djurgården lyckades man bara få med sig två poäng. När man sedan lyckades vinna mot svårspelade Gefle borta var det mycket välkommet och man placerade sig på en nionde plats i tabellen. En ny period av prövning följde efter detta, det visade sig att laget hade svårigheter med att göra mål och nu följde fem matcher utan att man åstadkom något mål. Det fick klubben att börja leta förstärkningar. Positivt så här långt var ändå tendenserna i spelet och fortsatt stort publikintresse.
Vändningen kom mitt i sommaren, mot AIK hemma. Visserligen blev det storstryk, men med på planen fanns för första gången de båda nyförvärven Kim Olsen och Robin Staaf, och när Samuel Wowoah reducerade till 1-4 i slutet av matchen var det startskottet för ett nytt ÖSK. Snart skulle också den båda nyförvärven Eric Bassombeng, som varit skadad och Bertin Ze Ndille etablera sig i laget. Dessutom kom en tidigare förlorad son tillbaka till Örebro och ÖSK — den populäre målvakten John Alvbåge. Vinster mot bottenkonkurrenterna Ljungskile och Sundsvall gav mersmak, liksom mycket bra insatser i dubbelmötet mot Hammarby. Det visade på att både formen och spelet var på väg åt rätt håll. En strong insats mot Trelleborg borta följdes upp med en storslagen föreställning mot IFK Göteborg hemma. ÖSK spelade fullständigt ut de svenska mästarna, som fick se sig besegrade med 4-2. Matchen inleddes med två självmål, men sedan presenterade sig både Kim Olsen och Robin Staaf för den entusiastiska hemmapubliken. De hade värvats för att göra mål — mål blev det också.
Topplagen Kalmar och Elfsborg fick det också svårt mot ÖSK. Kalmar klarade visserligen oavgjort på sin hemmaplan, men Elfsborg fick som vanligt åka hem från Örebro utan poäng. ÖSK avslutade sedan säsongen på bästa sätt och avancerade sakta med säkert i tabellen. Efter det att man slog Ljungskile i början av juli spelade ÖSK ihop hela 33 poäng. Bara Kalmar, Elfsborg och Göteborg var bättre. Från det att John Alvbåge och Kim Olsen fanns med på planen samtidigt blev ÖSK:s tabellrad: 18   9   6   3   31-21   33

I den startelva som inledde allsvenskan med vinst hemma mot Trelleborg var sex spelare kvar när allsvenskan avslutades i november med vinst hemma mot Ljungskile — utan tvekan hade klubbens investeringar i nya spelare under sommaren varit lyckade.
Klubben firade med ett flertal aktiviteter under året 100 år. Bland annat kom "Boken om ÖSK Fotboll del II 1908/1998-2008" ut samt boken "Örebro Sportklubb. 100 år av människor, möten och matcher."

2009

Inför ÖSK:s 42:a allsvenska säsong gick man från ledning, spelare och tränare ut mer offensivt än på länge och deklarerade att målsättningen var att placera sig bland de fem främsta. Man förlängde kontraktet med succévärvningen Kim Olsen, men i övrigt gjordes inga spektakulära värvningar. Alejandro Bedoya kom direkt från collegefotbollen i USA, Tommy Wirtanen och Michael Almebäck betecknades som två ganska oskrivna kort.
Säsongen inleddes med två förluster men sedan gick det allt bättre och laget klättrade i tabellen. När en tredjedel av säsongen var spelad hade man etablerat sig på den övre halvan. Mitt i sommaren kom dock ett litet bakslag efter ett par mindre bra insatser mot Häcken och Örgryte vilket gjorde att laget tappade mark till den absoluta toppen. Efter en ny period av bra spel och ett flertal vinster, bland annat i en historisk match mot Hammarby på Söderstadion, då Örebro Sportkubb spelade sin 1000:e match i allsvenskan, var man åter med och nosade på en topplacering. Tyvärr kom ännu en formsvacka och tre 0-3-förluster på rad räknades in. Säsongen avslutades ändå snyggt och en sjätteplats blev facit av 2009. Säsongens spelare blev den unge Michael Almebäck, som året innan knappt platsat Brommapojkarna, men nu etablerat sig i ÖSK:s förstauppställning och i U-21-landslaget.

2010

Mjällby och Malmö blev årets svåraste motståndare. Tolv förlorade poäng och 0-9 i målskillnad. Fyra vinster kanske hade gjort skillnad. Så kan man sammanfatta det, om man vill vara negativ, precis som på det sätt som nästan alla intervjuer i sportvärlden börjar med ”Neeej, det gick ju bra, vi vann…”

Ja, ÖSK-laget vann hela 16 gånger i allsvenskan, vilket också medförde att man efter sista omgången i Trelleborg, ur fotbollförbundets representant Rose-Marie Frebrans hand, kunde ta emot sina medaljer och ta med sig det lilla silvret hem till Örebro.

Offensivt spel var nyckeln, i synnerhet på hemmaplan. Det ingav respekt hos samtliga motståndare som kom på besök på Behrn Arena. Halmstad, Häcken, Elfsborg, Helsingborg, Gefle och Göteborg blev utspelade och ÖSK-lagets snabba kortpassningsspel firade stora triumfer. Publiken trivdes och fick vid flertalet tillfällen sina förväntningar infriade. Hela fotbollsverige och i synnerhet media lovordade lagets insatser.

Individuellt lyfte sig flera spelare under säsongen. Ett kvitto på laget kvalité var att några av spelarna vid ett flertal tillfällen kallades till landslagsuppdrag. Markus Astvald, Erik Nilsson, Mikael Almebäck och Nordin Gerzic fick under och efter säsongen representera Sverige, Roni Porokara Finland och Alejandro Bedoya USA.

Publiken fick förutom ett strålande spel också se ett antal läckra mål. Samuel Wowoahs 3-0 mot Elfsborg och Nordin Gerzic frispark mot AIK i sista minuten måste betraktas som ”fotbollsgodis” av bästa märke. Att notera är också klubbens kanske snabbaste mål genom tiderna, Alejandro Bedoyas 1-0 mot Kalmar hemma efter bara 16 sekunder (!).

Efter sommaren lämnade Kim Olsen klubben för spel i sitt hemland Danmark. Kameruanerna Eric Bassombeng och Bertin Ze Endille, liksom brassen Paulinho Guará lämnade klubben efter säsongen. Det gjorde också trotjänaren Patrik Anttonen, som efter 272 matcher valde att söka sig till en annan förening. Han passerade under säsongen också 200 allsvenska matcher för ÖSK. John Alvbåge och Magnus Wikström hann under säsongen passera 100 allsvenska matcher för ÖSK.

Siffran tre ett gångbart för året. ÖSK kom på tredje plats i Allsvenskan 2010 och bärgade därmed lilla silvret. Det var klubbens bästa placering sedan stora silvret 1994. ÖSK hade inte någon utpräglad målskytt under året, däremot hade laget 13 allsvenska målskyttar som tillsammans producerade 40 mål. Tre av dem gjorde fem mål, Nordin Gerzic, Paulinho Guará och Astrit Ajdarevic. Även poängligan toppades av tre spelare Nordin Gerzic och de båda ytterbackarna Patrik Antonnen och Samuel Wowoah, samtliga på åtta poäng. Även antalet spelare som spelade samtliga allsvenska matcher var tre, Marcus Astvald, Magnus Wikström och John Alvbåge. John Alvbåge lyckades hålla nollan i hela 14 matcher.

2011

När ÖSK inledde säsongen 2011 med att slå IFK Göteborg borta infriades de högt ställda förväntningarna som fanns på klubben, dessutom visade ett av nyförvärven, Andreas Haddad, att han kunde leverera mål. Med flera nya spelare i truppen: Patrik Haginge från Djurgården, Emil Berger från Degerfors, Josef Ibrahim från Forward, Kushtrim Lushtaku från TSV 1860 München, William Atashkadeh från IFK Göteborg, Kalle Holmberg från Karlslund, Ahmed Yasin, från Forward och Valdet Rama från Hannover 96, tycktes det som om kvalitetsnivån hade höjds ordentligt. Premiären följdes upp med ytterligare framgångar och efter fem omgångar var laget med bra i toppen av tabellen. En skada på Haddad försämrade lagets styrka något. I det läget kunde klubben presentera ytterligare ett nyförvärv; Paulo De Oliviera.

Trots detta kom nu en period med mycket blandade resultat, på tolv omgångar orkade ÖSK bara samla ihop 10 poäng. Under sommaren förlorade man fem matcher i rad. Dessutom stod det klart att två av de mest tongivande spelare, Alejandro Bedoya och Michael Almebäck, lämnade klubben.

Därefter följde ändå en ordentlig uppryckning som också gav ett rekord i ÖSK-historien. Segrarna mot Norrköping (2-0), Gefle (1-0), Häcken (4-0) och Djurgården (2-0) innebar att vi vunnit fyra matcher i rad utan att släppa in ett enda mål. Det hade aldrig hänt tidigare.

Ett nytt bakslag följde och efter fem nya förluster och en oavgjord blev laget helt plötsligt indraget i nedflyttningsstriden. Hotet kunde avvärjas i tredje sista omgången efter en knapp seger mot Halmstad med 1-0 på hemmaplan inför årets lägsta publiksiffra 4.321.

Säsongen avslutades i besvikelse efter två förluster mot fotbollsföreningarna i Kalmar respektive Malmö. Laget slutade sin 44:e säsong i allsvenskan på en 12:e plats i tabellen. Noterbart är att ÖSK för första gången på länge fick en bättre placering i bortatabellen än i hemmatabellen. Tränaren använde 29 spelare under säsongen. Bäste målskytt blev Valdet Rama med åtta fullträffar. Notera också att ÖSK tog ledningen i 20 av matcherna, av dessa förlorade man åtta. Laget lyckades inte vända någon match under säsongen. Åtta 0-1-underlägen blev åtta förluster.

Efter säsongen stod det klart att ett flertal spelare lämnar klubben, bland andra Magnus Kihlberg, John Alvbåge och trotjänaren Fredrik Nordback som representerat klubben 304 gånger och gjort 29 mål i seriespel och kvalspel.

ÖSK gjorde 36 mål, bara 4 mål färre än succéåret 2010. Valdet Rama var lagets bäste målskytt med 8 mål, målskyttet var annars liksom i fjol väl spritt med totalt 15 målskyttar. På delad andra plats i den interna skytteligan kom Alejandro Bedoya och Kushtrim Lushtaku med fyra mål vardera.

2012

När Allsvenskan startade hemma mot Åtvidaberg i början av april var det svårt att se var laget stod. Säsongen 2011 hade slutat riktigt illa och inför 2012 hade dessutom John Alvbåge och Nordin Gercic lämnat ÖSK för spel i IFK Göteborg, mittfältsstrategerna Fredrik Nordback, med över 300 matcher för klubben, och Magnus Kihlberg hade avslutat sina karriärer. Under vintern byttes i stort halva A-truppen ut. ÖSK värvade de meriterade spelarna Tobias Grahn och Daniel Bamberg, samt ytterligare åtta spelare, bland annat Ilir Berisha, de båda degerforsarna Christoffer Wiktorsson och Peter Samuelsson, samt två nya målvakter, Jonas Sandqvist och Tomer Chencinski.

Försäsongens hade inte visat på någon vidare stabilitet, det avspeglades i premiären mot nykomlingen Åtvidaberg. I en målrik och svängig match förlorade ÖSK med 4-3. Matchen var början till en av de sämsta säsongsöppningarna någonsin för ÖSK i Allsvenskan. Efter tolv omgångar hade man fortfarande inte vunnit en enda match och endast spelat ihop fyra poäng. Det ledde till tränaren Sixten Boström fick lämna sitt uppdrag. Ny på den posten blev Per-Ola Ljung. Det gav resultat, åtminstone tillfällig.  I den 13:e omgången kunde ÖSK bärga säsongens första seger, mot GAIS borta med 1-0. Laget följde upp med att slå guldaspiranten Malmö FF med 2-1 hemma på Behrn arena, efter att för första gången på två år lyckats med bedriften att vända underläge till seger. Trots det placerade sig laget fortfarande sist i tabellen, men nu med bara två poäng upp till en kvalplats. En ny svag period följde dock under sommaren och början av hösten. Positivt var ändå att Per-Ola Ljung gjorde klart för alla att om laget inte klarade att säkra ett allsvenskt kontrakt, vilket nu skulle kräva ett mindre mirakel, skulle han följa laget ner i Superettan och där börja bygga för en snabb återkomst.

Då man till slut fick ordning på målvaktsfrågan och lånen från AIK Alhassan Kamara och Shpetim Hasani från IFK Norrköping gav tyngd åt anfallet ledde det till en fin avslutning av säsongen. Tomer Chencinski hittade formen och man kunde se ett mer stabilt lag på planen. ÖSK avslutade med fem matcher i svit utan förlust, tre oavgjorda och två vinster. Borta mot Malmö FF lyckades man efter en stark insats nå 1-1, vilket innebar att man i praktiken spelade bort skåningarna från chansen att ta guld. Totalt tog man 4 poäng mot MFF, en bedrift som man också klarade mot IFK Göteborg. Det enda laget som man lyckade ta full pott mot under säsongen var GAIS, vilka gjorde sällskap med ÖSK ner i Superettan.

ÖSK blev efter 12 uddamålsförluster näst sist i Allsvenskan med 5 vinster, 9 oavgjorda, 16 förluster och 24 poäng.

ÖSK gjorde 31 mål, William Atashkadeh var lagets bäste målskytt med 6 mål på 16 matcher varav 14 från start. På delad andra plats i den interna skytteligan kom Shpetim Hasani och Alhassan Kamara som båda gjorde fyra mål på 11 respektive 8 matcher.

I Svenska cupen spelade ÖSK mot Umeålaget Mariehem och vann med 2-0, båda målen gjorda av Ahmed Yasin. ÖSK var därmed kvalificerade för 2013 års gruppspel där 32 lag möts och där 8 gruppvinnare går vidare till kvartsfinal.

2013

Klubbledningen och tränaren Peo Ljung deklarerade tidigt sin målsättning – att ta sig tillbaka till allsvenskan direkt. Det var en synnerligen tuff målsättning och svår, som få lag tidigare hade lyckats med. Högsta prioritet när det gällde spelartruppen var att knyta en stabil målvakt till klubben. Valet föll på örebroaren Oscar Jansson, ett relativt oskrivet kort, som tillbringat de senast åren som proffs i England, men närmast kom han från spel i irländska Shamrock Rovers FC. Tobias Nilsson från Åtvidaberg och Ayanda Nkili från IFK Hässleholm blev de övriga nyförvärven. Man fortsatte också att låna Alhassan Kamara från AIK.

Säsongen inleddes med gruppspel i svenska cupen, ÖSK klarade sig inte vidare, både Falkenberg och Häcken blev för svåra. När väl serien satte igång visade laget upp en helt annan sida. Man inledde med två segrar hemma på Behrn Arena, bland annat mot Sundsvall, som räknades till en av de svåraste konkurrenterna om direktplatserna till allsvenskan. Matchen efter blev det dock förlust borta mot en annan av favoriterna, Hammarby. Därefter verkade det som om inget kunde stoppa det svartvita laget. Det blev tio raka matcher i rad utan förlust och hemma tappade man inte ens ett enda poäng förrän efter nio matcher, vilket innebar ett klubbrekord. Det skulle inte bli en enda förlust hemma på hela säsongen. De enda lagen som lyckades knipa poäng i Örebro var Hammarby, Falkenberg och bottenlaget Brage. Under sommaren skedde en del förändringar i truppen. Kamara kallades hem till AIK. Istället lånades Daniel Gustavsson från samma klubb, Marcus Pode från Mjällby och Nordin Gerzic lånades hem från Göteborg. Markus Astvald som fått sparsamt med speltid under säsongen hamnade i Degerfors.

ÖSK hamnade under hösten i en liten svacka, flera matcher slutade med oavgjort, i synnerhet 1-1. Totalt skulle det bli tio 1-1-matcher under säsongen. I slutändan betydde det man hamnade i något som blev likt en kvalserie. Falkenberg toppade serien, men det var framförallt ÖSK och Sundsvall tampades om den andra direktplatsen till allsvenskan. Inget av lagen lyckades dra ifrån, båda förlorade poäng om vart annat. Avgörandet skulle inte komma förrän i sista omgången, en regnig, disig och kylig novembereftermiddag på Skarsjövallen i Ljungskile. Förutsättningarna var givna, vid vinst inga problem alls, man hade alltså allt i egna händer. Oavgjort skulle räcka, till och med en förlust kunde duga så länge inte Sundsvall vann sin match borta mot Landskrona ett antal mil söder ut efter kusten. Att ta en plats i allsvenskan är svårt och allt som oftast kvalfyllt – mycket kvalfyllt. Nu gick det vägen, vi var tillbaka tillsammans! Shpetim Hasani satte med akuratess matchens enda mål på straff i 52:a minuten.

Efter det att målvakten Oscar Jansson, som stod alla 30 omgångar (den bästa värvningen på flera år) med hjälp av sitt lag hållit nollan elva gånger, man inte förlorat på hemmaplan, man spelat elva matcher i rad utan förlust, vunnit nio matcher i rad hemma, spelat tio 1-1-matcher var Örebro SK tillbaka där man hör hemma – i Allsvenskan.

2014

Tillsammans med den allsvenska debutanten Falkenbergs FF var ÖSK nykomlingar säsongen 2014. Detta blev Sportklubbens 46:e säsong i den högsta serien.

Tränaren Per-Ola Ljung och ledningen hade sett till att förstärka truppen med spelare som Robert Åman Persson från AIK, Samuel Mensah från Östersund och Erik Moberg från Åtvidaberg. Målvakten Jacob Rinne som varit utlånad under 2013 var nu åter i klubben. Dessutom fortsatte man att låna Nordin Gerzic från Göteborg och de tidigare AIK-lånen och Daniel Gustafsson Alhassan Kamara blev ÖSK:s spelare.

Säsongen startade bra, riktigt bra, först vinst i premiären borta mot Halmstad trots att ordinarie målvakten och allsvenske debutanten Oscar Jansson skadades, men ersattes på ett strålande sätt av en annan allsvensk debutant Jacob Rinne. Laget plockade sedan rikligt med poäng under våren fram till den sjunde omgången. Plötsligt gick det inte lika bra och ny skada på Oscar Jansson oroade. Efter förlusten borta mot Kalmar i början av maj skulle det dröja ända fram till augusti innan laget kunde bärga en trepoängare. Nedflyttningsspöket visade sig. Under den tiden meddelade också Ljung att han skulle lämna uppdraget som tränare. Alexander Axén fick kliva fram som huvudansvarig med Axel Käll som assisterande. Det dröjde inte länge förrän man kunde se nya linjer i spelet. Ett rakare och snabbare spel, för den delen också ett mer underhållande, öppnade för en riktigt rolig höst.

Förstärkta med två nya spelare, Daniel Sobralense lånades in från Göteborg och Daniel Nordmark köptes från Helsingborg. I bortamatchen mot svårspelade Mjällby gav det nya spelet resultat i form av tre poäng och i den påföljande bortamatchen mot Malmö gav nyförvärven nära nog en överraskande vinst. Sommarens satsning gav full utdelning i hemmamatchen mot AIK och Macus Pode, tidigare hårt kritiserad, stänkte inom loppet av fyra minuter in två mål utöver det vanliga. Det blev seger med 4-2, som sedan följdes upp med ytterligare fyra trepoängare. Segersviten blev det bästa i hela allsvenskan under 2014. Klättringen uppåt i tabellen. Var Pode i form inför hösten så var hans radarkompis i kedjan Alhassan Kamara det också. De allsvenska förvaren fick känna på de båda herrarnas effektivitet. Pode hade slagit till med ett rekordsnabbt mål mot Häcken borta, efter 8 sekunder fick målvakten hämta bollen ur nätmaskorna. I sista hemmamatchen mot samma Häcken fick man åter känna på det tunga ÖSK-anfallet. Denna gång var det Kamara som stod för underhållningen, inom loppet av sju (!) minuter i förta halvlek gjorde han 1-1, 2-1 och 3-1. Ett äkta hattric! Det var en tangering av klubbens snabbaste hattrick genom tiderna. År 1961 hade Leif Wendt gjort samma bedrift.

ÖSK avslutade med nio vinster och bara två förluster och placerade sig till slut på en sjätte plats. Det var bara Göteborg och Malmö som lyckades ta full pott mot ÖSK. Pode svarade för 10 mål och Kamara för 14 mål, så många fullträffar under en säsong hade ingen ÖSK:are gjort sedan Dan Sahlin gjort lika många 1997, vilket också då gav en topplacering i skytteligan. Trotjänaren Magnus Wikström tackade för sig efter säsongen, 217 matcher och 11 mål blev hans svartvita facit.

2015

Efter den strålande höstsäsongen 2014 skruvades förväntningarna upp ordentligt inför säsongen 2015. Tränarparet Axén och Kjäll hade lyckats få ut det bästa ur truppen och nu hade de också under försäsongen tid för att utveckla och finslipa på det som gett ÖSK den underbara hösten 2014. Med målmaskinerna Kamara och Pode som radarpar på topp och med ett övrigt stabilt lag såg klubben och supportrarna med tillförsikt på den nya säsongen. Truppen förstärktes till en början endast med en ny spelare, den isländske vänsterbacken Logi Valgardsson.

ÖSK öppnade säsongen 2015 på ett strålande sätt och kunde med segrar över de förväntade topplagen Elfsborg och Malmö i svenska cupen avancera till final. Sedan väntade en tuff period i och med den allsvenska starten. Spelprogrammet bjöd på bara tre hemmamatcher på de första åtta omgångarna, dessutom startade man upp mot de båda kamratlagen Norrköping och Göteborg, vilka man av tradition alltid haft vårt för. Tyvärr visade det sig att det inte bara var dessa två lag laget hade svårt för denna vår, det blev en historiskt dålig inledning av allsvenskan för ÖSK. Efter de inledande åtta omgångarna hade laget skramlat ihop ynka två poäng. Men cupfinalen den 17 maj gav ändå ett styrkebesked, en knapp förlust med uddamålet mot Göteborg visade på goda kvalitéer. Stärkta av den insatsen spelade laget hem två trepoängare mot Åtvidaberg respektive Gefle i slutet av månaden, det gav ett litet andrum. Tyvärr skulle det visa sig att kräftgången ändå fortsatte efter det. Fast förankrade i botten av tabellen gick laget och tränarna vidare i sitt arbete, enträget. Enstaka poäng ramlade in. Det handlande sällan om några genomklappningar, det var hela tiden nära vinst, förutom en bottennappet mot Göteborg borta mitt i sommaren. Detta trots att ledningen vid den tidpunkten förstärkt laget med Pär Eriksson från Kalmar och Martin Broberg från Djurgården. Men det var först när nästa förstärkning, ÖSK-bekantingen Astrit Ajdarevic anslöt från Helsingborg, som nya linjer tillfördes i spelet. Det dröjde dock till hemmamatchen mot Häcken som den riktigt stora vändningen kom, både Ajdarevic och Broberg kom nu att spela huvudrollerna i det som på nytt skapade en historisk svit. Sex segrar i rad, en tangering av det allsvenska klubbrekordet, gjorde att man i matchen hemma mot Falkenberg kunde säkra det allsvenska kontraktet. Därefter avslutades allsvenskan med tre matcher utan förlust. Dessutom hade ÖSK chansen att slå det allsvenska rekordet, som man själva innehar tillsammans med Åtvidaberg, med att göra två mål eller fler i tio matcher i rad. Tyvärr blev det inte så. I den sista matchen för säsongen mot AIK hemma blev resultatet 1-1. Väl så. Norrköping blev överraskande svenska mästare. ÖSK hamnade till slut på en nionde plats, fullt godkänt efter den bedrövliga inledningen på serien. Som tränare Axén uttryckte det på den sista presskonferensen; ” – Det mycket snack om att allsvenskan i fortsättningen skall spelas höst-vår, för vår del är nog det bästa att spela höst-höst.”

Efter säsongen stod det klar att Eidur Sigbjörnsson, Marcus Pode, Christoffer Wiktorsson, Ayanda Nkili, Christer Lipovac och Samuel Mensah skulle lämna ÖSK. Redan under sommaren hade Ahmin Yasin lämnat klubben för proffslivet i Danmark.

Bästa målskytt under året blev Martin Broberg som på 15 matcher stod för 10 mål.

2016

Det blev en något omvänd ÖSK-säsong, höstlaget ÖSK gjorde en mycket bra vår men en mindre bra höst. Under året gjorde tio spelare debut i ÖSK i allsvenska sammanhang, det var Brendan Hines-Ike, Victor Sköld, Alfred Ajdarevic, Martin Lorentzson, Nahir Besara, Maic Sema, Michael Junior Omoh, Ferhad Ayaz, Carl Ekstrand-Hamrén och Sebastian Ring, de tre sistnämnda örebroare. Fem av dem anslöt till truppen under sommaren.

Före EM-slutspelet i Frankrike var ÖSK trea i tabellen efter Malmö FF och IFK Norrköping och var ett av allsvenskans målgladaste lag. Astrit Ajdarevic bedömdes vara en av seriens absolut bästa spelare, vilket ledde till att han blev uttagen till OS-laget och var under turneringen dessutom lagkapten. Efter EM ställdes man mot topplagen Malmö och Norrköping vid tre tillfällen och lyckades inte få med sig en enda poäng i dessa möten. I samband med OS fick man också klara sig utan Ajdarevic. Fyra tongivande spelare försvann under sommarfönstret ur truppen, givne förstemålvakten Jacob Rinne blev proffs i belgiska Gent, Daniel Gustavsson, en av de bättre målskyttarna, gick till Elfsborg, Kalle Holmberg till svenska mäsatrna IFK Norrköping och Alhassan "Crespo" Kamara hamnade i BK Häcken.

In i laget kom i stället Nahir Besara och började bra med mål i fyra matcher i rad. Victor Sköld, värvades som målskytt, men fick inte till det fullt ut. Michael Junior Omoh och Ferhad Ayaz kom in och rörde om i motståndarnas förvar men såg ut att behöva mer tid på sig för att komma in i ÖSK:s sätt att spela.

Dessa förändringar påverkade onekligen resultaten. Efter EM spelades 18 matcher, ÖSK vann fyra av dem. Två mot bottenlaget Falkenberg, en mot Kalmar och en mot Häcken. Vid två tillfällen, mot GIF Sundsvall och Gefle, tappade man tvåmålsledningar. De tio sista matcherna gav endast en seger och ÖSK sjönk långsamt nedåt i tabellen. Det slutade med en nionde plats, tre placeringar sämre än målsättningen, men med fyra fler poäng än säsongen innan.

Bästa målskyttar under säsongen blev Maic Sema och Daniel Gustavsson med åtta respektive sex mål, snyggaste målet stod Nordin Gerzic för i matchen mot Falkenberg hemma. Tilläggas kan att ÖSK var bättre borta än hemma, man slutade tia i hemmatabellen och femma i bortatabellen.

Sammanställt av:

Christer Blohm (1908-2001, 2005-2014) Martin Widlund (2002-2004)

Ett nätverk som skapar affärsnytta

Som partner blir du en del av en mötesplats där du representerar ditt företag både på och vid sidan om arenan och där du kan utbyta erfarenheter och skapa en rad nya kontakter. Vårt mål är att du och ditt företag ska göra minst en ny affär genom ÖSK Fotbolls nätverk. En utmaning till våra partners 2015 är att vara aktiva på den arena vi erbjuder, ju.

Som partner blir du en del av en mötesplats där du representerar ditt företag både på och vid sidan om arenan och där du kan utbyta erfarenheter och skapa en rad nya kontakter. Vårt mål är att du och ditt företag ska göra.

© 2016 ÖSK Fotboll Stolt, hjärta och passion sedan 1908