Intervju med Kim Olsen

Göran Lindhé har fått en pratstund med Kim Olsen inför matchen mot AIK.

Får man börja med att gratulera till Danmarks 1-0-seger?

-Tackar.

Det var ju egentligen Sveriges nationaldag, ni hade ju eran dagen innan (skratt).

-Ja, vi drog över på tiden lite.

Det verkar vara Danmarks kval denna gång ...

-Ja, det blir roligare att följa fotbolls-VM nästa år om ens lag är med.

Vad tror du om Sveriges chanser?

-Så länge som det finns poäng kvar att spela om så finns det alla möjligheter.

Ja, men då kanske Sverige måste vinna resterande?

-Nej, inte alla matcher. Danmark möter Sverige i oktober.

Men ett klassiskt 2-2-resultat måste väl ändå vara godtagbart?

-Jadå, bara vi håller Portugal bakom oss.

Har du varit hemma i Danmark något nu under uppehållet?

Jag och familjen var hemma en vecka och träffade släkt och vänner.

Undrar de hur det går för dig?

-Ja, men de brukar följa mig på webben.

Hur känns kroppen, är den återställd?

-Det tycker jag. Vilan har gjort gott.

Om vi ska tala om AIK så har de under juni gjort klart med nygamle Dulee Johnson, hur ser du på det?

-Känner inte till honom så mycket, men en ny spelare måste ändå tillföra laget en del.

Lustigt nog så möttes lagen också förra året direkt efter serieuppehållet. Vi får väl hoppas att det inte slutar likadant (1-4)?

-Nej, ingen repris tack. Det var min debut, jag fick komma in vid ställningen 0-3.

Ingen tacksam uppgift.

-Verkligen inte.

Strax innan uppehållet fick vi se ett riktigt Kim-nickmål mot BP, kan det bli fler mot ett annat stockholmslag?

-Ja, bara jag kan slita mig från bevakningen så.

Vad jag förstår så har du det väldigt tufft under hörnor och liknande. Det går inte att göra en "Majstorovic" som sprang ifrån bevakningen vid Sveriges 2-0-mål mot Malta?

-Det kan man ju försöka. Men bollen måste komma rätt och det är viktigt med tajmingen. Annars är det ofta trångt och en del halvfula trix innanför straffområdet, som domaren sällan ser. Men det är sånt som tillhör spelet på något sätt.

AIK brukar ju alltid ha många anhängare med sig. Hur är det som spelare, störs man eller blir man sporrad av motståndarlagets hejarklack?

-Det är alltid roligt med mycket folk på läktarna, det blir bättre stämning. Man blir snarare inspirerad.

Arenans beskaffenhet innebär ju också att publiken kommer mycket nära, ungefär som i England och kanske också i Danmark?

-Jodå, det finns bra arenor även där.

Slutligen får man be om ett tips mot AIK?

-Bara vi vinner så är vi nöjda. 1-0 eller 2-1.

Lycka till!

-Tack

Efter intervjun fick jag tillfälle att nämna det sammanträffande som hände i maj samma dag som ÖSK hade åkt till bortamatchen i Malmö, den matchen som Kim Olsen missade p.g.a. skada. Hemma hos min gamla mor satt jag och läste om honom i Nerikes Allehanda. Morsan bor i höghuset närmast Behrn Arena med utsikt över parken och för att en stund byta samtalsämne med henne så nämnde jag att Kim Olsen inte kunde följa med till Malmö. Modern som f.ö. är högst måttligt intresserad av fotboll lyssnade väl med ett halvt öra, men hoppade till när jag utbrister: Men där går han ju!

Jag lyfter alltså  blicken från artikeln med Kim och tittar ut genom fönstret och får se samme person. Modern trodde säkert jag skojade, och det var nästan så jag trodde det också. Mig ovetandes så bor dansken alldeles intill parken och var i detta ögonblick ute för att rasta hunden.

Detta visar att ÖSK alltid är ständigt närvarande hos oss öreborare, på ett eller annat sätt.

Göran Lindhé