Magasin Sportklubben: 100 procent för ÖSK – och Örebro: “Känslorna bara växer”

Ahmed Yasin uppfyllde den första målsättningen med sin fjärde vända i Örebro SK: att rädda föreningen kvar i svensk elitfotboll. Nu ställer ledargestalten och nyckelspelaren in siktet på någonting annat: att vara med och ta klubben i sitt hjärta i riktning mot där den i hans och många andras ögon hör hemma. När jag går in för något gör jag det inte till 99,9 procent. Det är bara 100 procent som gäller, säger 34-åringen.

Nedan kan du läsa en intervju från årets och den 15 upplagan av Magasin Sportklubben. För att läsa hela blir du medlem via knappen och hämtar ditt ex av Sportklubben på vårt kontor, Rudbecksgatan 52G i Behrn Arenas västra läktare, öppet 13-15 vardagar.

Redan medlem och ännu inte fått ditt ex? Hör av dig till fotboll@oskfotboll.se eller besök kontoret så hjälper vi dig.

Klockan har tickat upp till den 114:e (!) minuten söndagen den 23 november 2025. Anspänningen är stor på ett höstmörkt Behrn Arena där Örebro SK:s långa stunder miserabla, svängiga och dramatiska säsong nått sitt crescendo: ett kvalspel om överlevnad i Superettan mot Hammarby TFF.

Efter en förlust med 1–0 på Hammarby IP på Södermalm kvitterade Kalle Holmberg ställningen och tog mötet till förlängning. Där gav HTFF-talangen Adrian Lahdo gästerna ledningen på nytt. ÖSK:s forcering såg inte ut att bära frukt och bland de över 10 000 svartvita supportrarna på plats började förtvivlan att sprida sig.

Det är då som Ahmed Yasin trots att han, av förståeliga skäl som vi kommer att komma tillbaka till, knappt kan stå på benen får bollen i höjd med en högljudd och peppande Sektion K. Han samlar kraft och drar i väg ett skott.

– Vi försökte verkligen flytta fram positionera men hade svårt att få avslut mot mål. Jag var verkligen trött i benen och kände att jag bara ville få bollen mot mål. Direkt när jag sköt kände jag att det skulle komma något bra av det, säger Ahmed.

Avslutet är kanske inte hans bästa i karriären. Men det räcker för att HTFF:s målvakt Amar Dzevlan, tidigare i ÖSK, ska släppa en retur. Uppflyttade mittbacken John Stenberg håller sig framme och slår in bollen. 2–1 i matchen, utjämnat till 2–2 totalt och ett vrål blandat av både glädje, lättnad och frustration lämnar alla med svartvita sympatier och hörs sannolikt över stora delar av Örebro.

– Det var en sanslöst skön känsla när John gjorde mål. Vi trodde hela tiden på att vi skulle kunna vända och slå dem på hemmaplan. Trots att vi i stora delar var utspelade i första matchen.

Sista scenen i filmthrillern om ÖSK:s 2025 är dock långt ifrån färdig. Mötet går vidare till straffläggning.

– Jag var uppsatt som andre straffskytt, men sa till Rafi Isak (dåvarande assisterande tränare) att jag hade så ont i högra låret att risken var att jag knappt skulle kunna få i väg bollen. Jag kollade om någon ville ta min straff och då sa Melvin (Bajrovic) att han kunde göra det. Han slog, precis som de andra av våra spelare som klev fram, en riktigt bra straff. Om det hade behövts senare hade jag givetvis stapplat fram till bollen och gjort mitt bästa för att göra mål, men det behövde jag inte, berättar han lättad.

Efter att Hammarby TFF:s Milian Öberg missat sin straff var Erik Andersson hur säker som helst och slog in avgörande 5–3 i kampen från elva meter. 7–5 sammanlagt och ÖSK:s fortsatta tillvaro i svensk elitfotboll var ett faktum. Euforin som sedan följde har Ahmed, nästan fem månader senare, fortsatt svårt att sätta ord på.

– Ja, vad ska man säga? Vi sprang till varandra och mot västra, sedan kom det massvis av personer inspringande från läktarna. Alla bara grät. Det var så otroligt fint. Vi klarade det. Om det här var regisserat som en film hade manuset garanterat fått en Oscar (skratt).

Omedelbart bakslag

För att förstå hur illa ute ÖSK var under förra året gör vi en återblick till när Ahmed skrev på för ÖSK för fjärde gången i juli. I den 16:e omgången när yttern gör comeback i bortamötet med Sundsvall är ÖSK segerlöst och står på fem poäng. Laget är fast förankrat under nedflyttningsstrecket i sällskap med Umeå FC.

– Jag kom tillbaka från ett intensivt halvår i Irak och visste hur mycket det betydde för klubben. Med tanke på tabelläget var varenda match som en riktig final. Det enda som fanns för mig var att ÖSK skulle hålla sig kvar i Superettan. En nedflyttning hade varit en riktig katastrof.

Det tog dock bara tio minuter innan olyckan var framme. Ahmed landade illa i en närkamp och kände direkt att någonting var fel i ena handen. Han fortsatte dock, driven av adrenalin, att spela vidare och fick handen lindad i halvtidspausen.

– Men efter matchen svullnade handen upp och blev nästan stor som en fotboll. Jag fick åka in till sjukhuset. Läkarna konstaterade att jag hade en fraktur.

Det låter som om en längre vila från fotboll vore det enda rimliga?

– Det kan man kanske tycka. Men när jag går in för något gör jag det till 100 procent. Inte till 99,9 procent. Med tanke på situationen fanns det ingenting annat än att jag skulle spela. Jag opererades en dag innan matchen mot Oddevold och fick ett specialskydd. Jag är väldigt tacksam över hur läkarna löste det.

Samtidigt konstaterar han:

– Men jag måste vara ärlig och säga som det var. Läkarna berättade för mig att jag tog en stor risk och sa att: “Om du får en tackling, en smäll eller på något annat sätt landar fel är det nog kört. Då blir du borta väldigt länge”.

Ahmed hämmades föga förvånande av sin handfraktur och är tydlig med att han inledningsvis blev försiktig och höll tillbaka i närkamperna.

– Det är förstås inte optimalt när man springer med armarna och är en duellspelare som vill kunna trycka undan motståndarna. Det första som hände mot Oddevold var att försvararen jag mötte tog tag i och drog i skyddet. Det kändes. Men man får vänja sig och smärtan går att klara av. I takt med att tiden gick blev det bättre och bättre.

Efter fyra poäng på de 14 första omgångarna togs beslutet att satsa på att värva in flera meriterade spelare med erfarenhet av Superettan och/eller annan fotboll på högsta nivå inför andra halvan av säsongen. Förutom Ahmed plockades John Stenberg, Joseph Baffoe, målvakten Jakub Ojrzynski, Dino Salihovic och ÖSK-comebackande Simon Amin in.

– Det tar tid att lära känna nya spelare och att komma in i ett nytt lag. Det var väldigt annorlunda jämfört med laget som vi hade 2024 när (Christian) Järdler var tränare. Det tog några matcher att hitta varandra och för mig att förstå hur jag ska få ut det bästa av både mig själv och medspelarna.

Vändning i grevens tid

Sett till det svåra utgångsläget var tid minst sagt en bristvara i det svartvita lägret. Efter en sur övertidsförlust mot Sandviken inför landslagsuppehållet i månadsskiftet augusti-september stod ÖSK fortsatt utan seger och hade endast åtta poäng efter 21 omgångar. Upp till Trelleborg, på plats 14 som innebar kval, skiljde det nio poäng.

– Klart att det var kämpigt. Men jag tänkte aldrig att det var över. Det fanns ingenting annat än att vi skulle klara oss kvar. Jag är helt ärlig när jag säger att jag aldrig någonsin trodde att vi skulle åka ut, säger Ahmed.

Sedan rättar han dock sig själv.

– Eller, jo, när det var tio minuter kvar mot Trelleborg. De hade gjort 1–0 och tryckte på för att göra fler mål. Under en period av kanske 30 sekunder slog det mig och jag kände: “Vi är nog på väg att åka ut”. Men vi kom igen och lyckades kvittera på övertid.

Samuel Kroons mål på nick efter en hörna slagen av just Ahmed Yasin på Vångavallen ledde fram till att ÖSK, på 22 poäng, slutade på 14:e plats. De sista åtta omgångarna kämpade laget ihop 14 poäng och lyckades till sist passera Trelleborg i sanslöst dramatiska former. Glädjeexplosionen på bortasektionen i Skåne var enorm.

– Jag är en sådan spelare som trivs med att spela under press. Klubben betyder otroligt mycket för mig. Jag minns som liten hur jag satt på Eyravallen och tittade på när min bror Salar spelade i ÖSK. Jag vet att klubben betyder så otroligt mycket för staden. Så jag drev verkligen på och gjorde allt för att få alla i laget att förstå allvaret och vad som krävdes, säger han, och tillägger sedan:

– Men det går inte att prata bort pressen. Den märks verkligen av. Om du är inne och handlar på Ica Maxi pratar folk om det. Min son på fem år fick höra från sina klasskamrater att “fan, vad dåliga ÖSK är”. För oss som är från Örebro påverkar det ännu mer. För mig blev det personligt. Sedan syntes det ju mot HTFF när över 10 000 var på plats hur viktigt ÖSK också är för Örebroarna.

Blickar framåt

Andra halvan av 2025 är en period som Ahmed aldrig kommer att glömma. Men nu har han, precis som laget, vänt blad.

Efter en rekordlång egen säsong vilade han hela december och har sedan successivt matchats in balanserat i den kollektiva träningen. I slutet av februari började han att gå för fullt. I svenska cupen-mötet med Hammarby på ett välfyllt Behrn Arena i början av mars gjorde han comeback genom ett inhopp som blev cirka 25 minuter långt framför de 7212 personerna på plats.

– Jag behövde den här typen av upplägg för att kunna stärka upp musklerna. Nu känns det väldigt bra i kroppen och jag är väldigt laddad.

Ahmed lyfter fram att Rikard Norlings intåg som tränare i klubben innebär att det nu finns en väldigt tydlig spelidé.

– Det är lätt att veta vad som förväntas av oss som spelare. Det är fortsatt väldigt tidigt, men när det väl klickar tycker jag att det har sett väldigt bra ut. Det känns som om vi har något på gång. Det har kommit in flera nya spelare och vi har en bra energi i gruppen. Det som vi var med om förra året har stärkt oss. Men vi har också gått vidare från det.

ÖSK gick obesegrat genom de fyra första försäsongsmatcherna och höll även nollan i samtliga drabbningar. I inledningen av gruppspelet i svenska cupen blev det 3–3 mot seriekollegan Öster, efter att ÖSK vänt ett tvåmålsunderläge genom att Kalle Holmberg gjort tre (!) straffmål i andra halvlek innan Öster kvitterade på ... just det, en straff, och en förlust med 3–5 i en intensiv och svängig tillställning mot kanske tuffast tänkbara motstånd i Hammarby IF.

– Vi har många unga spelare som är lovande och som ser intressanta ut. Om de kan ta nästa kliv vore det väldigt bra för både laget och klubben. Det finns många saker som känns bra. Jag tror att spelsättet som tränaren vill använda passar laget väldigt bra och om vi håller oss till det vi finns det fina möjligheter att göra bra resultat.

Någon tydlig målsättning rent placeringsmässigt vill Ahmed inte bjuda på.

– Jag får vara så tråkig att jag säger att det först och främst är hårt jobb som gäller. Vi måste göra det mycket bättre än förra året. Sedan kan allt hända i Superettan och jag är positiv till den potential som finns i laget.

Hur upplever du, med nu rätt så lång ackumulerad erfarenhet, Superettan som serie?

– På många sätt är den tuffare än Allsvenskan. Den är svårtolkad. Ofta vet du inte riktigt vad du får i motståndarna. Det går upp och ned och det är svårare att ha en tydlig bild av hur de andra lagen vill spela. Det ställer höga krav på dig som spelare och på laget.

Ahmed framhåller att han tror att Superettan 2026 kan bli riktigt spännande. Några exempel på intressanta klubbar finns i nedflyttade trion Öster, IFK Värnamo och ÖSK-rivalen IFK Norrköping samt Helsingborg.

– Sedan har Nordic United värvat starkt som nykomling. Det är svårt att gissa vilket eller vilka lag som kommer att sticka ut mest på förhand. Så vi ska i stället fokusera på våra egna prestationer och på att bli bättre.

2025 gjorde Ahmed fem mål och ett flertal framspelningar under sitt 15-tal matcher i den svartvita tröjan. Naturligtvis vill han fortsätta att producera poäng kommande säsong. Men det som betyder mest är att vara en bidragande faktor till att ÖSK som helhet tar steg i rätt riktning.

– Jag är fortfarande hungrig och vill utvecklas. Med min erfarenhet kan verkligen hjälpa de yngre spelarna och ge dem råd. Det är viktigt för mig att vi ställer krav på varandra. Men det ska göras på rätt sätt. Allt handlar om att bli bättre.

Just inställningen är en sådan som Ahmed hyllats för under sina senaste säsonger i ÖSK.

– Det är den jag är. Det är som sagt inte 99,9 procent. Jag ger inget mindre än 100 procent när jag verkligen vill någonting. Om det krävs så springer jag igenom väggen.

Banden mellan den i Vivalla och Oxhagen uppväxte Ahmed och ÖSK har blivit mycket starka de senaste åren.

– Det är här jag trivs bäst. Jag har min familj och mina barn här. Känslorna har alltid funnits där. Men de har vuxit mycket och blivit starkare för både ÖSK och Örebro i takt med att jag har blivit äldre.

Att kärleken är ömsesidig stod klart när han i februari utsågs till årets idrottare, vilket är folkets pris, på Örebro Idrottsgala i Conventum.

– Att få ta emot ett sådant pris i sin egen stad är ... speciellt. Det kändes väldigt ärofyllt. Samtidigt vill jag dela det med supportrarna. Vi gjorde det här tillsammans. Att vi lyckades rädda kvar ÖSK i Superettan var årets prestation.

Ahmed kunde inte motta priset rent fysiskt själv. Han befann sig tillsammans med sina lagkamrater på träningsläger i Albir i Spanien. I stället fick familjen kliva upp på scenen. Då stal femårige sonen Lionel showen.

– Han är i vanliga fall väldigt, väldigt blyg av sig. Innan visste han att han skulle upp på scenen och att det var mycket publik. Jag trodde att han skulle säga något i stil med: “Pappa är bäst, ÖSK är bäst”. Men när han fick mikrofonen sa han: “ÖSK får aldrig gå bort. De är kvar”. Då fick jag rysningar. Det var inte inövat. Det kom rakt från hjärtat, från en femåring. Det säger någonting om hur säsongen som var även påverkade honom.

Om ett par veckor fyller den BK Forward-fostrade Ahmed 35 år. Karriären har i urval, utöver de fyra olika sejourerna i ÖSK, innehållit proffsspel i länder som Danmark, Turkiet, Saudiarabien, Qatar och perioder i Allsvenskan med BK Häcken och AIK samt ett 60-tal landskamper för Irak.

Innan födelsedagen den 22:a april ska Ahmed, måndagen den 6 april, på annandag påsk, kliva ut med lagkamraterna på Behrn Arena för att sparka i gång Superettan-säsongen 2026. Han understryker tydligt hur mycket stödet från supportrarna betyder.

– Det är viktigare än vad man kan tro. Förra säsongen var de alltid där för oss. Oavsett väder, resultat eller hur vi spelade. De är tio av tio. De förtjänar allt och jag hoppas verkligen att stöttningen fortsätter. Tillsammans kan vi göra någonting riktigt bra. Vi ses på ett fullt Behrn Arena i premiären.

Text: David Flatbacke-Karlsson