Alfons Isaksson - Kvaleufori och kramar

Under december fick alla dela ett minne, sin finaste stund eller sin bästa berättelse med vår sportklubb för chansen att få vara den som väljer motivet på årskortet 2026. Alla har en story – och vi ville höra era.

Nu har vi tagit fram de tre bidrag som gått vidare till finalen. Ni väljer vinnaren och vinnaren väljer sedan motivet på årskortet 2026. Alfons bidrag kan du läsa här och via knappen längre ner hittar du omröstningen samt de andra bidragen.

Mitt finaste minne med sportklubben är utan tvekan kvaldramat och den dramatiska avslutningen på ett jobbigt 2025. Ett helt år av misär slutar med att alla kring sportklubben sluter upp och mot förmodan gör det omöjliga möjligt och säkrar kontraktet till Superettan 2026, i årets sista match, genom årets sista spark.

Jag var på kanalplan och reste därifrån till en början ganska uppgiven, men tänkte snabbt att vi har inte genomlidit detta och en ofattbar upphämtning i Trelleborg för att det ska ta slut så här. Så jag hade en bra känsla inför den avgörande kvalmatchen, även om det under matchens gång var något av det mest dramatiska och nervösa man har varit. Samtidigt som det är något av det häftigaste jag upplevt från läktarplats och Västra stå. Det tryck och den stämningen alla 10 000 skapade var magiskt och en stor del i att vi löste det till slut. Den uppslutningen och känslan av gemenskap som fanns när man på grund av det som också hände i matchen, kastades mellan hopp och förtvivlan, kommer jag alltid att minnas. Men den specifika stunden som jag framförallt vill lyfta fram är efter slutsignalen när glädjen och lättnaden sköljde över oss alla och jag yr av känslor och gråtandes av glädje möter Erik Andersson på planen och får dela en stor kram med straffhjälten. Det hela fångades även vackert på bild.