Klubben

"Örebro Sportklubbs främsta fotbollssäsong hittills"

 
1995
Förväntningarna inför säsongen var stora efter den framgångsrika säsongen innan, men det visade sig snart att ÖSK hade svårt att övertyga på bortaplan. I slutet var man ändå med och nosade på medaljer och avancemang till Europa, men föll på mållinjen.
 
1996
Dan Sahlin, Daniel Tjernström och Sigurdur Jonsson blev årets stora nyförvärv, som åter skulle sätta fart på ÖSK och ge klubben en plats i den absoluta toppen. Det blev ingen omedelbar succé för dessa tre och laget var inledningsvis fast förankrat i botten av tabellen. Men när det till hösten lossnade för nyförvärven och några unga lovande spelare fick chansen kom hela ÖSK igång. Det slutade med en femteplats.
 
1997
Säsongen 1997 präglas av mycket bra insatser blandat med en del bottennapp. Laget blev ett stabilt mittenlag. Året avslutades med en fantastisk spurt. En ny uppsättning medaljer i form av brons blev facit. ÖSK deltog också i UEFA-cup spel men slogs ut av Rotor Volgograd.
 
1998
ÖSK inledde allsvenskan mycket svagt, och efter sex omgångar låg laget sist. Därefter skedde en storartad uppryckning; efter 12 omgångar var man tvåa i tabellen. Trots att man förlorade Dan Sahlin och Arnor Gudjohnsen under sommaren höll man sig hela tiden i toppen. Det var först i slutomgångarna som det stod klart att ÖSK inte kunde nå ända fram till guld. Man slutade på en sjätteplats. Örebro Sportklubb firade 90 år och i samband med det utkom Boken om Örebro SK 1908-1998.
 
1999
I de första omgångarna såg laget ut att bli ett riktigt bottenlag. Men det dåliga spelet var som bortblåst när sommaren närmade sig och ÖSK avancerade snabbt i tabellen. Att laget förlorat spelare som Tjernström, Rasck och Birgisson tycktes i detta läge inte spela någon roll. Men under hösten vände lyckan igen. Dala deklarerade sin avgång - men han skulle stanna säsongen ut. Det hela avslutades med kvalspel mot Assyriska FF. I andra matchens förlängning kunde ÖSK säkra nytt allsvenskt kontrakt. Anders Karlsson blev meste ÖSK:are genom tiderna, nu med 373 serie-, kval- och slutspelsmatcher.
Tillbaka till toppen

2005
Beslutet att degradera klubben stod fast. Örebro SK Fotboll rustade för att göra sejouren i Superettan kort. Men konkurrensen var tuff, här fanns storlag som AIK, IFK Norrköping, GAIS, Åtvidaberg och Trelleborg.  Patrick Walker hade redan under hösten accepterat erbjudandet att bli huvudtränare för laget. Han fick förlita sig på en stomme av nyckelspelare med rutin som trots degraderingen stannade i klubben. Ett par förluster betecknades som kännbara, det var målvakten John Alvbåge och mittfältsmotorn Robert Mambo-Mumba. Början av säsongen såg hyfsat bra ut, men en skada på speluppbyggaren och nyckelspelaren Lars Larsen strax före seriestarten fick konsekvenser.
Visserligen vann man premiären, men sedan gick det trögt och efter en riktig smäll mot AIK hemma var laget nere på nedflyttningsplats. Ledningen letade lösningar på den internationella spelarmarknaden och så småningom gjorde man klart med en bulgar och en nordirländare. Ingen av dem gjorde succé. Trots detta lyckades laget långsamt kravla sig upp i tabellen och slutade på en femteplats.

2006
Förutsättningarna för att ta sig till allsvenskan förbättrades inför säsongen 2006. Klubben fick ett arbetande fotbollsutskott som såg till att tillsammans med tränaren och sportchefen förstärka truppen. ÖSK värvade den välmeriterade Sebastian Henriksson med 163 allsvenska matcher i bagaget och han kom att tillsammans med Lars Larsen utgöra navet i Walkers spelsystem. Det blev succé och man tog snabbt ett fast grepp om förstaplatsen i serien, trots detta kom inte avgörandet förrän i sista omgången och faktiskt inte förrän under de sista tio minuterna av säsongen. ÖSK och Assyriska FF ställdes mot varandra. Nu gällde det en allsvensk plats för ÖSK och en plats i Superettan för AFF.
På Behrn Arena rådde stor spänning bland spelarna och de 8.100 som var på plats för att se upplösningen av detta drama. Eftersom ÖSK aldrig tidigare tagit stryk av Assyriska, kändes inte motståndet alltför hotfullt. Å andra sidan spelade ju Södertäljeklubben för sin existens i Superettan. Före avspark avtackades och hyllades ÖSK:s mittback Thomas Andersson av klubben och publiken. Efter 380 serie- och kvalmatcher i den svartvita dressen hade Thomas tagit sitt beslut att avsluta sin aktiva karriär inom elitfotbollen. Av dessa matcher var 312 allsvenska, vilket var rekord för klubben. Fortfarande mot slutet av första halvlek stod det 0-0. En ÖSK-vinst var nödvändig. En minut före halvtidsvilan jublet visste inga gränser då Sebastian Henriksson frispelade Nedim Halilovic och som kallt rullade in 1-0 förbi den utrusande målvakten.
I det här läget var ÖSK i allsvenskan, men en bit på andra halvlek förändrades läget, då Göran Marklund såg till att kvittera. ÖSK hade uppenbara problem med att ta sig till några riktigt bra avslut. Klockan tickade på och det såg länge ut som ÖSK skulle missa chansen. Thomas Andersson lyftes upp i anfallet och i den 83:e minuten nådde han högst i en nickduell i straffområdet. Bollen hamnade hos Henriksson, som serverade Nedim Halilovic. Han gjorde inget misstag, utan rullade in 2-1. Sedan blev det kamp in i det sista. Kapten Andersson blödde ymnigt och tvingades utgå de sista minuterna. Trots fyra minuters övertid höll de svartvita undan och platsen i allsvenskan var ett faktum. Stort jubel och stort firande utbröt på läktarna och bland spelarna.

2007
ÖSK var tillbaka där man hör hemma och återigen var det förväntan i luften. Nu gällde Malmö FF, Elfsborg och Djurgården och på nytt lät Qviding, Mjällby och Falkenberg behagligt långt borta. Intresset var stort bland stadens fotbollsälskare, bland företagen och i media. Klubben stod nu rustad för högsta serien med ny arena, god ekonomi och några nya spelare och bland dem en av skyttekungarna i Superettan.
Seriespelet inleddes hyfsat och efter fyra omgångar låg laget på en sjätteplats och hade ännu inte förlorat någon match. Efter en storförlust mot IFK Göteborg blev det trögt och på sensommaren var ÖSK i ett utsatt läge och sist i allsvenskan. Ledningen letade förstärkningar och förändringar. Efter det att AIK sänkt ÖSK hemma med 4-1 fick tränaren Patrik Walker lämna sitt uppdrag. Laget förstärktes med Örebrosonen Abgar Barsom.
Det blev en kamp till slutet för att behålla den allsvenskan platsen, avgörandet för ÖSK:s del kom i näst sista omgången, borta mot Elfsborg. Sedan 1962 hade ÖSK bara vunnit en enda gång i Borås, det var säsongen 1998 då Johan Wallinder tofflat in matchens enda mål. ÖSK hade inte vunnit en enda bortamatch så här långt under säsongen och bara skrapat ihop ynka fyra poäng totalt på bortaplan. Ännu en sak talade emot en ÖSK-vinst. Elfsborg hade inte för vana att släppa ifrån sig några trepoängare på sin hemmaplan, på 25 allsvenska matcher hade man bara förlorat två gånger. Egentligen talade bara en enda sak för ÖSK, det var att arenan inte längre var Ryavallen utan Borås Arena och där spelade man på plastgräs. ÖSK vann med 2-0 och kontraktet var klart eftersom bara ett lag fick lämna allsvenskan denna säsong.

2008
Inför fotbollssäsongen 2008 ställdes styrelserna i ÖSK, samt sportchefen, inför uppgiften att knyta nya tränare till klubben och relativt sent stort det klart att finländaren Sixten Boström och örebroaren Alexander Axén skulle leda laget. När man premiärspelade mot Trelleborg hemma visade det sig att de båda tränarna helt och fullt ut satsade på det för ÖSK något ovanliga 4-3-3-systemet. Premiären, som spelades redan i mars, slutade med seger och med i laget fanns tre av årets nyförvärv; Samuel Wowoah som vänsterback, Magnus Kihlberg centralt på mitten samt Boströms landsman Roni Porokara som vänsterforward. Matchens enda mål gjordes av den egna produkten Nordin Gerzic, hans första i allsvenskan.
Efter denna vinst gick det tungt och mot guldfavoriterna Göteborg, Kalmar, Elfsborg och Djurgården lyckades man bara få med sig två poäng. När man sedan lyckades vinna mot svårspelade Gefle borta var det mycket välkommet och man placerade sig på en nionde plats i tabellen. En ny period av prövning följde efter detta, det visade sig att laget hade svårigheter med att göra mål och nu följde fem matcher utan att man åstadkom något mål. Det fick klubben att börja leta förstärkningar. Positivt så här långt var ändå tendenserna i spelet och fortsatt stort publikintresse.
Vändningen kom mitt i sommaren, mot AIK hemma. Visserligen blev det storstryk, men med på planen fanns för första gången de båda nyförvärven Kim Olsen och Robin Staaf, och när Samuel Wowoah reducerade till 1-4 i slutet av matchen var det startskottet för ett nytt ÖSK. Snart skulle också den båda nyförvärven Eric Bassombeng, som varit skadad och Bertin Ze Ndille etablera sig i laget. Dessutom kom en tidigare förlorad son tillbaka till Örebro och ÖSK — den populäre målvakten John Alvbåge. Vinster mot bottenkonkurrenterna Ljungskile och Sundsvall gav mersmak, liksom mycket bra insatser i dubbelmötet mot Hammarby. Det visade på att både formen och spelet var på väg åt rätt håll. En strong insats mot Trelleborg borta följdes upp med en storslagen föreställning mot IFK Göteborg hemma. ÖSK spelade fullständigt ut de svenska mästarna, som fick se sig besegrade med 4-2. Matchen inleddes med två självmål, men sedan presenterade sig både Kim Olsen och Robin Staaf för den entusiastiska hemmapubliken. De hade värvats för att göra mål — mål blev det också.
Topplagen Kalmar och Elfsborg fick det också svårt mot ÖSK. Kalmar klarade visserligen oavgjort på sin hemmaplan, men Elfsborg fick som vanligt åka hem från Örebro utan poäng. ÖSK avslutade sedan säsongen på bästa sätt och avancerade sakta med säkert i tabellen. Efter det att man slog Ljungskile i början av juli spelade ÖSK ihop hela 33 poäng. Bara Kalmar, Elfsborg och Göteborg var bättre. Från det att John Alvbåge och Kim Olsen fanns med på planen samtidigt blev ÖSK:s tabellrad:
18   9   6   3   31-21   33

I den startelva som inledde allsvenskan med vinst hemma mot Trelleborg var sex spelare kvar när allsvenskan avslutades i november med vinst hemma mot Ljungskile — utan tvekan hade klubbens investeringar i nya spelare under sommaren varit lyckade.
Klubben firade med ett flertal aktiviteter under året 100 år. Bland annat kom "Boken om ÖSK Fotboll del II 1908/1998-2008" ut samt boken "Örebro Sportklubb. 100 år av människor, möten och matcher."

2009
Inför ÖSK:s 42:a allsvenska säsong gick man från ledning, spelare och tränare ut mer offensivt än på länge och deklarerade att målsättningen var att placera sig bland de fem främsta. Man förlängde kontraktet med succévärvningen Kim Olsen, men i övrigt gjordes inga spektakulära värvningar. Alejandro Bedoya kom direkt från collegefotbollen i USA, Tommy Wirtanen och Michael Almebäck betecknades som två ganska oskrivna kort.
Säsongen inleddes med två förluster men sedan gick det allt bättre och laget klättrade i tabellen. När en tredjedel av säsongen var spelad hade man etablerat sig på den övre halvan. Mitt i sommaren kom dock ett litet bakslag efter ett par mindre bra insatser mot Häcken och Örgryte vilket gjorde att laget tappade mark till den absoluta toppen. Efter en ny period av bra spel och ett flertal vinster, bland annat i en historisk match mot Hammarby på Söderstadion, då Örebro Sportkubb spelade sin 1000:e match i allsvenskan, var man åter med och nosade på en topplacering. Tyvärr kom ännu en formsvacka och tre 0-3-förluster på rad räknades in. Säsongen avslutades ändå snyggt och en sjätteplats blev facit av 2009. Säsongens spelare blev den unge Michael Almebäck, som året innan knappt platsat Brommapojkarna, men nu etablerat sig i ÖSK:s förstauppställning och i U-21-landslaget.

Sammanställt av: