Marcus Birro: "Det är NU säsongen börjar för Örebro SK"
Ibland behöver man ha levt i mörker en tid för att på bästa sätt kunna njuta av ljuset. När Oscar Jansson räddar två frilägen första fem minuterna mot Falkenberg, när Martin ”Pirlo” Lorentzon serverar passningar från himlen fram till en suverän Filip Rogic, när ÖSK sedan trummar på och fanbärare Gerzic ger sig själv den där extra halvsekunden och SAMTIDIGT dirigerar sina medspelare (ibland ser det till och med ut som om han styr över motståndarlagets spelare), och när Örebro SK äntligen både skapar och förvaltar målchanser, då spricker hela Örebro upp i ett saligt somrigt leende.
Vilken match och vilken leverans exakt när det behövdes som bäst och mest. Herregud vad hårt prövade fans var värda detta!
Jag smög runt lite på träningen i torsdags. Stämningen har under hela våren varit på topp. Ibland har jag nästan varit orolig. Hur kan de verka må så här bra när de inte gått så bra? Men under hela den här tiden har det funnits en känsla, både i laget och utanför, att det finns så oerhört mycket mer att ge. Vi har sett det i matcher som Sundsvall och Östersund borta, AIK hemma och framförallt kanske IFK Göteborg borta. Glöm inte heller att man skakade Malmö FF borta.
Men det har saknats kontinuitet. Delvis givetvis beroende på alla skador. Har man en så suveränt begåvad spelare som Martin Broberg i laget behöver han spela. Han är inte i fysisk toppform men man såg i lördags viken oerhörd betydelse han kommer få för ÖSK under hösten. Han har en blick och en spänst i hur han ser spelet som är makalös.
Jag surrade med Oscar Jansson efter träningen i torsdags som förklarade att varje spelare, individuellt, måste ta ett större ansvar för att kollektivet ska främjas av det.
Jag talade med en suveränt spexad Argon Mehmeti (även om vi mest garvade och snackade på italienska om vem som skulle vara fulast som gammal) och jag surrade en stund med en avslappnad Filip Rogic som deklarerade (uppflugen på reklamskyltarna och benen somrigt dinglande) att han inte sneglar bakåt utan hela tiden lever i nuet. Han såg hysteriskt tillfreds ut. Två dygn senare visade han varför.
Det finns fotbollslag som går en hel säsong och väntar på att det ska lossna. Det finns säsonger när lag som bergfast och väldigt övertygande deklarerat att man är värda mer än man fått, faktiskt rasat ur Allsvenskan eller ställts ansikte mot ansikte med en gastkramande och isande skräck i ett osäkert kvalspel.
Det är NU säsongen börjar för Örebro SK. Nu gäller det att bevisa att det där snacket om att det finns mer inte bara handlar om att damma av konkurrenter som man har bakom sig i tabellen utan att man också i matchen efter en seger kan svara upp med ännu en seger.
Mitt liv har varit en halsbrytande resa. Jag har inte gjort det alldeles enkelt för mig själv. Jag har slagits mot både fiender och väderkvarnar. Men jag har alltid försökt stå för mina steg. På många sätt kan jag känna igen mitt eget lätta främlingsskap med Örebro SK och deras supportrar. De lever som i en angränsande verklighet. Det har blivit väldigt uppenbart för mig att en spelare i ÖSK måste vara dubbelt så bra som en spelare i AIK, Malmö FF eller Djurgården för att få samma uppmärksamhet och cred i blaskiga storstadstidningarna.
Men nu surras det om spelare i ÖSK också. Oscar Jansson sägs ha intresse på sig från England, alla som kan det allra minsta om fotboll inser ju hur sjukt bra Jake Larsson kommer bli och Filip Rogic ska både till AIK och utlandet på samma dag. Sägs det. Skrivs det.
Ryktena surrar som bakfulla flugor i en instängd sommarstuga.
Vi har vad vi har. Just nu och här, som den gode Rogic uttryckte saken reda i torsdags, har vi en övertygande och underbar seger i ryggen. Det kan vi gott få njuta av.
Nu börjar säsongen. Växlar ÖSK upp nu och gör exakt det som både vi utanför och de själva anser att de har kapacitet att göra, kommer den här hösten bli en svart och vit saga som ingen av oss kommer glömma.
Marcus Birro