Birro: Bygger man en katedral blir man aldrig färdig

Foto: Bildbyrån / Johan Bernström

Jag tog körkort i torsdags. Patetiskt sent om ni frågar mig, men kanske bättre sent än aldrig. I lördags vaknade jag till en försiktig vårdag med sol och sju plusgrader. Kroppen kändes lätt och sinnet glatt. Jag och frun satte oss sedan i vår lånade bil och styrde de varsamma milen till Örebro.

Det är något speciellt att närma sig en fotbollsarena. Det är så många förväntningar och minnen som simmar rakt upp till ytan, så många drömmar man burit med sig i sitt hjärta. De där stegen upp för trapporna, de där sista, och så planen där nere, strålkastarna, människorna, förväntningarna.

Det är kärlek.

Det är samma kärlek en blåsig vinterdag mot GAIS i cupen som det är en perfekt vårdag mot Hammarby eller IFK Norrköping.

I lördags var vi lite drygt tusen personer som hukade i snålblåsten men ändå gladde oss åt att säsongen ÄNTLIGEN är här nu.

Behrn Arena tindrar som ett rymdskepp och vi parkerar bilen och glider in i ledet av människor med svartvita halsdukar som styr mot arenan och matchen.

Vi hittar ingången och värmer oss med en kopp kaffe innan vi slår oss ner.

Man ser ganska snart att ÖSK håller högre kvalité än GAIS i allt man gör. Tempot är snabbare, rörelsen i laget likaså. Anfallsspelet är både rakare och smartare. Ändå sjunker man lite onödigt lågt i inledningen av matchen. GAIS tillåts föra spelet och hålla i bollen men deras tempo är alldeles för lågt och Örebros försvarsspel känns stabilt och säkert.

Jag älskar att se Nordin Gerzic spela fotboll. Hans självklara och solidariska auktoritet är en befrielse att skåda. Han tar självklar plats men han gör det för att göra sina medspelare bättre. Han köper sig tid och erbjuder sedan medspelarna den där tiden i sina små instick, sina krossbollar eller sina passningar.

Han är en fanbärare för sin klubb i det ordets allra vackraste betydelse.

Bitvis ser ÖSK suveränt samspelta ut. Det går ofta snabbt att ställa om från försvar till anfall och vid några tillfällen är det bara den kliniska finessen i avsluten som förhindrar fler mål. Med drygt tjugo minuter kvar kommer dock 2-0 och efter det är det som om ÖSK lämnar över varenda nyckel man har till GAIS som med tio minuter plus tillägg kvar reducerar.

Efter det blir det onödigt spännande och hjärtat dunkar sin blodiga näve i halsgropen vid några tillfällen.

Men det blir vinst. Det blir seger i årets första tävlingsmatch och det är roligt och intressant att se hur det löper en tydlig svartvit linje mellan hur det såg ut under träningsmatcherna i Dubai och hur det såg ut på Behrn Arena i lördags.

En befrielse att få se Viktor Prodell utsläppt ur sitt gulsvarta fängelse. Han kommer vara så nyttig för ÖSK den här säsongen. Likaså med Johan Bertilsson.

”Bygger man en katedral blir man aldrig färdig” som det heter i Italien.

Örebro SK står inte färdigt i och med det här. Men man har fått ett kvitto på att det man bygger är värt något. Kartan är ritad. Planen är lagd. Nu gäller det för allt och alla att gå in med hundra procent och förverkliga drömmen.

Så fungerar drömmen. Den blir verklig om du tror på den och är beredd att arbeta stenhårt för den.

För Sportklubben,
Marcus Birro.

© Örebro sportklubb Stolthet, hjärta och passion sedan 1908