Matcher vi minns

Från AIK-håll hade man innan matchen talat om måstematch, hyperviktigt och att allt annat än seger vore otänkbart. Från ÖSK-leden hördes i viss mån samma tongångar men inte alls med samma frenesi och laddade innebörd, utan samma press på spelarna. Det blytunga oket som placerats på AIK-spelarnas axlar visade sig tydligt, speciellt efter Mambos mål.

Stefan Lundin tvingades avvara avstängda duon John Alvbåge och Thomas Andersson. Magsjuke Fredrik Samuelsson lämnade återbud och Patrik Anttonen kunde bara spela några minuter mot slutet av matchen. Ricardo Costa hade problem med en ljumske och fick inleda på bänken. Dessutom var Axel Kjäll länge tveksam till spel, influensakänningar, men lämnade ett sent klartecken. Stora rokader i startelvan med andra ord.

"Gnaget" inledde riktigt bra och skapade omgående ett bastant tryck mot ett ÖSK som uppträdde allmänt skärrat och virrigt, måhända tyngda av stundens allvar. Ledningsmålet lät heller inte vänta på sig för AIK och föll redan i den nionde minuten. Mattias Moström snappade upp en boll nere vid kortlinjen och spelade klassiskt snett-inåt-bakåt till Martin Åslund som bara hade att sätta bredsidan till. Ett vackert mål förvisso men ÖSK:s defensiva uppträdande måste ifrågasättas. Man hade en löpning in mot straffområdet att plocka upp (Åslunds) men ingen gjorde slag i saken och vips så var mardrömsstarten ett faktum. Derek Boateng kanonsköt någon minut strax utanför och det var alldeles uppenbart att ÖSK hade stora problem. Gnaget hade mycket boll och var i full kontroll av händelserna på banan. Men samtidigt var det "mycket snack och lite verkstad" från hemmlaget vars övertag blev alltmer skenbart.

ÖSK kom tillbaka mot slutet av halvleken och blev nekade en straff då Fredrik Björck slet omkull Herish Kuhi och man fick ett mål bortdömt av någon outgrundlig anledning. Tunga bakslag för ett lag som redan innan match drabbats av flera motgångar och avbräck.

Till den andra halvleken kom ÖSK ut som ett nytt lag. Man låg bättre i positionerna och kunde på ett klart bättre sätt låsa fast AIK högre upp i banan. Kvitteringen kom också efter drygt femtio minuters spel. Robert Mambo Mumba nickpassade Lars Larsens frispark fram till Gustaf Andersson (numera Crona) som bara behövde styra in den i öppet mål. Ytterligare tio minuter senare var vändningen komplett. Mambo blev helt omarkerade i straffområdet efter att ha lurat Fredrik Björck med en löpning och kunde enkelt nicka in Mikael Danielsons frispark intill stolpen.

Paniken tilltog därefter från hemmalaget och man övergick till att chansspela rejält utan att åstadkomma offensiva farligheter över huvud taget. ÖSK borde i stället kunnat utnyttja att Englunds manskap gick ned på en tvåbackslinje genom att punktera matchen definitivt (Larsen eller Haginge) men frilägena missades. Att frustrationen i AIK-leden var påtaglig gjorde sig särskilt gällande då Derek Boateng ville göra upp med Fredrik Nordback efter att ha blivit fälld av Herish Kuhi(!).

Solitt försvarsspel över hela banan ackompanjerat av god moral, effektivt utnyttjande av fasta situationer och tur blev vinstreceptet denna underbara oktoberafton. Och ännu återstår den stora frågan, när föll vi på Råsunda (mot AIK) senast?

Bäst i ÖSK för dagen var Robert Mambo Mumba och Fredrik Nordback som sprang enormt mycket på det centrala mittfältet. Mambo låg dessutom bakom ÖSK:s bägge mål och får allra högsta betyg. Andra plusvarianter var Magnus Samuelsson som verkligen visade varför han är lagkapten och Mikael Danielson som stod för sin bästa insats på länge. Kul också för Peter Westman att denne fick bevisa att han är en målvakt som håller på denna nivå. Mobbningen i veckan har varit olustig och orättvis.

Text: Marcus Avenbrand, 2004-10-03